- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
47

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN 43 gen har en ny trikåavdelning igångsatts vid Malmö Manufakturaktiebolag. Samme inspektör påpekar, att i två större färgerier under 1929 införts moderna och effektiva avimningsanordnin-gar, vilka fungera på ett tillfredsställande sätt. Slutligen konstateras av ett flertal yr-kesinspektörer, att intresset för förebyggande av olycksfall vid textil- och därmed jämförliga fabriker är i uppgående -— tydligen beroende på att olycksfallens kostnader äro ganska kännbara och tydligt påvisbara samt på övertygelsen om att avsevärda summor kunna inbesparas genom minskning av olycksfallskostna-derna, d. v. s. olycksfallen. Då man vet, att av 100 olycksfall ungefär 90 inträffa under sådana förhållanden, att de ej kunnat förebyggas av skyddsanordningar på maskiner (ungefär 33 olycksfall av 100 inträffa vid maskiner, och av dessa 33 skulle blott 10 eller 11 kunnat förebyggas genom skyddsanordningar på maskinerna), måste tydligen upplysningsarbete bliva medlet i striden mot 90 proc, av olycksfallen. Den fullt lika viktiga uppgiften att främja arbetets sundhet och därigenom förebygga ohälsa och yrkessjukdomar får dock icke försummas utan måste städse beaktas. Fr. N. Automatmänniskan. Industrialiseringen och rationaliseringen gä med stormsteg framåt. Maskinen erövrar alltjämt nya områden och ersätter i allt större och större utsträckning människan själv. Det säges, att maskinen är män,niskans tjänare, och detta borde vara sant. Tyvärr är maskinen t. v. endast ett fåtal människors lydiga tjänare. Människorna kunna nämligen indelas i två grupper: de betjänade och de tjänande. Den förra gruppen är den minsta men den mäktigaste, ithy att den har både maskinen och övriga människor i sin tjänst. Maskinen är en snäll och lydig tjänare. Den kan, sättas igång och stannas av precis när dess herre vill. Den äter, arbetar och lämnar frän sig avfallsprodukterna precis när dess herre önskar. Den behöver inte vila, äta och dricka på bestämda tider, inte sova och inte -— tänka. Den knorrar aldrig över sin herres infall utan lyder snällt varje befallning, som göres i form av ett handgrepp eller en tryckning pä en knapp. Den organiserar sig inte i fackförening, kräver inte högre lön och kortare arbetstid, ställer inte till med demonstrationer och hotar inte med revolution. Följaktligen, är maskinen den idealiske tjänaren, och det är inte att förvåna sig över att den betjänade delen av mänskligheten tycker, att den tjänande delen bör bli så maskinlik, så automatisk som möjligt. Vår tids ingenjörskonst sysslar inte bara med att konstruera sådana saker som automatvävstolar o. d., den sysselsätter sig sedan, länge tillbaka även med problemet att konstruera en maskinmänniska, en människa av metall i stället för den av kött och blod. Det vore naturligtvis idealiskt för en del av de betjänade människorna att ha en dylik automatmänniska till sitt förfogande. Tänk om societetens fina fruar hade mekaniska hembiträden, som man sätter i rörelse och stannar av bara genom att trycka på en knapp! Dessa hembiträden skulle aldrig vara obstinata, aldrig klaga över mat och behandling, aldrig ta emot fästmän i köket o. s. v. En enda olägenhet skulle vidlåda ett dylikt mekaniskt hembiträde; det skulle inte tjäna mycket till att gräla på detsamma. Säkerligen äro många av överklassens fruar så inrättade, att de för sin trivsels skull måste ha något väsen att gräla pä. Livet skulle bli ett litet helsike för dem, om de inte hade någon underlydande att skälla ned. Man finge nästan befara, att en del av dem kunde komma att spricka av ilska, om de vore tvungna att gräla på ett väsen, som inte mer än väggen begriper vilken betydelsefull och farlig person matmodern är. Däremot borde ju maskinförmannen vid fabriken vara eftersträvansvärd. Hur idealiskt skulle det inte vara att ha en förman, som rent mekaniskt och utan hänsyn skäller ned, knuffar till och på annat sätt trakasserar arbetare. Det skulle göra susen i mer än en textilfabrik i detta avlånga land. Vi behöva dock, gu’bevars, inte anstränga oss för att konstruera en dylik maskinmänniska. Tekniken arbetar oavbrutet på att automatisera, rationalisera människan av kött och blod. Det mekaniska arbetet vid maskinerna gör henne alltmer automatisk. Hennes muskler och nerver arbeta i takt med maskinen, hennes prestationsförmåga är genom Taylorsystem och andra dylika system undersökt och matematiskt uträknad, hennes rörelser vid maskinen äro förutbestämda, hen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:09 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free