- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
57

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gengångare. Det fanns en tid, då strider för föreningsrätten hörde till ordningen för dagen. Den tiden är väl i stort sett förbi. Åtminstone industrins arbetsgivare ha funnit sig böra erkänna sina arbetares föreningsrätt och acceptera fackföreningen som arbetarnas förespråkare samt kollektivavtalet som form för uppgörelse rörande arbetsvillkoren. I stället för att envisas att göra upp med varje enskild arbetare ha de funnit sig i att överlägga och överenskomma med fackföreningen eller fackförbundet. Själva äro arbetsgivarna numera också organiserade efter fackliga linjer. Måhända skulle det, trots allt, vara orätt att påstå, att den gamla typen av arbetsgivare, som icke kan förmå sig att erkänna arbetarnas organisationsrätt och ännu mindre kan förmå sig att möta fackföreningen i förhandling, är helt utdöd inom industrin. Här och var påträffar man även bland industriidkarna sådana, som ängsligt vaka över att deras arbetare inte skola bli anfäktade av de fackliga idéerna. Äro emellertid dessa arbetsgivare få inom den egentliga industrin, så påträffar man dem i stället så mycket talrikare inom andra grenar av näringslivet, såsom t. ex. jordbruket och varudistributionen. Där finnes det gott om företagare, som på sin höjd kunna bekväma sig till att i nåder medge arbetarna rätten att vara med i en förening, men som absolut motsätta sig att denna förening får företräda arbetarna och på deras vägnar överenskomma om arbetarnas anställningsvillkor. Den ännu icke avslutade Mörekonflik-ten är ett typiskt exempel på intolerans och oförstånd hos de st or jordbrukare, vilkas politiska organisationer vid alla val gärna dubba sig till lantarbetarnas riddare. De många föreningsrätts- och avtals-rättsstriderna inom handelsbranschen vittna om att även denna grupp arbetsgivare, som på grund av sin ställning i samhället borde stå på ett högre plan än Mörebön-derna, i verkligheten står på samma halvt medeltida ståndpunkt ifråga om arbetarnas rättigheter. Ett typiskt exempel på dylik förstockelse inom köpmannakåren utgör den, när detta skrives, ännu icke avslutade Beckerkonflikten. Här söka arbetsgivare, som själva äro organiserade, att hindra arbetarna från att vara med i sin organisation och i varje fall att göra sina arbetares föreningsrätt illusorisk genom att förmena organisationen rätten att företräda arbetarna och på deras vägnar träffa uppgörelse om löne- och arbetsvillkor. Det är överflödigt att polemisera mot de antikverade argument, som arbetsgivarna i detta fall föra till torgs, när de vilja visa kollektivavtalets omöjlighet inom handelsbranschen. De argumenten äro många gånger om söndersmulade, och själva utvecklingen har redan hunnit vederlägga dem. Den organisation, som i denna konflikt företräder arbetarna, NiO 3. 1930.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:09 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free