Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
TEXTILARBETAREN
Svenska Handelsarbetareförbundet, har
sedan åratal tillbaka en mängd
kollektivavtal träffade för just sådan personal,
som arbetsgivarna i Beckerska fallet vilja
förmena rätten att sluta kollektivavtal,
och ständigt komma nya avtal till.
Ingenstädes kan det påvisas, att de olägenheter
inställt sig, som arbetsgivarna här med
förkärlek tala om. Tvärtom har
kollektivavtalet bringat ordning och reda i
anställningsförhållandena, till båtnad visserligen
främst föi’ de anställda men nogare
betraktat säkerligen även för andra parten.
Onekligen är det ägnat att förvåna, att
Svenska Arbetsgivareföreningen, som
själv accepterat kollektivavtalsformen på
andra områden, och som icke kan vara
okunnig om den utveckling, som i detta
avseende ägt rum även på handelns
område, i den Beckerska striden kastat
stridshandsken mot kollektivavtalsformen.
Säkerligen hade det varit Svenska
Arbetsgivareföreningen mera värdigt att söka
utrota de gamla fördomarna mot
kollektivavtalet än att söka hålla dem vid liv. Att
arbetsgivareorganisationen nu slåss för
att hindra kollektivavtalet från att vinna
större insteg i denna bransch torde väl
alltså visa, att dess accepterande av
kollektivavtalsformen icke betyder någon
egentlig sinnesändring, utan att man fastmer
hela tiden har i bakfickan Brasklappen:
”Härtill är jag nödd och tvungen.”
Det finnes emellertid ingen anledning
att tro annat än att man på
arbetsgivarhåll skall bli nödd och tvungen att ge med
sig även här. Det torde i längden vara
omöjligt att hindra kollektivavtalsformen
från att vinna nya områden av
näringslivet. Ur olika synpunkter är det
emellertid mycket beklagligt, att Sv.
Arbetsgivareföreningen i detta fall visat sig så
kortsynt, att den blåst upp till strid. Skall
den i Beckerstriden intagna ståndpunkten
vidhållas, kommer det att även inom
han-delsbranschen bli samma långa och
förbittrade strider om föreningsrätt och
avtalsrätt som det varit på en del andra
områden. Man torde göra klokt i att taga sig
en funderare över huruvida näringen är
betjänt därutav.
För arbetarnas vidkommande är
ställningen klar. Det gäller här en
arbetargrupp, som i vissa avseenden har sämre
ställning än industriarbetarna, även om
många handelsanställda leva i den tron,
att de stå högt över arbetareklassen, och
denna arbetaregrupp har att påräkna stöd
från en enig arbetareklass.
Arbetsgivarna borde räkna med att den organiserade
delen av arbetareklassen aldrig kommer
att gå med på en uppdelning av arbetarna
i två grupper, en med avtalsrätt och en
utan. När det gäller så elementära
arbe-tarrättigheter som förenings- och
avtalsrätt, finnas inga delade meningar bland
fackföreningsfolket.
K. J. O—n.
Den schweiziska textilindustrin.
I augusti 1929 sysselsatte den
schweiziska textilindustrin 102,100 arbetare, som
fördelade sig på de olika branscherna på
följande sätt:
Bomullsindustrin ................. 36,300
Silke- och konstsilkeindustrierna . 31,100
Trikåindustrin ................... 11,000
Broderiindustrin .................. 7,900
Ylleindustrin ..................... 7,800
Linindustrin ...................... 1,900
Övrig textilindustri .............. 6,100
Av dessa siffror framgår att
bomullsindustrin är den ledande. Det är
emellertid endast en tidsfråga när silke- och
konstsilkeindustrierna ta ledningen.
Dessa industrigrenar ha nämligen haft ett
kraftigt uppsving. Broderitillverkningen
är på stark tillbakagång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
