- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
73

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN 65 Resan fortsattes emellertid söderut med natttåg och sovvagn. En solig morgon vaknade jag i ett bergigt och vackert landskap, som genast påkallade uppmärksamhet. Det var sydtyska höglandet, som uppfyller det gamla kungariket Würt-temberg. I en liten dalgång i detta högland ligger Württembergs huvudstad, Stuttgart, där kongressen hölls. Ifråga om invånarantal går Stuttgart inte upp mot Stockholm, men ifråga om skönhet uthärdar den fullt ut en jämförelse med den beprisade ”Mälardrottningen”. Fast Norrström och Mälaren, saknas, förstås. Staden genomflytes visserligen av en flod, men denna imponerade sannerligen inte på en svensk. I Sverge kalla vi sådana floder för bäckar. Större är den inte. Dess vatten var också vid den tiden så anskrämligt smutsigt, att jag in.te för allt smör i Småland skulle ha velat bada där. Hela Tyskland är f. ö. fattigt på vatten. Efter järnvägslinjen ser man sällan en sjö eller en älv. Här och där ser man små vattenpölar, som äro mycket besökta av badgäster. Det är synd att tyskarna, som till den grad älska sol och luft och vatten, skola ha så ont om sjöar. Sverge och Finland skulle gott kunna dela med sig av sina sjöar åt tyskarna, om det ginge för sig. Frånsett vattenbristen så är dock Stuttgart en idealisk stad. Den omgives av berg, efter vilkas sidor husen klättra upp. Husen äro i regel vackra, och det är gott om grönska omkring och mellan husen, åtminstone i utkanterna. Staden är välbyggd, livlig och omväxlande. Till pä köpet har den, ett idealiskt klimat. Dels på grund av dessa goda sidor och dels på grund av sitt centrala läge har den blivit en kongresstad av första ordningen. Varje sommar hållas här ett flertal tyska och internationella kongresser. Alla trivas här gott, alla längta tillbaka, och det enda man, förutom frånvaron av badmöjligheter, har emot Stuttgart är att den är en mycket dyr stad, enligt uppgift den dyraste i Tyskland. Innan jag for till Tyskland, var jag inte vidare hemmastadd i den s. k. funktionalismen, vilken jag betraktade som något, vilket strängt taget icke angick mig. Jag hade visserligen sett Asplunds Funkisutställning i Stockholm och funnit allt där vara i stort sett ganska gott, men någon funkisvän hade jag inte hunnit bli. Stuttgart omvände mig emellertid definitivt till funktionalis.-men. Skriv upp att det fanns ”Funkis” där. Det var inte bara en, och annan gammal rik och excentrisk herre, som låtit uppföra en funkisvilla för att bryta av mot andra. Här hade den funk tionalistiska byggnadsstilen slagit igenom och här funnos en mängd små och stora funktionalistiska byggnader, däribland icke så få offentliga, och alla ”gjorde sig”, enligt min mening, bra. När jag någon gång vill fantisera om en egen liten vacker sol- och luftrik stuga, kommer jag sannolikt att drömma om de små näpna funkisvillorna omkring ”Schönblick”. Denna ståtliga byggnad, som härbärgerade kongressen, var även så funktionalistisk som gärna är möjligt. Och vacker var den. Låt oss nu tala om kongressen. Den hölls i en restaurang, där man hade inrättat en särskild samlingssal till ”kongressande” organisationers tjänst. Arrangemanget var säkert till fördel för både restaurangen och kongressdeltagarna. Den förra fick avsättning för en mängd mat och dryck. Under de varma kongressdagarna konsumerades oerhörda kvantiteter med bier och ”mineralwasr ser”, varav man kan förstå, att även deltagarna hade fördel av restaurangens närhet. Serveringen försiggick t. o. m. under pågående förhandlingar. Kypare stodo alltid i kongressalen, redo att servera deltagarna, som sutto vid långa bord, allt vad de önskade sig, t. o. m. mat och whisky. Allt gick bra i lås. Varken kypare eller gäster gjorde väsen av sig. Inte en enda gång behövde ordföranden överrösta prat eller slammer genom att ringa i den klocka, som nere i Tyskland användes av ordföranden i stället för klubba. Hemma i Sverge skulle det aldrig ha gått för sig. Jag har i livligt minne en fest i Blå hallen för några år sedan. Där förekom under festens gång servering i salens bortre del, och slamret var så fruktansvärt, att t. o. m. de, som voro längst framme, hade svårt att uppfatta talarna. Inte heller åstadkom serveringen av bier och whisky någon villervalla där nere. Jag skulle vilja se en kongress i Sverge, där deltagarna kunna komma åt öl och brännvin under förhandlingarna. Den bleve säkert en enastående tillställning, om jag känner svenskarna rätt. Även i övrigt gick det friare och gemytligare till än på svenska kongresser. Männen sutto utan rock och väst, och kvinnorna voro barbenta. T. o. m. i talarstolen. Ingen stelhet, ingen etikett. Enkelt och naturligt alltsammans. Tyskarna förefalla f. ö. att i alla avseenden vara naturligare och friare än vi. Icke minst träder detta i dagen, när det gäller klädseln. Särskilt nere i Stuttgart var det mycket vanligt med nakna kvinnoben och f. ö. kunde man få se även män, i knäbyxor och utan strumpor. (Att sedan de äldre kvinnorna hade korta kjolar och de yngre länga, får väl skri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:09 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free