Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
65
Resan fortsattes emellertid söderut med
natttåg och sovvagn. En solig morgon vaknade jag i
ett bergigt och vackert landskap, som genast
påkallade uppmärksamhet. Det var sydtyska
höglandet, som uppfyller det gamla kungariket
Würt-temberg. I en liten dalgång i detta högland
ligger Württembergs huvudstad, Stuttgart, där
kongressen hölls. Ifråga om invånarantal går
Stuttgart inte upp mot Stockholm, men ifråga om
skönhet uthärdar den fullt ut en jämförelse med den
beprisade ”Mälardrottningen”. Fast Norrström
och Mälaren, saknas, förstås. Staden genomflytes
visserligen av en flod, men denna imponerade
sannerligen inte på en svensk. I Sverge kalla vi
sådana floder för bäckar. Större är den inte. Dess
vatten var också vid den tiden så anskrämligt
smutsigt, att jag in.te för allt smör i Småland
skulle ha velat bada där. Hela Tyskland är f. ö.
fattigt på vatten. Efter järnvägslinjen ser man
sällan en sjö eller en älv. Här och där ser man
små vattenpölar, som äro mycket besökta av
badgäster. Det är synd att tyskarna, som till den
grad älska sol och luft och vatten, skola ha så
ont om sjöar. Sverge och Finland skulle gott
kunna dela med sig av sina sjöar åt tyskarna, om
det ginge för sig.
Frånsett vattenbristen så är dock Stuttgart
en idealisk stad. Den omgives av berg, efter
vilkas sidor husen klättra upp. Husen äro i regel
vackra, och det är gott om grönska omkring och
mellan husen, åtminstone i utkanterna. Staden
är välbyggd, livlig och omväxlande. Till pä
köpet har den, ett idealiskt klimat. Dels på grund
av dessa goda sidor och dels på grund av sitt
centrala läge har den blivit en kongresstad av första
ordningen. Varje sommar hållas här ett flertal
tyska och internationella kongresser. Alla trivas
här gott, alla längta tillbaka, och det enda man,
förutom frånvaron av badmöjligheter, har emot
Stuttgart är att den är en mycket dyr stad, enligt
uppgift den dyraste i Tyskland.
Innan jag for till Tyskland, var jag inte
vidare hemmastadd i den s. k. funktionalismen,
vilken jag betraktade som något, vilket strängt taget
icke angick mig. Jag hade visserligen sett
Asplunds Funkisutställning i Stockholm och funnit
allt där vara i stort sett ganska gott, men någon
funkisvän hade jag inte hunnit bli. Stuttgart
omvände mig emellertid definitivt till
funktionalis.-men. Skriv upp att det fanns ”Funkis” där. Det
var inte bara en, och annan gammal rik och
excentrisk herre, som låtit uppföra en funkisvilla
för att bryta av mot andra. Här hade den
funk
tionalistiska byggnadsstilen slagit igenom och här
funnos en mängd små och stora funktionalistiska
byggnader, däribland icke så få offentliga, och
alla ”gjorde sig”, enligt min mening, bra. När
jag någon gång vill fantisera om en egen liten
vacker sol- och luftrik stuga, kommer jag
sannolikt att drömma om de små näpna funkisvillorna
omkring ”Schönblick”. Denna ståtliga byggnad,
som härbärgerade kongressen, var även så
funktionalistisk som gärna är möjligt. Och vacker var
den.
Låt oss nu tala om kongressen. Den hölls i
en restaurang, där man hade inrättat en särskild
samlingssal till ”kongressande” organisationers
tjänst. Arrangemanget var säkert till fördel för
både restaurangen och kongressdeltagarna. Den
förra fick avsättning för en mängd mat och dryck.
Under de varma kongressdagarna konsumerades
oerhörda kvantiteter med bier och ”mineralwasr
ser”, varav man kan förstå, att även deltagarna
hade fördel av restaurangens närhet. Serveringen
försiggick t. o. m. under pågående förhandlingar.
Kypare stodo alltid i kongressalen, redo att servera
deltagarna, som sutto vid långa bord, allt vad de
önskade sig, t. o. m. mat och whisky. Allt gick
bra i lås. Varken kypare eller gäster gjorde
väsen av sig. Inte en enda gång behövde
ordföranden överrösta prat eller slammer genom att ringa
i den klocka, som nere i Tyskland användes av
ordföranden i stället för klubba. Hemma i Sverge
skulle det aldrig ha gått för sig. Jag har i livligt
minne en fest i Blå hallen för några år sedan.
Där förekom under festens gång servering i salens
bortre del, och slamret var så fruktansvärt, att t.
o. m. de, som voro längst framme, hade svårt att
uppfatta talarna. Inte heller åstadkom serveringen
av bier och whisky någon villervalla där nere.
Jag skulle vilja se en kongress i Sverge, där
deltagarna kunna komma åt öl och brännvin under
förhandlingarna. Den bleve säkert en enastående
tillställning, om jag känner svenskarna rätt.
Även i övrigt gick det friare och gemytligare
till än på svenska kongresser. Männen sutto utan
rock och väst, och kvinnorna voro barbenta. T.
o. m. i talarstolen. Ingen stelhet, ingen etikett.
Enkelt och naturligt alltsammans. Tyskarna
förefalla f. ö. att i alla avseenden vara naturligare och
friare än vi. Icke minst träder detta i dagen, när
det gäller klädseln. Särskilt nere i Stuttgart
var det mycket vanligt med nakna kvinnoben och
f. ö. kunde man få se även män, i knäbyxor och
utan strumpor. (Att sedan de äldre kvinnorna
hade korta kjolar och de yngre länga, får väl
skri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
