- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
90

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

TEXTILARBETAREN

Terberger.

Den 22 april i år utbröt strejk
vid firman Albert Terberger A.-B :s
trikåfabrik vid Hammarbyleden i
Stockholm. Vid fabriken hade
bildats en sektion av Stockholms L. S.,
vars verkliga medlemssiffra vid denna tid
icke är närmare bekant. Syndikalisterna
själva påstå — efteråt — att den
räknade mer än hälften av arbetarantalet.
Uppgiften förtjänar att tagas med mycket
stor reservation, enär flera L.
S.-medlem-mar öppet vidgått, att en stor del av
sektionens medlemmar organiserats först
efter strejkens utbrott. Fyra av arbetarna
tillhörde vid konfliktutbrottet vårt
förbund samt något tiotal
Beklädnadsarbe-tareförbundet och
Handelsarbetareförbun-det.

Stockholms L. S:s sektion på
arbetsplatsen grundades och leddes under första
tiden av en ombudsman, som var
synnerligen olämplig att handhava en
fackorganisations angelägenheter. Som exempel
på hur han ”tillvaratog” arbetarnas
intressen kan nämnas, att han i berusat
tillstånd brukade uppvakta arbetsgivaren
för att — underhandla. Genom dessa och
andra huvudlösheter förvärrades
förhållandena på arbetsplatsen, i stället för att
organisationens tillkomst skulle ha
bringat ordning och reda i dem. Till slut —
fastän dock för sent — insågo
syndikalisterna själva, att det inte i längden
kunde gå på detta sätt, och ombudsmannen
sparkades iväg. Då var emellertid skadan
skedd, och arbetarna fingo sedan umgälla
dårskaperna.

Orsaken till strejkens utbrott var att
en kvinnlig medlem av L. S. under
brådskan strax före påsk beordrades att
tillfälligtvis utföra ett arbete, som icke hörde
till hennes ordinarie sysslor, och vägrade
detta. Hon avskedades av
arbetsledningen, vilken ansåg sig ha rätt att beordra
henne därtill. Att hon icke var utan
skuld till det inträffade framgår därutav,
att det inom textilindustrin är vedertagen
regel, att arbetare kan beordras tillfälligt
utföra annat arbete än sitt ordinarie, om

blott därigenom någon nedsättning icke
sker i arbetarens lön. I detta fall hade
arbetsledningen icke ifrågasatt någon
ändring av lönen, som f. ö. utgick i form
av månadslön.

Detta oaktat var naturligtvis
organisationen förpliktad att söka få den
avskedade återtagen. Vad som förtjänar
påtalas är sålunda icke att organisationen
försökte detta utan det sätt, på vilket den
därvid gick till väga. Det skulle
säkerligen ha gått att få den avskedade
återtagen utan att en enda timmes strejk
behövt tillgripas, om en ordentlig
fackförening med en kunnig och
ansvarsmedveten ledning haft saken om hand. Här
spikades emellertid upp blockadlappar
efter beslut vid ett möte, där mellan en
fjärdedel och en femtedel av arbetarna
voro närvarande. De, som icke deltagit i
beslutet, stodo handfallna, när de på
morgonen den 22 april kommo till arbetet,
men de förmåddes att vända om, sedan
det bl. a. försäkrats dem, att det hela
skulle vara en affär på några dagar och att
arbetsgivaren skulle falla helt till föga.
Arbetsnedläggelsen blev allmän.

Tiden gick och strejken syntes inte
vilja ta slut. Arbetsgivaren var
organiserad i Sveriges Textilindustriförbund,
vilken organisation jämte Sv.
Arbetsgivareföreningen tog hand om konflikten för
arbetsgivarens vidkommande. Därmed
löpte konflikten in i ett nytt skede.
Arbetsgivaren själv hade inte längre någon
bestämmanderätt och kunde inte göra
upp, även om han velat det.
Arbetsgivareorganisationerna vägrade bestämt att
underhandla och göra upp med L. S., dels
på grund av syndikalisternas principiella
inställning till kollektivavtalsformen, dels
emedan de betraktade det hela som en
prestigesak. Allteftersom tiden gick blev
emellertid de oorganiserades ställning
alltmera ohållbar. En del av dem ingingo
i L. S., men en stor del av dem ville inte
tillhöra en fackorganisation, som så
huvudlöst förvaltade sina medlemmars
intressen. De sökte inträde i Svenska
Tex

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free