Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
79
tilarbetareförbundet, som i början av
juni tillät dem att bilda en avdelning på
arbetsplatsen.
Redan strax efter strejkens utbrott
hade emellertid Sveriges
Textilindustriförbund begärt underhandling med oss
om riksavtalets tillämpning vid fabriken,
vilket vi dock avböjde. Förnyad
framställning därom gjordes efter nämnda
avdelnings bildande, men vårt förbund
vidhöll sin ståndpunkt, att konflikten först
måste lösas. Samtidigt uppmanade vårt
förbund arbetsgivareparten att träda i
underhandling med L. S. rörande
konfliktorsaken. Efter det vi gjort en
framställning till förlikningsmannen och denne i
sin tur hemställt hos arbetsgivaren om
dylik underhandling, gick Sveriges
Textilindustriförbund slutligen med på att
genom förlikningsmannen underhandla med
L. S. om blockadens hävande, på villkor
att samtidigt underhandling kom till stånd
med vårt förbund rörande riksavtalets
tillämpning. Underhandlingarna kommo
till stånd den 1 juli och därvid framlade
förlikningsmannen ett förslag, enligt
vilket mellan oss och Sveriges
Textilindustriförbund överenskoms om riksavtalets
till-lämpning från den dag då blockaden
hävdes, varjämte arbetsgivaren förband sig
att återtaga samtliga strejkande, att icke
vidtaga någon lönenedsättning samt att
medge de syndikalistiska arbetarna rätt
att deltaga i ackordsunderhandlingarna.
Vidare gick arbetsgivaren med på att
återtaga den avskedade. Syndikalisternas
delegerade förklarade sig beredda att
tillstyrka förslaget, men torde knappast ha
gjort det. Strejkmötet förkastade i varje
fall förslaget, varför konflikten fortfor.
I en strid, där man är i behov av
annan organisations eller andra arbetares
hjälp, brukar man söka kontakt med
dessa, och i varje fall brukar man inte
smutskasta och förolämpa dem, vars hjälp man
är i behov av. Den syndikalistiska
strejkstrategin i Terbergerkonflikten skilde sig
från vanlig strejkstrategi även i det
avseendet, att man gjorde allt för att
utmana och bekämpa dem, som skulle lämna
hjälpen. Både organisationen och
tidningen ”Arbetaren” igångsatte först mot de
arbetare, som sökte anslutning till oss, och
sedermera även mot vårt förbund en den
mest skamlösa smädekampanj. För att
finna jämförelser måste man gå tillbaka
till förtalet-främst-kampanjen under
för-svarshetsens dagar eller högerns vidriga
flygblad under valkampanjen 1928. Trots
alla oförskämdheterna och alla
dumheterna ställde sig den nybildade avdelningen
solidarisk, och vårt förbund gav senare
avdelningen ekonomisk hjälp för att den
skulle kunna hålla ut. Hederligt folk
skulle ha tackat Svenska
Textilarbetareförbundet för dess hjälp, men
syndika-listerna hade bara skällsord och
fädernes-landsjournalistik att tacka med. Så
fräckt och oförskämt som ”Arbetaren”
uppträtt i denna strid torde ännu aldrig
någon arbetartidning ha uppträtt i
liknande situation.
Den 15 augusti gjorde emellertid
förlikningsmannen ett nytt försök att
bilägga striden. Först höll han ett
sammanträde med vårt förbunds förtroendeman
och fyra representanter för Stockholms
L. S., och sedermera överlämnade han till
Sveriges Textilindustriförbund ett förslag
från L. S. till uppgörelse, vilket vårt
förbund understödde. Denna gång
strandade försöket på arbetsgivarpartens
motstånd. Då vi emellertid tyckte oss finna,
att Sveriges Textilindustriförbunds
vägran att gå med på detta förslag grundade
sig mera på formella än reella skäl, då vi
ansågo en antagbar lösning vara möjlig,
och då vi fruktade att det längre fram
skulle bli svårare att genomdriva kraven,
sökte vi åstadkomma en ny
underhandling. Först föreslogo vi muntligen inför
två representanter för L. S., att denna
skulle gå med på en uppgörelse efter
något modifierade linjer. Då detta
avböjdes avsände vi den 23 augusti en
skrivelse till Stockholms L. S., vari vi ånyo
förklarade oss villiga att medverka till en
uppgörelse på följande grunder:
1. Riksavtalets ikraftträdande för
Svenska Textilarbetareförbundets
medlemmar.
2. Garanti mot lönenedsättningar och
trakasserier.
3. Återtagande av den avskedade
ar-beterskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
