- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
91

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN 79 tilarbetareförbundet, som i början av juni tillät dem att bilda en avdelning på arbetsplatsen. Redan strax efter strejkens utbrott hade emellertid Sveriges Textilindustriförbund begärt underhandling med oss om riksavtalets tillämpning vid fabriken, vilket vi dock avböjde. Förnyad framställning därom gjordes efter nämnda avdelnings bildande, men vårt förbund vidhöll sin ståndpunkt, att konflikten först måste lösas. Samtidigt uppmanade vårt förbund arbetsgivareparten att träda i underhandling med L. S. rörande konfliktorsaken. Efter det vi gjort en framställning till förlikningsmannen och denne i sin tur hemställt hos arbetsgivaren om dylik underhandling, gick Sveriges Textilindustriförbund slutligen med på att genom förlikningsmannen underhandla med L. S. om blockadens hävande, på villkor att samtidigt underhandling kom till stånd med vårt förbund rörande riksavtalets tillämpning. Underhandlingarna kommo till stånd den 1 juli och därvid framlade förlikningsmannen ett förslag, enligt vilket mellan oss och Sveriges Textilindustriförbund överenskoms om riksavtalets till-lämpning från den dag då blockaden hävdes, varjämte arbetsgivaren förband sig att återtaga samtliga strejkande, att icke vidtaga någon lönenedsättning samt att medge de syndikalistiska arbetarna rätt att deltaga i ackordsunderhandlingarna. Vidare gick arbetsgivaren med på att återtaga den avskedade. Syndikalisternas delegerade förklarade sig beredda att tillstyrka förslaget, men torde knappast ha gjort det. Strejkmötet förkastade i varje fall förslaget, varför konflikten fortfor. I en strid, där man är i behov av annan organisations eller andra arbetares hjälp, brukar man söka kontakt med dessa, och i varje fall brukar man inte smutskasta och förolämpa dem, vars hjälp man är i behov av. Den syndikalistiska strejkstrategin i Terbergerkonflikten skilde sig från vanlig strejkstrategi även i det avseendet, att man gjorde allt för att utmana och bekämpa dem, som skulle lämna hjälpen. Både organisationen och tidningen ”Arbetaren” igångsatte först mot de arbetare, som sökte anslutning till oss, och sedermera även mot vårt förbund en den mest skamlösa smädekampanj. För att finna jämförelser måste man gå tillbaka till förtalet-främst-kampanjen under för-svarshetsens dagar eller högerns vidriga flygblad under valkampanjen 1928. Trots alla oförskämdheterna och alla dumheterna ställde sig den nybildade avdelningen solidarisk, och vårt förbund gav senare avdelningen ekonomisk hjälp för att den skulle kunna hålla ut. Hederligt folk skulle ha tackat Svenska Textilarbetareförbundet för dess hjälp, men syndika-listerna hade bara skällsord och fädernes-landsjournalistik att tacka med. Så fräckt och oförskämt som ”Arbetaren” uppträtt i denna strid torde ännu aldrig någon arbetartidning ha uppträtt i liknande situation. Den 15 augusti gjorde emellertid förlikningsmannen ett nytt försök att bilägga striden. Först höll han ett sammanträde med vårt förbunds förtroendeman och fyra representanter för Stockholms L. S., och sedermera överlämnade han till Sveriges Textilindustriförbund ett förslag från L. S. till uppgörelse, vilket vårt förbund understödde. Denna gång strandade försöket på arbetsgivarpartens motstånd. Då vi emellertid tyckte oss finna, att Sveriges Textilindustriförbunds vägran att gå med på detta förslag grundade sig mera på formella än reella skäl, då vi ansågo en antagbar lösning vara möjlig, och då vi fruktade att det längre fram skulle bli svårare att genomdriva kraven, sökte vi åstadkomma en ny underhandling. Först föreslogo vi muntligen inför två representanter för L. S., att denna skulle gå med på en uppgörelse efter något modifierade linjer. Då detta avböjdes avsände vi den 23 augusti en skrivelse till Stockholms L. S., vari vi ånyo förklarade oss villiga att medverka till en uppgörelse på följande grunder: 1. Riksavtalets ikraftträdande för Svenska Textilarbetareförbundets medlemmar. 2. Garanti mot lönenedsättningar och trakasserier. 3. Återtagande av den avskedade ar-beterskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:09 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free