Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
TEXTILARBETAREN
Böcker och bildningskamp.
För att en bok skall få ett verkligt
bildningsvärde, måste vi lära oss värdera
den och betrakta den som ett brev till oss
själva från någon kär vän. Har den
kämpande arbetareklassen lärt sig uppfatta
och uppskatta de goda, nej, de bästa
böckerna på detta sätt? Knappast? Det är
endast en elittrupp inom arbetareklassen,
vilken insett hur stora tjänster de bästa
böckerna kunna göra oss både i egenskap
av vanliga människor och som förkämpar
för ett verkligt rätts- och kultursamhälle.
Läser inte arbetaren? De flesta läsa,
men se, det kommer också en
smula an på vad man läser. Vi
kunna kanske utan vidare komma
överens om, att skomakarelärlingen
Thorsson aldrig skulle ha kunnat föra
arbetareklassens talan på det sätt, som
han gjorde, om han — liksom många av
oss — hade fördrivit sina lediga halv- och
heltimmar med Allt För Enfaldiga, Allers,
Hemmets Journal och liknande
publikationer. Varje arbetare, som fattat vad
medlemskapet i fackföreningen,
arbetarekommunen, ungdomsklubben etc. kräver,
inser att man inte har någon tid att
fördriva eller slå ihjäl. Varje arbetare, som
i dag kan sköta en organisation och föra
sina kamraters talan, har aldrig haft
någon tid att fördriva med borgardömets
innehållslösa och ytliga gottköpslitteratur.
Vad skall man läsa?
Arbetaren skall läsa det, som verkar i
bästa mening uppbyggligt. Varje bok,
som vidgar livssynen, fördjupar
känslolivet, stärker viljan och lär oss förstå oss
själva, våra medmänniskor och världen,
är en god bok. Han kan också säga, att
arbetaren bör läsa allt sådant, som svarar
mot arbetarerörelsens mål. Sålunda bör
arbetaren åtminstone i första hand läsa
sådana böcker och skrifter, som sätter det
nuvarande samhället under kritik. Varje
bok, som anklagar det nuvarande
fallfärdiga samhället, som påtalar orättvisorna,
varje bok som för de förtrycktas talan och
på sätt och vis är en tolk för det vardande
socialistiska samhället, är en läsvärd bok.
Man predikar att arbetarna skola läsa
nyttiga böcker, d. v. s. avhandlingar i
nationalekonomi, stats- och
kommunalkunskap, sociologi, fackföreningskunskap etc.
Den råd lyder är vis, men den, som följer
råd med modifikation är ej heller så dum.
Det är konst att läsa facklitteratur och
populärvetenskapliga avhandlingar och
den får man inte till skänks. Man måste
— tyvärr ■— lära sig allt och man måste
också lära sig läsa. Det vill med andra
ord säga öva förmågan av
tankekoncentration, så att man kan hålla fast vid det
man läser. Man lär sig bäst genom att
studera skönlitteratur.
Skönlitteraturen skänker också kunskaper.
Mången radikal yngling betecknar
skönlitteraturen som strunt. Detta är
fåviskt tal och vittnar om, tja, låt oss
säga okunnighet. Skönlitteraturen har
betytt mycket mera i mänsklighetens
utveckling än mången anar. Romanen har
ofta varit ett kampmedel, stundom
torpeden under arken. Vad var det — som
jämte annat — lärde det amerikanska
folket att skämmas över negerslaveriet?
”Onkel Toms stuga.” Vad var det, som
kom det norska folket att skämmas över
ruttenheten i det norska samhället? ”En
folkefiende.” Vad var det, som — så
långt det var möjligt — kom oss att
blygas över vissa förhållanden i Sverge?
”Röda rummet.” Vad var det som
erinrade mänskligheten om, att ett fruktansvärt
krig skakade världen för ett decennium
sedan? ”På västfronten intet nytt.”
Den stora romanen, det stora dramat
etc. äro också nyttiga på annat sätt. Den
goda, eller den bästa litteraturen öppnar
våra sinnen för livets värden. Den
skär-per vår synförmåga, sovrar våra tankar,
utvecklar vår fantasi och gör oss fria. En
framstående själsforskare har sagt, att
den mesta egoismen har sin rot i
fantasilöshet. Om vi tänka efter så har han
inte så orätt. Tänk på alla välfödda
egoi-ster, som roffat åt sig på andras
bekostnad. Huru fantasilösa äro de icke. De
äro fullständigt oförmögna att känna med
andra individer och ställa sig fullständigt
oförstående för andras bekymmer och
li
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
