- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXVII. 1930 /
93

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEXTILARBETAREN 81 betsgivaren förklarat sig villig att stå fast vid sitt tidigare medgivande, att dels tillämpa oförändrade lönevillkor, dels återtaga även de strejkande syndikalister-na, om blockaden hävdes. Beträffande villkoren för återgången skrevo vi bl. a.: ”Dä vi hittills endast rönt otack för att vi moraliskt och ekonomiskt stött Edra krav, och dä i Arbetaren för måndagen förklaras, att icke ens Sonja Lundins återtagande tillfredsställer Eder, utan att Ni syfta till överenskommelse utom gällande kollektivavtals ram, ha vi icke ansett oss kunna förbinda vårt tillkännagivande med några krav å Edra medlemmars vägnar.” Slutligen förklarade vi oss villiga att medverka till en för de syndikalistiska ar-betarna antaglig uppgörelse, under förutsättning att vi bleve hederligt bemötta. Vi tro också, att det skulle ha lyckats att få den avskedade återtagen, om syndikalister-na verkligen velat det. Syndikalisterna föredrogo emellertid att låta sina medlemmar gå tillbaka utan villkor framför att uppträda hederligt och få strejkens syftemål genomfört. Med kallt och berått mod offrades den avskedade kamraten på agitationens och reklamens altare. L. S. upphävde alltså utan andra villkor än de av oss tidigare utverkade blockaden. Den gjorde inte ens ett försök att få den avskedade återtagen. Fr. o. m. den 15 oktober återupptogs arbetet successivt. * Den på detta sätt avslutade konflikten utgör ett sorgligt exempel på hur ansvarslösa och om realiteter obekymrade ”fack-föreningsexperter” kunna förstöra en god sak. Det vittnar om en mer än lovligt stor ansvarslöshet att sätta i gång med en halvårslång och hela arbetsgivarorganisationen berörande konflikt, där syftemålet kan nås utan konflikt, och det vittnar om en häpnadsväckande brist på omdöme att tro och söka inbilla arbetarna, ätt man inom textilindustrin bringar hela arbetsgivarorganisationen på knä lika lättvindigt som man stukar till en oorganiserad och ekonomiskt svag byggmästare. Denna strejkstrategi för osökt i minnet historien om den amerikanska rakmaskinen. En svensk-amerikanare var i farten med att skryta om förhållandena i Amerika och berättade bl. a., att man där på rakstugorna hade en maskin, vilken i ett nafs tog bort skägget, bara man satte hakan i den. ”Men”, invände en tvivlande svensk, ”alla hakor äro ju inte lika stora”. ”Nej, men dom blir det”, replikerade svensk-amerikanaren. Syndikalisternas fackliga rakmaskin är också en sådan där amerikansk en. Äro inte alla arbetsgivar-hakor lika stora, så är det visst meningen att de skola bli det. Fast det får anses mer än tvivelaktigt om man kan få in alla hakorna i den. Det är nu att hoppas, att denna historia inte behöver upprepas. Textilarbetarna ha inte råd att vara några försökskaniner, när den syndikalistiska strejktaktiken skall omsättas i praktiken. De ha behov av en organisation, vars ledning handlar under ansvar och med hänsynstagande till realiteter, och icke av en som sätter reklamen i första rummet och arbetarnas väl och ve i andra eller tredje. Arbetarna vid Terberger ha fått sig en dyr men icke alldeles oförtjänt läxa. De ha tidigare haft ringa eller intet intresse för fackföreningsrörelsen, och detta gäller både de syndikalistiska och reformistiska arbetarna. Efter en ansats till organisering i vårt förbund, gästspelade en del av dem en kort tid i Beklädnadsarbetare-förbundet. Sedermera förmådde den nu avdankade syndikalistiske ombudsmannen genom löften om snabb och fullkomlig seger över ”arbetsköparen” en del av dem att gå in i S. A. C. Först efter det konflikten pågått en tid varsnade flertalet, att det var bra att ha en fackorganisation. Nu äro de på det klara både med den saken och med att den organisation inte alltid är bäst, som gör mest väsen utav sig. De ha fått bekräftelse på riktigheten av ordspråket: ”Tomma tunnor bullra mest.” Att icke betala sin kontingent pä ett korrekt och punktligt sätt är detsamma som. att motarbeta organisationen.. Den medlem, som stär på rest, är själv, sin värsta fiende, pä samma gång han missaktas av sina kamrater.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:09 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1930/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free