Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEXTILARBETAREN
sättande av aktioner, som annars med all
säkerhet icke skulle ha uteblivit. Man kan ju försöka
tänka sig, hur det skulle ha sett ut, om
textilarbetarna icke haft någon organisation eller också
haft en mycket svag sådan. Ett dylikt
begrundande kan vara nyttigt för dem, vilka äro färdiga att
som nära nog betydelselös och obehövlig utdöma
den egna organisationen, om den ej kan
genomföra de eller de förbättringarna.
Ser man tillbaka på verksamheten under den
gångna perioden, skall man finna, att perioden
ifråga ända fram till 1930 varit vad man kallar
lugn. Detta betyder icke, att åren 1927—1930
varit någon dådlöshetens och stillaståendets period.
Det betyder endast, att förbundet icke varit
invecklat i några arbetsstrider av större omfattning.
Men kampen har funnits där likväl. Den har förts
i det tysta, ute på de särskilda arbetsplatserna,
där nya eller förstärkta organisationer undan för
undan sökt flytta och även flyttat fram våra
positioner. Denna period har utmärkts av ett inre
stablllseringsarbete, vars värde icke bör
underskattas.
Ha de fyra första åren sedan förra kongressen
varit lugna, så har det femte varit så mycket mera
stormigt. Det är ungefär ett år sedan vi
beslutade uppsägning av det riksavtal, som gällt, ända
från 1925. De i anledning av uppsägningen förda
underhandlingarna medförde intet resultat, och i
början av innevarande år invecklades vl i en
konflikt av större omfattning och långvarighet än
någonsin tidigare i förbundets historia, om man
bortser från år 1909. Väl lyckades vi icke
genomföra vad vi önskat, men vår organisation bestod
dock med glans provet. Att vi, trots att vi vid
avtalsrörelsens påbörjande hade och sedermera i
ännu högre grad fingo konjunkturerna mot oss,
lyckades avsluta striden som vi gjorde, det räknar
jag organisationen till förtjänst. Förtroendet till
organisationen har också stadigt ökat, vilket visar
sig icke minst i de ökade medlemssiffrorna under
1931.
❖
Svenska Textilarbetareförbundet har under
kongressperioden dock icke enbart vunnit
framgångar, det kan också anteckna förluster. Den
största förlusten gjorde förbundet måhända den
8 mars 1930’, då dess mångårige förtroendeman
och obestridde ledare, Gustav Janzén, skred över
gränsen till det land, varifrån ingen vänder åter.
Hans livsslut var hans levnad värdigt. Han levde
ett arbetsfyllt liv och han stupade mitt uppe i
detta arbete, föll på sin post, som det ägnar och
anstår en arbetareklassens härförare.
Kring starka personer brukar det ju ofta stå
strid, och man kan redan ur det förhållandet att
det merendels stod strid om och kring Gustav
Janzén, läsa ut, att han var en man av större
mått än de vanliga. Så var det ock. Gustav
Janzén ägde i rikt mått de egenskaper, som krävas
av en facklig ledare, och som alldeles särskilt
behövdes inom Textilarbetareförbundet under de
svåra tider, varunder han hade att stå i spetsen
för detsamma. Han var en oförliknelig
organisatör och en skicklig om också något hårdhänt
ledare. Sakta men säkert grundmurade han den
organisation som heter Svenska
Textilarbetareförbundet och som alltid var hans stolthet, och
det förringar icke hans gärning, att han — en
utpräglad viljemänniska som han var — under
sin ledaretid sökte sätta sin egen prägel på allt
och alla. Hans viljestyrka var emellertid parad
med en intelligens, som gjorde det möjligt för
honom att rätt bedöma problem och situationer samt
finna lösningar och utvägar, där andra skulle ha
stått mer eller mindre handfallna.
Liksom så många andra stridbara naturer har
Janzén blivit olika och ofta orättvist bedömd.
Han var en stridens man. Huggen föllo alltid
skarpa, när han stod i stridens mitt, och hans
klinga korsades ofta även av deras, som voro
bundsförvanter. Många voro säkert de som på
grund därav vid bedömandet av honom alltför
mycket togo intryck av omständigheter som,
lösryckta ur sitt stora sammanhang, voro ägnade
att ge en skev bild av honom. När han nu varit
borta ur stridsvimlet en tid, går det säkert
lättare att se de stora dragen i hans liv och
personlighet. Den, som med oförvillat omdöme
betraktar hans verk och forskar i förbundets ännu till
större delen oskrivna historia, finner lätt att hans
betydelse varit betydligt större än mången
tidigare föreställt sig. Väl är det sant att ingen är
oumbärlig, men säkert är att Janzén för detta
förbund betytt åtskilligt mer än de flesta fackliga
ledare för sina förbund. Han har levt och växt
samman med Textilarbetareförbundet, och det är
sant både att förbundet icke skulle ha varit vad
det är utan Janzén och att Janzén icke skulle ha
varit Janzén utan förbundet. De tu ha i långa
tider varit ett.
Endast den, som själv gjort bekantskap med
arbetet i förbundsledningen, kan göra sig en
före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
