Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
43
Svenska Textilarbetareförbundets
ll:e kongress.
Under dagarna 15—19 sept. 1931 höll
Svenska Textilarbetareförbundet sin 11 :e
ordinarie kongress i Stockholm. Icke
mindre än 345 ombud, representerande
113 avdelningar, voro närvarande.
Ombud saknades för 9 avdelningar, vilka
dock voro de minsta i förbundet.
Dessutom deltogo representantskapets 17
ledamöter och föredragande förbundsrevisorn,
Erland Melin, Norrköping. Kongressen
öppnades den 15 sept. kl. 10 f. m., sedan
ett par musiknummer utförts av A. B. F :s
musikkår, av förtroendemannen K. J.
Olsson, vilken höll följande tal:
Eii femårsperiod har svunnit hän och
stadge-eniigt valda ombud för den svenska
textilarbetare-kåren samlas ånyo till kongress. När man ser
den stora församling, som kommit tillstädes, så
får man genast en förnimmelse av den
organisatoriska uppmarsch, som textilarbetarekåren gjort.
Redan kongressen 1926 var en stor kongress och
utgjorde ett gott vittnesbörd om att förbundet
befann sig på stark frammarsch. Tar man
kongressens storlek som mätare på
utvecklingen — och det kan måhända med en viss rätt
göras i detta fall — så tyder det stora antalet
ombud för Sverges textilarbetare, som i dag
samlats här, på att rörelsen undergått en kraftig
utveckling på de fem senaste åren. Så är det också.
Mellan 269 ombud år 1926 och 345 i dag är det
en betydande skillnad, men mellan 22,000
medlemmar 1926 och i det närmaste 30,000 i år ligger
också en betydande utveckling.
Om vi se på vår organisations numerära
styrka, sä ha vi förvisso skäl att vara belåtna. Vi
äro en makt att räkna med. Textilarbetarekåren
har i organisatoriskt avseende ryckt fram till
jämbördighet med den övriga
industriarbetareklassen. De svenska textilarbetarna stå i
organisatoriskt avseende i främsta ledet bland världens
textilarbetare och de kunna snart gott tåla att
i dylikt avseende jämföras med andra
industriarbetaregrupper i vårt eget land. Trots stora
svårigheter ha textilarbetarna skaffat sig ett
starkt organisatoriskt underlag för den vidare
utvecklingen.
Tyvärr äro förhållandena i övrigt just nu
inte så ljusa, att man känner sig manad att
låta jublet stiga mot skyn. Textilindustrin
har oftast arbetat under mera ogynnsamma
förhållanden än en del andra industrier, och detta
har satt sin prägel både på arbetarnas
levnadsstandard och den fackliga verksamheten. Nu äro
utsikterna tämligen mörka, åt vilket håll man än
riktar blicken. Hela världen över gör sig en
stark ekonomisk depression gällande och
mångenstädes ha arbetarna fått sin levnadsstandard
sänkt, samtidigt som stora skaror av dem blivit
helt arbetslösa. Textilindustrin har i de flesta
länder — Sverge utgör dessbättre ett, om icke
lysande, så dock undantag — fått stark känning
av denna depression och dess redan förut
svält-avlönade arbetare ha flerstädes blivit utsatta för
häftiga lönereduceringsattacker. Även där varje
sakligt underlag för lönereducering saknas, söka
arbetsgivarna utnyttja de möjligheter
konjunkturerna erbjuda dem, och de gå hänsynslöst fram
för ytterligare försämringar i arbetarnas förut
så blygsamma levnadsvillkor.
Betraktar man förhållandena mera noggrant
och söker man göra internationella jämförelser,
så finner man, att textilarbetarna, liksom andra
arbetare, i regel stått sig bättre ju starkare
organisationen och ju bättre sammanhållningen varit.
Viljan att pressa ned textilarbetarna till det
existensminimum, som endast möjliggör ett
nödtorftigt upprätthållande av livhanken och
arbetskraften, har ingenstädes saknats, inte ens i vårt
land, alla av medkänsla med arbetarna präglade
deklarationer från företagare till trots. Ehuru
vårt lands textilindustri är lyckligt lottad i
jämförelse med de flesta andra länders, har det från
företagarehåll höjts röster, som yrkat på att vår
textilindustri skall taga efter de utländska
exemplen. Blotta tillvaron av en stark
textilarbetareorganisation och en stark
fackföreningsrörelse överhuvudtaget har emellertid länge varit
nog att förmå företagarna att avstå från
igång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
