Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
65
bästa fall 12—15 kronor i veckan,
övertidsersättning utbetalades icke såsom nu
med ett visst tillägg över timlönen, utan
var den för de manliga arbetarna bestämd
till 25 öre i timmen.
Det var emellertid, som ovan antytts,
icke enbart de låga lönerna, som kommo
arbetarna att rikta tankarna på
organisationen. Snarare torde man kunna säga,
att arbetsledningen, genom att göra
arbetsförhållandena så olidliga som möjligt,
bidrog att aktualisera frågan om
vidtagande av skyddsåtgärder. Huru
förhållandena gestaltade sig innan
organisationens tillkomst ger tidningen Ny Tid ett
talande exempel på. Under rubriken: ”En
förman avskedad”, skriver tidningen
följande :
”Det hör ju så att säga till ordningen för
dagen, att den engelske mästaren Dyson Vorth
våldför sig på flickorna. Brutaliteten är satt i
system på denna fabrik. Visserligen är väl ej allt
som det skall vara på andra fabriker heller, men
det lär väl dock förefinnas en himmelsvid
skillnad mot vad Lanafabriken bjuder. Av humant
bemötande veta nämligen arbeterskorna, som
arbeta under Dyson Vorth, intet, ehuru bekant är,
att fabrikens disponent är en ytterst human man
och att han bestämt ogillar all inhuman
behandling av arbetarna. Men Vorth regerar ensam ute
vid fabriken och förmaningarna från disponenten
verka endast så länge de uttalas.
När disponent Holming vänder ryggen till,
regerar Vorth på samma sätt som förut. Hans
söners anställning inom fabriken torde ävenledes
bidraga till att förhållandena blivit så odrägliga,
ty varje obetydlighet, som säges från arbetarnas
sida, föres fram och förvandlas till anledning för
mister Vorths brutala ingripande. Man gör sig
en föreställning om denne herres sätt att handskas
med folk, då han förbjuder det att få
dricksvatten, ehuru sådant finns inom fabriken. Men än
mera. Denne engelske herre anser sig också ha
rätt att avgöra vad en svensk arbetare får tänka.
En av förmännen, som varit anställd vid fabriken
i 6 år och sedan 14 år är godtemplare, samt alltid
skött sitt arbete till fullständig belåtenhet men
varit avhållen av arbeterskorna för sitt humana
uppträdande, nedkallades till kontoret tio minuter
före arbetets slut för att erhålla sitt avsked, utan
att han hört ett ord förut. På fråga om
anledningen svarade Vorth: ”Ni är socialdemokrat.”
Förmannen ifråga tillhör emellertid icke själv någon
förening, har aldrig uppmanat att bilda någon
sådan, men ofta sett sig nödsakad att taga
arbeter-skornas parti mot den gement brutale mästaren.
Mannen var emellertid i hen- Vorths ögon
socialdemokrat och därför jagades han skoningslöst på
porten. Detta tillvägagångssätt satte emellertid
de förut missnöjda sinnena i brand. Ett 40-tal av
dem, som sorterade under honom, lämnade genast
arbetet och kl. % 12 på middagen följde hela den
övriga arbetspersonalen exemplet.”
Det hela slutade dock med att arbetarna
fingo, i enlighet med Vorths
uppfattning, utan vinst återgå till arbetet. Trots
misslyckandet med strejken kastade icke
arbetarna yxan i sjön. Man resonerade i
fabriken om vad som borde göras för att
få bättre förhållanden till stånd. Den som
var den drivande kraften vid detta
tillfälle var en man vid namn Albin Ahlberg.
Denne samlade de intresserade och det
fattades beslut om att hålla möte i lokalen
Hanneberg vid Getebergsäng. I
agitationen för anslutning till detta deltogo de
unga kvinnorna med liv och lust och blev
resultatet att avdelning bildades den 30
augusti 1906. Till denna anslöto sig redan
vid starten 128 av fabrikens 225 anställda.
De första, som ålades det ansvarsfyllda
värvet att leda den nybildade avdelningen,
voro dels nämnde Ahlberg, vilken blev
avdelningens förste ordförande, samt
Bernhard Johansson, vilken blev kassör, och
Robert Magnusson, som blev sekreterare.
De två senare fingo, då de vid fabriken
uppehöllo anställningar som förmän, rätt
snart lämna sina befattningar i andra
händer och även efter något år lämna
avdelningen.
År 1907 lyckades det för avdelningen
att genomföra det första löne- och
kollektivavtalet. Genom detta lyckades
arbetarna erhålla betydliga förbättringar i
lö-neavseende. Underhandlingarna om
detsamma, i vilka fabrikens disponent
Holming deltog, fördes icke på det sätt man
numera är van vid. Delegerade på
arbetaresidan fingo ofta erfara med vem de
hade att umgås, och ofta inträffade det,
att Holming lät sitt häftiga lynne komma
till utbrott.
Vid ett tillfälle, då delegerade på
arbetaresidan framförde vissa synpunkter
beträffande arbetsförhållandena, yttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
