Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
TEXTILARBETAREN
Landsorganisationens kongress.
Landsorganisationens 10:de ordinarie
kongress hölls i Konserthuset, Stockholm,
dagarna 9—16 augusti. Kongressen, som
— inklusive gäster — bestod av 359
deltagare, hade en mycket diger dagordning
att behandla, och det samstämmiga
intrycket var, att den med heder skilde sig
från sitt betydelsefulla arbete. Förutom
verksamhets- och revisionsberättelserna
upptog dagordningen ej mindre än 192
motioner jämte Landssekretariatets
förslag till nya stadgar samt de av
Fackför-eningsinternationalens kongress 1930
antagna ekonomiska och socialpolitiska
programmen.
Av verksamhetsberättelsen framgick,
att Landsorganisationen i maj 1931
bestod av 38 förbund med 5,199 avdelningar
och 563,745 medlemmar, varav 59,204
kvinnor. Medlemsantalet hade sedan
kongressen 1926 ökat med 148,886 eller
26,5 proc. De anslutna förbundens
kapitalbehållning, som i slutet av år 1926
representerade 24,508,923 kronor, hade
under perioden ökat till 55,084,411.
Förbundens inkomster hade inalles under
kongressperioden utgjort 101,835,832 kr.,
och utgifterna 66,635,981. I
konfliktunderstöd hade utbetalats 18,792,956 kr. och
till arbetslösa medlemmar 13,425,678
kronor. Hela antalet löne- och avtalsrörelser
har beräknats till 12,521, och 73 proc, av
dessa ha avvecklats, utan att
arbetsinställelse förekommit. Berättelsen godkändes
efter en kort debatt.
arbetarna en alltför stark
försvarsställning. Det norska exemplet borde ej
heller mana till efterföljd. Där tjurhöllo
arbetsgivarna på 15 % reducering och
fingo, efter nästan halvårslång konflikt,
nöja sig med hälften. Detta ehuru
arbetsgivarnas ställning då var starkare än
den nu är i Sverge. Bäst vore nog, att
arbetsgivarna utan vidare begravde sin
stridsyxa.
Industriförbundsplanen.
I industriförbundsfrågan förelågo ett
15-tal motioner med olika yrkanden.
Från anhängarna av
industriförbundsplanen hemställdes om forcerade åtgärder
för att samordna organisationerna i
industriförbund. Grov- och
Fabriksarbetareförbundet anhöll, att kongressen måtte
ålägga De Förenade Förbunden och
Transportarbetareförbundet att överföra
sådana medlemmar, som enligt
industriförbundsplanen skulle vara organiserade i
Svenska Grov- och
Fabriksarbetareförbundet. En avdelning av Gjutareförbundet
anhöll däremot, att undantag skulle göras
i organisationsplanen på så sätt, att
Gjutareförbundet även i fortsättningen
skulle bestå som självständigt förbund och
slippa anslutning till
Metallindustriarbetareförbundet, som är det förbund som
behärskar denna industri, och dit
samtliga i metallindustrin sysselsatta arbetare
skola anslutas.
Diskussionen i denna fråga blev
mycket brännande.
Industriförbundsprinci-pens anhängare förfäktade den
uppfattningen, att arbetarklassens intressen bäst
tjänades genom en konsolidering av
fackförbunden efter industrilinjer. De
hemställde därför att tidigare kongressbeslut
snarast möjligt skulle förverkligas.
Motståndarna till industriförbundsplanen
hävdade den uppfattningen, att arbetarna
vid löne- och avtalsrörelser bättre kunde
tillgodose sina intressen, om de fingo
behålla sina nuvarande organisationer, som
ansågos skänka dem större rörelsefrihet.
Kongressen beslöt bland annat att
godkänna en motion från Stockholms
metallarbetarefackförening att en konferens
mellan byggnadsfackens arbetare skulle
inkallas för överläggning rörande
byggnadsindustriarbetarnas organisationsproblem.
Kongressen beslöt vidare att
godkänna Grov- och Fabriksarbetareförbundets
motion i syfte att förverkliga
industriförbundsplanen på detta förbunds
verksamhetsområde. I Landssekretariatets
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
