Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN 75
slag till uttalande, som kongressen beslöt
bifalla, anmodas avdelningar, medlemmar
och förbundsstyrelser att medverka till
industriförbundsplanens förverkligande.
Förbund, som enligt organisationsplanen
skola upplösas, uppmanas att inleda
förhandlingar med de industriförbund i vilka
de skola uppgå, för att ordna detaljfrågor
i samband med sammanslagningen.
Landssekretariatet bemyndigades vidare
att vidtaga de jämkningar i planen, som
av praktiska skäl kunde anses påkallade.
I stort sett underströks således 1926 års
kongressuttalande i
industriförbundsfrå-gan.
Avgifter till Landsorganisationen för arbetslösa
medlemmar.
Vidare förelågo ett flertal motioner, i
vilka yrkades att stadgarna skulle ändras
därhän, att förbunden befriades från
avgift till Landsorganisationen för sjuka
och arbetslösa medlemmar.
Landssekretariatet yrkade avslag och framhöll i sitt
utlåtande, att den bärande principen vid
beräkningen av avgifterna till
Landsorganisationen måste vara, att förbunden
svara för medlemsavgifterna och att de
avgifter, som förbunden ha att erlägga,
skola beräknas efter så rättvisa grunder
som möjligt. Om en säsongarbetare
under 30 å 40 veckor av året förtjänar lika
mycket eller mera än en fabriksarbetare,
som arbetar under årets alla veckor, vore
det icke rättvist att medgiva lägre
avgifter för säsongarbetare. I Grov- och
Fabriksarbetareförbundet finnas båda
dessa kategorier av arbetare. Enligt
Lands-sekretariatets mening kunde det icke
anses rimligt, att kontingenten till
Landsorganisationen skulle vara lägre för
bygg-nadsgrovarbetare än för
tändsticksarbe-tare. Kongressen beslöt i enlighet med
Landssekretariatets förslag.
Arbetstidens begränsning.
I arbetstidsfrågan beslöt kongressen
”att uttala sin anslutning till det beslut,
som fattades på
Fackföreningsinternatio-nalens kongress i Stockholm 1930 om
genomförande av 44-timmars arbetsvecka
snarast möjligt såsom en etapp till
ytterligare förkortning av arbetstiden”.
Därjämte bifölls ett förslag från
Sjömans-Unionen, innebärande en appell till
arbetarerepresentanterna i riksdagen att nästa
år, då sjöfolkets arbetstidsfråga kommer
upp till behandling, kraftigt gå in för
åt-tatimmarsdagens och
fyrtioåttotimmars-veckans införande jämväl för sjöfolket
utan andra undantag än sådana, som äro
oundgängligen nödvändiga med hänsyn
till sjöfartens ställning inom den
allmänna samfärdseln.
Arbetslöshetsfrågan och försäkringsproblemet.
I arbetslöshetsfrågan förelågo 27
motioner de flesta med yrkande på att
Landsorganisationen skulle understödja kravet
på allmän arbetslöshetsförsäkring. I en
motion från Elektriska
Arbetareförbundets örebroavdelning föreslogs, att
Landsorganisationen skulle på egen hand
införa obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
för sina medlemmar. Kongressen avslog
Örebromotionen. Även om
fackföreningsrörelsen hade förfogat över möjligheter
att praktiskt förverkliga uppslaget, så
skulle dess accepterande ha inneburit att
man bortsett från samhällets och
arbetsgivarnas ofrånkomliga plikt att lämna
bidrag till de arbetslösas försörjning.
Landssekretariatet framhöll i sitt
utlåtande att arbetslöshetsfrågan säkerligen
vore kongressens betydelsefullaste fråga.
De av myndigheterna i vårt land hittills
tillämpade principerna för arbetslöshetens
bekämpande äro sådana, att de arbetslösa
och deras familjemedlemmar tvingas till
umbäranden och bitter nöd. Det kan icke
anses rättvist, att följderna av
arbetslösheten skola bäras endast av de
medborgare som blivit arbetslöshetens offer.
Med stor majoritet beslöt kongressen
biträda Landssekretariatets förslag till
uttalande. Däri kräves att såväl riksdagen
som de kommunala myndigheterna i
rikligare mått än hittills anslå medel till
understöd och allmänna beredskapsarbeten
åt de arbetslösa. Vidare kräver
kongressen, att de organ, som av samhället fått
sig ålagt att handhava och verkställa
samhällets åtgärder för arbetslöshetens
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
