Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
TEXTILARBETAREN
Tvister som avgjorts av arbetsdomstolen.
Vårt förbund har i år flera gånger
måst anlita arbetsdomstolen för att få
rättelse i vissa missförhållanden. I
samtliga här relaterade fall ha de av
arbetsdomstolen handlagda tvisterna gällt
tillämpningen av punkt 5 i
förlikningskommissio-nens hemställan. De fabriker, som
berörts av tvisterna, äro A.-B. Värmlands
Trikåfabrik, Karlstad, Falu Yllefabriks
A.-B., Sågmyra, A.-B. Skånska
Yllefabriken, Kristianstad, och A.-B. Svenskt
Konstsilke, Borås.
I det första fallet, där förbundet och
dess avd. n:r 125 voro kärande, gällde
tvisten högre timlöner än de avtalsenliga
för fyra kvinnliga arbetare. Tre av
dessa hade före konflikten uppburit en
timlön av 60 öre och den fjärde en timlön
av 54 öre. Efter konfliktens avslutning
hade arbetsgivaren utan vidare sänkt
deras timlön till 50 öre. Såväl vid förda
underhandlingar som inför
arbetsdomstolen hävdade arbetsgivareparten, att punkt
5 icke skulle vara tillämplig i detta fall.
Dels hade fabriken, som först under 1930
anslutit sig till Textilindustriförbundet,
faktiskt aldrig inordnats under
riksavtalet, som sålunda vid konfliktens utbrott
icke skulle ha gällt därstädes, dels hade
arbetarna ifråga icke fått den högre lönen
på grund av i punkt 5 omnämnda
förhållanden utan i enlighet med en av bolaget
tidigare tillämpad lönetariff. Enligt
denna var lönen för kvinnliga arbetare över
18 år 54 öre, varjämte 60 öre var
upptaget som timlön för ”basar”.
Beteckningen ”basar” var emellertid oegentlig och
torde därmed endast ha avsetts kvinnliga
arbetare över 19 år. 60 öre var alltså
enligt denna tariff att anse som högsta
kvinnliga timlön.
Från arbetarsidan anfördes, att det
förhållandet, att en underhandling
angående riksavtalets tillämpning vid
fabriken ej hållits, saknade betydelse, då
avtalet enligt förutvarande lydelse
automatiskt trädde i kraft, när parterna blevo
organiserade. Det måste anses, att alla
fyra arbetarna fått sin högre timlön på
grund av antingen arbetsskicklighet eller
särskilt krävande arbete, och detta
fram-ginge särskilt klart beträffande de tre,
som uppburit 60 öre. Ehuru dessa icke
voro ”basar”, hade de fått uppbära den
högre timlön, som den åberopade gamla
tariffen stadgade för dylika. I varje fall
måste den högre timlönen ha tillkommit
dem på grund av något med produktionen
sammanhängande förhållande.
Kärandena yrkade åläggande för bolaget att till
de fyra arbetarna retroaktivt från
arbetets återupptagande efter konflikten
utgiva den högre timlön, som de haft före
konflikten.
Arbetsdomstolen biföll käromålet
beträffande de tre arbetare, som haft en
timlön av 60 öre, men ogillade detsamma
beträffande den arbetare, som uppburit
54 öre i timmen. Motiveringen var att
det måste anses utrett, att i punkt 5
om-förmälda förhållanden legat till grund för
en arbeterskas hänförande till den
löne-kategori, vilken betecknats ”basar”,
varemot det kan antagas, att förhållandet
icke varit detsamma vid tillämpningen av
lönesatsen 54 öre, vilken torde ha
till-lämpats automatiskt. Arbetsgivarens
invändning, att riksavtalet ej skulle ha
varit gällande, lämnades utan avseende.
Tvisten vid fabriken i Sågmyra gällde
veckolön samt vissa naturaförmåner, fritt
lyse och fri bostad (i två fall hyresbidrag),
för sex medlemmar i avd. n:r 87.
Arbetarna ifråga hade den 7 mars i år —
alltså strax före konfliktens avslutning —
fått mottaga en skrivelse, vari de
meddelades att alla förmåner över avtalet
skulle borttagas, enär de på grund av
”vägran att under strejken utföra något
som helst arbete” ej längre kunde
betraktas som förmän. Denna skrivelse
åstadkom en icke liten förvåning hos berörda
arbetare, som aldrig vetat av att de voro
förmän och som aldrig, vare sig under
denna eller tidigare konflikter, beordrats
att utföra något arbete. En
underhandling gav intet resultat. Arbetsgivaren
sökte i brist på andra argument med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
