Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
TEXTILARBETAREN
SÅNGEN OM LAGEN.
Av Harry Blomberg.
Ej ljuder min sång som i strövande år om skogarnas eviga sus.
Förnyad den söker sig prövande spår i bredare marschvägars grus.
Betagen jag blåste i vällust och ve från bergens kupoler mitt horn.
Nu vill jag min dikt som en gloria ge åt städernas tusende torn.
Min hymn åt den svarta fabrik,
min sång åt den myllrande hamn,
min dikt åt den ande som lever däri,
åt arbetets heliga namn.
Uppstånden jag går med en säkreyre gång i tidens förvirrande skrik
och lyss till en psalm i armerad betong, en mäktig metallpoesi.
Var tyst, du elegiska månskensmusik ur vasspipors spinkiga rör!
Nu stiger en uppsång, en samstämd och rik, ur världsbyggets väldiga kör.
Ni bleka impromptun i näktergals snår, ni vaga små vindilars lek —
nu tystne ni alla i bruset som går ur skapelsens tonande ek. —
Ur dagens ”förvirrande” larm,
ur härvägens virvlande damm —
gudomliga ordning, gudomliga lag,
ditt anlete klart blickar fram.
Den seende ser i förringade ting en hävning, o lag, av din barm,
den lyhörde lyssnar till hjärtslagens sving, är dallringen aldrig så svag.
Ej ljöde min sång om det villiga stål, ej sjönge jag skenornas pris,
om ej jag i dem såge mening och mål för guden ovansklig och vis.
Ack, vinscharnas rassel, propellrarnas dans och kablarnas ljungande bud,
besjönge jag dem om i dem icke fanns bevis för en levande gud?
Min sång är om guden som går
sin härliga konungastråt,
som bär över höjder och glupande hål
sitt väldiga verk framåt.
Min sång är om lagen som länkar vår färd framåt i eoner av år
från urtidens kärr och förnuftslösa värld till gudsrikets vinkande mål.
Stig hoppfull, du sång, i den hopplösa tid med stråkdrag av brusande bredd!
Lyft högt som en hök ur en näktergal slid till djärvare flykter beredd!
Hör dånet i väst och hör åskan i öst, hör andens gigantiska krig —
o dikt, om du finge var gensträvig röst att skönt sjunga samstämd i dig!
Min sång åt var skapande hand
i svarta fabrikernas sot,
i fartygens skansar, i gruvornas gap
runt hela det virvlande klot!
Stig hoppfull, du sång, ty ur välvande fejd bland osamse stammar och land
gå vägarna stigande stolt mot en nejd av samklang och brödraskap!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
