Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
25
Är det osolidariskt anlita
ordningsmakt mot spritlangarna?
Om inga andra åtgärder stå till buds anmäl
spritsmugglare, langare och lönnbrännare för
myndigheterna! Denna uppmaning har under
kampanjen mot den illegala sprithandeln framförts av
enskilda personer både i tal och skrift. Den har,
som man lätt kunde förutse, inte fått stå oemot.
sagd. Den vanligaste invändningen är denna:
Det kan aldrig komma ifråga att vi ska
anmäla langare och lönnbrännare sä att de hamna
i fängelse. Detta är något allt för osmakligt för
att en radikal arbetare skulle gå med på saken.
Är den inställning till frågan, som speglas i
den anförda invändningen, alltid radikal, det vill
säga: är den ä priori under alla omständigheter
ett utslag av verklig solidaritet?
Innan vi besvara frågan må några satser för>
utskickas i syfte att — så långt möjligt —
förebygga misstag. Det har sagts att
arbetareorganisationerna utan polisens hjälp skola hålla rent på
arbetsplatserna från spritparasiter. Den deklara.
tionen hälsa vi alla med glädje, och vi framhålla
kolbärarnas initiativ som ett efterföljansvärt
exempel. Om langare och lönnbrännare
eftertryckligt kördes ut från arbetsplatser, kaféer,
ung-karlshotell, fartyg, dansbanor etc., så behöver
ingen vädja till myndigheterna, men våga, vi lita
på att den goda viljan räcker till överallt? Våga
vi hoppas att man överallt är stark nog att hålla
smugglarna stången med egen kraft? Behöva inte
de kamrater, som inse den fara som hotar
fram-stegsarbetet, för att inte säga hustrur och barn,
en smula stöd utifrån? Erfarenheten har redan
gett oss svar på frågan.
Det är och har aldrig varit frågan om något
kitsligt polisangiveri. Det är bara frågan om att
vädja till ordningsmakten, när det gäller att rädda
människor från överhängande fara. Följande
exempel skall ge en föreställning om vad vi avse.
I Stockholm t. ex. finns en väntplats, där
varje morgon många arbetare samlas för att få
sitt arbete anvisat. Till dessa arbetare — som i
många fall äro lika prima medborgare som folk
i allmänhet — samlar sig en mängd vinddrivna
individer samt en god samling langare, som
plundra en hel del arbetare på deras avlöning,
ja t. o. m. på hustrurnas avlöning och i en del
fall på understödet från kommunen. De arbetare,
som insett att detta inte blott är osunt utan i
högsta grad vådligt både för arbetarnas
föreningsliv och vederbörandes familjemedlemmar, ha gjort
vad de kunnat för att stävja ofoget ■— men
langarna och deras kunder fingo dem att tiga still.
Nu frågas allvarligt:
Är det osolidariskt av oss att kräva,, att
samhället bekostar ett par vakter, som stänga vägen
för langarna till väntplatsen i fråga?
Detta exempel kan tillämpas på de enskilda
dansbanorna i landsorten och på en del obskyra
nöjestempel i städerna, där lönnbrännare och
langare bjuda ut sina varor åt ungdomar, som
inte trampat ur barnskorna ännu. Är det radikalt
att låta dessa parasiter härja i de ungas led eller
är det inte; riktigare att kräva, att om ingen an.
nan åtminstone samhället bekostar en vakt, som
håller parasiterna stången?
I de föregående exemplen har det inte varit
frågan om ”angiveri”, men nu äro vi där också.
Hur skall man handla i följande situation?
Vi bo i ett hyreshus i Stockholm — jag tänker
fortfarande på ett konkret fall — och under
samma tak som vi boi’ en langare. Vi ha länge
observerat trafiken i trapporna. Vi ha haft ögonen
med oss och vi ha bland langarens kunder
observerat en man, som redan tidigare varit intagen
på alkoholistanstalter, sedan han först burit alla
familjens tillhörigheter intill barnens kläder —
erhållna från fattigvården •— till pantbanken och
förvandlat det hela i smuggelsprit. Vi ha också
bland kunderna upptäckt en ekbergstyp, en
onormal individ, som under narkosens inflytande
begår våldshandlingar mot barn och kvinnor. Nu
frågas:
Är det solidariskt mot kvinnor och barn, mot
de svaga att låtsas som om det regnar — ty själv
kastar man inte ut parasiterna? Är det inte
renhårigare att uppmana polisen att sätta p för lan.
gareaffären och på det sättet skydda de stackare,
som inte kunna skydda sig själva?
Vi ha — genom Aslögtragedin,
Runmarö-tragedin etc. — erinrats om att smuggelsprlten i
många fall är direkt dödande. Vi ha — sedan vi
erfarit detta — kommit underfund med, att en
viss person tillhandahåller slik okontrollerad sprit.
Vi kunna inte med egen kraft hindra att den
spriten säljes. Vi kunna inte ingripa med vår
fackförening, inte med någon annan, förening.
Det enda vi ha att göra är att kalla på en polis.
Böra vi inte göra detta?
Till sist ett exempel från ett annat område.
Nyligen har en onormal individ sprängt ett
hus, och därvid skadat och dödat flera människor.
Denna individ var vår arbetskamrat, vi hade
kommit underfund med hans hemska planer. Vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
