Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTIL ARB ET AREN
41
stora bifloder i närheten av större
folkcentra vimla av samfärdsmedel, särskilt
de egendømliga, måleriska djunkerna
eller sampanerna, som oupphörligt
transportera last från ett centrum till ett
annat. Förutom genom utnyttjandet av
vattnet som samfärdsled försiggår
varutransporten på alla möjliga sätt, med
kamelkaravaner, buffelkärror, mulåsnespann
och kulis, som antingen draga lasten på
dragkärror eller bära den på
bambukäppar. På detta primitiva sätt bli varorna
befordrade ofta otroligt långa sträckor.
En agent berättade att kamelkaravaner
transporterade skinn och mattor från
tur-kestanska gränsen till östersjökusten
tvärsigenom öknen Gobi. Denna resa
tager i regel 18 månader ena vägen och lika
lång tid tillbaka.
Kommissionens undersökning började
i Shanghai. I och omkring Shanghai
ligga de flesta kinesiska
bomullsfabrikerna. Shanghai är även infartshamnen för
minst 60 % av den sammanlagda
importen. Kommissionen var fullt sysselsatt i
Kina i 3 månader och erhöll den bästa
möjliga hjälp från den kinesiska
regeringens sida.
Produktionen av råbomull i Kina har
under de sista 10 åren ständigt minskats,
dock tror man allmänt, att Kina i fredstid
lätt kunde fördubbla avkastningen.
Klimatet är gynnsamt, jorden fruktbar,
vatten förekommer rikligt och miljoner
dugliga lantarbetare stå till förfogande.
Regeringen har redan vidtagit mått och steg
för att främja och reglera utvecklingen av
bomullsodlingen. Den största delen av
den kinesiska bomullen lämpar sig blott
för grova nummer, 16 och därunder; för
finare nummer måste de kinesiska
spinnerierna använda andra slag. Shensi är
huvudcentrum för bomullsodlingen.
Bomullsspinneri- och väveri som
moderna industrier ha icke existerat så
länge; moderna vävmaskiner förekomma
endast sedan 25 år tillbaka i större antal.
Industrin växer dock förhållandevis fort
och för närvarande tillverkas redan ett
litet överskott av garn för export.
Sammanlagda antalet spindlar under 1930
utgjorde 4,204,000, varav 2,396,000 tillhörde
kinesiska, 1,655,000 japanska och 153,000
brittiska firmor. Sammanlagda antalet
vävstolar utgjorde 29,658, varav 15,955
lågo i kinesiska, 11,803 (därav 336
automatstolar) i japanska och 1,900 i brittiska
händer.
Antalet sysselsatta arbetare uppskattas
till cirka 250,000. Därav arbeta 160,000
i kinesiska företag. Fastän många
kvinnor och barn arbeta i företagen, kunde
kommissionen icke erhålla exakta
upplysningar om det procentuella antalet, med
undantag av Stor-Shanghai-distriktet.
Procentsatserna för detta distrikt utgöra:
män 30,6, kvinnor 66,2, barn 3,2. Små
barn anställas numera i mindre
utsträckning, då de kinesiska fabriksägarna
kommit till den slutsatsen, att deras arbete
icke lönar sig. Några företag sysselsätta
dock fortfarande barn från 9 år. Många
mödrar taga sina små med sig, och
spädbarn i korgar bakom den av modern
skötta maskinen är ingen ovanlig syn. Ett
par fabriker ställa rum för barnen till
förfogande, andra anställa icke mödrar, som
vilja behålla sina små hos sig. Då det i
Kina icke finns något födelse- och
dödsre-gister, är det svårt att fastställa ett barns
exakta ålder. Kommissionsmedlemmarna
funno, att några av de sysselsatta barnen
sågo ut att vara under 12 år.
Rapporten avslöjar förskräckliga
förhållanden, särskilt med hänsyn till
kvinnor och barn. Vi citera följande:
”De flesta företag arbeta i två skift
om vardera 12 timmar, från kl. 6 på
morgonen till kl. 6 på kvällen och från kl. 6
på kvällen till kl. 6 på morgonen. På
söndagen förekommer i de flesta företag
intet dagskift. Denna långa arbetstid
gäller icke endast för vuxna utan även för
barnen, som måste hålla ut fulla dag- eller
nattskiftet. Till fridagarna en gång i
veckan komma cirka 7 nationalhögtidsdagar
årligen och ett antal lokala högtidsdagar,
på vilka de ifrågavarande företagen äro
stängda.”
Senare läser man i rapporten under
överskriften ”Arbetsförhållanden”
följande utdrag ur en bok med titeln
”Chine-sische Arbeit” (Kinesiskt arbete),
författad av Fang Fuan, en av
handelsministe-riets medlemmar. Den publicerades
under kommissionens uppehåll i Shanghai:
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
