Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
59
domstolens utslag juridiskt sett vid en
strängt formell tolkning av bestämmelsen
är oklanderligt, så kom dock utslaget rätt
överraskande för dem, som fästa avseende
icke endast vid en bestämmelses bokstav
utan även vid vad som är praxis. Ur
arbetarsynpunkt sett måste
reservanternas hänvisning till utbildad praxis
väga tyngre än den rent formella
lydelsen av ifrågavarande bestämmelse i
avtalet. Här liksom i så många andra fall
har utvecklingen börjat ge en bestämmelse
ett annat innehåll än den ursprungligen
måhända ansetts böra ha, och det är ur
många synpunkter beklagligt, att denna
utveckling stäckts genom det prejudikat,
som arbetsdomstolens utslag givit.
Under alla omständigheter är det att
beklaga, att de icke så få medeltida
arbetsgivare, som trots allt finnas, i förväg råkat
få arbetsdomstolens sanktion på åtgärder
i trakasserande syfte, som de icke kunna
avhålla sig från att vidtaga. Vi ha gott
om organisationsfientliga och i övrigt
oresonliga arbetsgivare. T. o. m.
arbetsgivare, som stå inskrivna i både
arbetsgivarförening och missionsförening, äro fulla
av hat och illvilja mot de organiserade
arbetare, som vilja hålla på sin rätt.
Striden för förenings- och underhandlingsrätt
är ännu icke avslutad ens inom det
område, som Svenska Arbetsgivareföreningen
behärskar. Inom textilindustrin ha vi f. ö.
på sista tiden haft flera fall av
förföljelser mot arbetare, som varit verksamma
inom fackorganisationen. Det kanske mest
bedrövliga exemplet på denna
förföljelselusta kan hämtas från A.-B. Jakobsdals
Kamgarnsspinneri i Göteborg. Där vågar
ingen av de arbetande åtaga sig
ordförandeskapet i fackföreningen. Alla, som
hittills försökt det, ha blivit utsparkade. Den
fabriken tillhör ändå Sveriges
Textilindustriförbund. Vi tro visserligen icke, att
det är med nämnda förbunds
godkännande, som fabriksledningen vid
ifrågavarande företag trakasserar arbetarna, men
redan det är illa nog, att
Textilindustriförbundet, som undertecknat ett avtal,
innehållande garanti för föreningsrätt, i
sådana fall ställer sig passivt, kanske t. o. m.
hjälper till att släta över eländet.
Det hade säkerligen varit bäst om en
ny ordning på detta område kunnat
grundläggas i samförstånd mellan parterna på
arbetsmarknaden. Tyvärr ser det ut som
om alla förhoppningar i den vägen skulle
vara fåfänga. Arbetsgivarorganisation
nerna tjurhålla på den nu av
arbetsdomstolen garanterade rätten att utan
inskränkning avskeda arbetare. Samtidigt
visa de en fullständig oförmåga att kunna
garantera bestämmelsens rättvisa och
humana tillämpning. Det kan verkligen
ifrågasättas, om den goda viljan finnes.
Under sådana förhållanden aktualiseras
kravet på andra bestämmelser, som på
detta område bättre garantera rättvisa
och humanitet än den svårt
komprometterade § 23.
K. J. O—n.
Läget inom textilindustrin
har i sommar undergått en icke obetydlig
försämring. Arbetslöshetssiffran inom
förbundet är nu högre än den någon gång
varit under senaste tioårsperioden.
Enligt socialstyrelsens statistik voro den 31
maj 8,3 % och den 30 juni 7 % av
förbundets rapporterade medlemmar arbetslösa.
Motsvarande siffror voro den 31 januari
4 %, den 29 februari 4,2 %, den 31 mars
5,1 % och den 30 april 5,5 %. I själva
verket är arbetstillgången sämre än som
framgår av ovanstående siffror. En stor
del av förbundets medlemmar arbeta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
