Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TEXTILARBETAREN
dan tillfällighet som att skäl för avskedandet
framförts eller icke framförts; ofta kan för övrigt icke
avgöras, huruvida ett skäl blivit uppgivet,
nämligen i de talrika fall, där intet yttrats men
anledningen är uppenbar för var och en.
Därest ett för uppsägning anfört skäl
innefattar ett omdöme, som är oförmånligt för den
uppsagde, är det otvivelaktigt en särskild nackdel för
denne med hänsyn till framtiden, att frågan om
skälets sakliga berättigande icke kan bliva prövad.
Den tanken kan då ligga nära, att — även om
ändring i fråga, om själva uppsägningen icke kan
påkallas — frågan om skälets berättigande borde
i form av fastställelsetalan kunna dragas inför
arbetsdomstolens prövning. Oftast skulle det dock
vid en sådan talan icke längre vara fråga, om en
tvist av rättslig innebörd utan om erhållande av
ett uttalande från domstolens sida av
huvudsakligen moralisk verkan. Med ett dylikt spörsmål
tillkommer det icke domstol att taga befattning.
För den händelse det uppgivna skälet hänför sig
till viss kollektivavtalsbestämmelse, som förmenas
hava av arbetsgivaren blivit felaktigt tolkad, kan
däremot själva tolkningsfrågan i form av
fastställelsetalan dragas under domstolens prövning.
Härför måste dock uppställas den förutsättningen, att
tolkningsfrågan är av den allmängiltighet med
hänsyn till andra tänkbara fall, att det ■— på sätt
sägs i 12 § av lagen om arbetsdomstol — äger
avsevärd betydelse att sådan fastställelsetalan
vinner prövning. I förevarande fall, där
arbetar-parten för övrigt icke framställt något yrkande i
denna riktning, kan dylik allmängiltighet
knappast anses föreligga.
Det må slutligen erinras om att uppsägning kan
hava skett på sådant sätt eller på sådana skäl, att
strafflagens bestämmelser om ärekränkning kunna
bliva tillämpliga. Men i dylikt fall hör frågan
icke under arbetsdomstolen.
Pä grund av vad sålunda anförts finner
arbetsdomstolen den av fackföreningen i målet förda
talan icke kunna bifallas, men kan på grund av
målets beskaffenhet ersättning för
rättegångskostnaderna icke tillerkännas bolaget.”
Domen var icke enhällig. De två
arbetarrepresentanterna Forslund och Söder
hade annan mening än majoriteten och
anförde reservationsvis följande:
”Med hänsyn till arbetsavtalets praktiska
till-lämpning kunna vi icke dela majoritetens mening,
att arbetsgivare vid entledigande av arbetare
en
dast har att hänvisa till vad som i avtalet stadgats
rörande rätten att fritt antaga eller avskeda
arbetare. Visserligen saknas i Sverge lagstiftning om
det enskilda arbetsavtalet, men vid tolkning av en
avtalsbestämmelse av det innehåll, varom i detta
mål är fråga, kan man enligt vår mening icke få,
såsom majoriteten gör, enbart bedöma tvisten med
hänsyn till avtalsbestämmelsens formella innehåll.
Inom skilda avtalsområden gäller nog i
praktiken såsom huvudregel för arbetsavtalet, att en
arbetare icke entledigas såvida behov av hans
arbetskraft förefinnes och han är för arbetet
lämplig. I de enstaka fall, där man icke iakttagit
nämnda huvudregel, förekommer rätt vanligt, att
arbetarna genom sin organisation påtala ett sådant
förfarande, varefter arbetsanställningen ordnas
oftast till båda parternas belåtenhet. En dylik
utveckling av arbetsavtalets tillämpning är enligt
vår mening i det praktiska arbetet av större
rätts-verkande betydelse än avtalets formella avfattning.
Denna utveckling, som för båda parterna inom
arbetsavtalets område blivit av så stor betydelse,
har av domstolsmajoriteten icke beaktats. I detta
mål har dessutom framkommit, att uppsägningen
skett i nära sammanhang med förhållanden, som
beröra i avtalet införda ordningsföreskrifter och
som enligt vår mening även bort upptagas till
prövning i samband med målets avgörande. Ett
brott mot nämnda föreskrifter kan medföra
endera avsked, varning eller suspendering. Av den
förebragta utredningen framgår, att ingenting
förekommit, som givit stöd för att Jacobsson varit
olämplig för sin anställning eller att han varit
obehövlig för rörelsen. Under sådana förhållanden
och med hänsyn till arbetsavtalets praktiska
till-lämpning anse vi, att domstolen bort enligt
avdelningens yrkande pröva, huruvida Jacobsson brutit
mot i avtalet införda ordningsföreskrifter eller
icke. Vid prövning av detta avdelningens yrkande
kunna vi icke finna, att Jacobsson med sin till
länsstyrelsen ingivna ansökan om koncession å
omnibuslinje brutit mot ordningsföreskrifterna,
och har bolaget därför saknat anledning avskeda
Jacobsson.
På grund av vad sålunda anförts anse vi
rättvist bifalla käromålet och förplikta bolaget att
återtaga Jacobsson i sin tjänst samt till Jacobsson
utgiva ersättning enligt avtalsenlig veckolön för
tiden från den 15 mars 1932 till dess han blivit
återtagen i arbetet.”
Ehuru det icke ett ögonblick skulle
falla någon in att tro annat än att
arbets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
