Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
61
Socialistiska märkesmän.
i.
Plato.
Som forntidens främste socialistiske
märkesman betraktas Plato, född 427 och
död 347 f. Kr. I sin ”Politea”, boken om
staten, som sannolikt utkom omkring 368
f. Kr., framställer han ett detaljerat
socialistiskt system och levererar ett
filosofiskt försvar för kommunismen.
Han var dock icke socialist efter våra
dagars mått. Född i ett gammalt
aristokratiskt hem i Atén, närde han städse en
medfödd motvilja mot demokratin. Hans
förmögna ställning satte honom i tillfälle
att tidigt börja syssla med filosofi och
litteratur. Vid 20 års ålder knöt han
bekantskap med Sokrates, en man med
upphöjt aristokratiskt tänkesätt.
Plato är en socialist av sin tid. Hela
hans socialistiska och politiska system —
statskommunismen — är en tidsprodukt.
Medan den moderna socialismen
återspeglar vår tid med den industriella
stordriften som bakgrund, innebär
Plato-kommu-nismen med dåtidens lågt stående
produktionsförhållanden i själva verket endast
samegendom i viss grad och ifråga om
njutningsmedlen. Själva upphovet till
Platos kommunism ligger i ingenting
annat än den omgestaltning i Greklands
maktförhållanden, som följde på de
peloponnesiska krigen, vilka som bekant
på-gingo i nära 30 år (431—404).
Genom perserkrigen hade Atén blivit
Greklands mäktigaste stat. Nästan hela
befolkningen utefter Egeiska havets
kuster och på dess öar — jämte ett flertal
kuststäder och öar på andra håll — voro
vasaller och skattskyldiga till Atén. Vid
sidan av slaveriets avkastning och vinsten
på handeln voro inkomsterna från de
underkuvade folken en oavbrutet flödande
rikedomskälla för aténarna. De rika
ble-vo allt rikare. De fattiga fria utnyttjade
statsinkomsterna på så sätt, att de helt
och hållet undandrogo sig arbetet och
sjönko ned till ett tiggarproletariat.
Skillnaden mellan antikens och nutidens
proletariat är nämligen, att under det
antikens proletärer levde på samhället, så är
det i våra dagar samhället, som lever på
proletärerna. Den aténska befolkningen
blev till ytterlighet korrumperad och
för-fäad, och Aténs välde i högsta grad hatat
över hela Grekland.
Så reste sig de ännu icke underkuvade
staterna på Peloponnesos, samlade under
Spartas ledning, till en kamp på liv och
död mot Atén. Denna strid mot Aténs
övervälde var samtidigt en kamp mellan
aristokrati och demokrati. Atén var trots
allt Greklands mest demokratiska stat,
medan Sparta var dess mest aristokratiska.
I de stater, som stodo under Aténs välde,
fingo aristokraterna och de rika betala
gälden. Hatet mot Atén uppbars sålunda
i främsta rummet av den grekiska
aristokratin. Även Aténs aristokrati
konspire-rade mot sitt fädernesland och ingick
hemligt förbund med fienden Sparta. För den
var Spartas seger detsamma som
folkväldets störtande. Så blev Atén besegrat,
kanske inte minst på grund av den
atén-ske aristokraten Alcibiades förräderi.
I vad mån Plato var delaktig i dessa
konspirationer kan troligtvis aldrig bli
fullt utrett. Några förmena, att han var
delaktig häri, andra åter hålla före, att
han nöjde sig med att följa
konspiratörernas förehavanden med sympati. Ett är
dock visst, nämligen, att han följde dessa
händelser med eftertanke och bildade sig
en väl genomtänkt åsikt om orsakerna till
staters blomstring och fall.
Utifrån den antika filosofins allmänna
statsuppfattning, att den enskilde
obetingat skulle underordna sig statens intresse,
betraktar Plato staten som en människa i
stort och de mänskliga individerna som
endast de tjänande lemmarna i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
