Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
TEXTILARBETAREN
kropp. Individen skulle icke äga några
rättigheter, blott plikten att tjäna staten
och dess väl. En stats styrka var
beroende av dess enhet, och enheten var endast
tänkbar på detta sätt.
Därpå går Plato vidare och frågar:
Vilken är så den bästa stats- och
samhällsförfattningen? Genom sina iakttagelser
vid det rika Aténs underkuvande var han
på det klara med att den där rådande
samhällsformen var oduglig. Och så
mognade den åsikten, att det var
privategendomen, motsatsen mellan rik och fattig,
som försvagade staterna och bringade dem
till undergång.
”Förhålla sig icke dygd och rikedom
till varandra så”, frågar han, ”att om de
lågo på var sin vågskål, den ena skulle
sjunka, när den andra stiger? Bli
rikedom och de rika hedrade i en stat, så bli i
samma mån dygden och de goda mindre
aktade ... En sådan stat är med
nödvändighet icke en utan två: de fattiga bilda
den ena, de rika den andra, och båda
bygga och bo tillsammans, lurande på ont mot
varandra ... Till sist bli de härskande
rika ur stånd att föra ett krig, emedan de
antingen måste betjäna sig av mängden,
för vilken de då, när den har vapen,
frukta mera än för fienden, eller om de icke
betjäna sig av den, skulle uppträda i fält
med blott en ringa härsmakt; och till på
köpet vilja de icke betala några skatter,
ty därtill älska de pengar för högt.”
Någon sensitiv kärlek till folket i sig
självt hyser Plato emellertid icke. De
fattiga jämför han med drönare. Men,
fortsätter han, de tvåbenta drönarna
skilja sig från de bevingade däri, att de icke
alla äro gaddlösa. ”De, som sakna gadd,
bli på gamla dagar tiggare, av de
gaddbe-väpnade åter komma tjuvar och rånare
och tempelplundrare och förövare av
allehanda skändligheter.”
För att vilja upphäva klasskillnaden är
Plato likväl för mycket aristokrat.
Tvärtom föredrar han ståndsindelning. Det
första ståndet, säger Plato, skall vara som
guld, det andra som silver, det tredje som
järn och koppar. Hans kommunism är
den härskande klassens kommunism, som
skall göras till ett samhällsbevarande
konservativt element. ”Avskaffa
privategen
domen för den härskande klassen”, skriver
Kautsky i ”Socialismens historia”, ”så
upphör, enligt Plato, varje frestelse för
denna att utsuga och förtrycka det
arbetande folket, och då komma de härskande
icke längre att vara vargar utan trogna
vakthundar, som blott leva för sin
uppgift att skydda folket och leda allt till det
bästa.”
Det var dock endast inom den
härskande klassen som privatäganderätten, enligt
Plato, borde upphävas, bland bönder och
hantverkare samt inom handeln skulle
fortfarande råda privategendom. (Det
dåtida produktionssättet var smådrift.
Ävenså skulle slaveriet fortfara att
existera.)
I ett fall går emellertid Plato längre än
någon av nutidens socialister. Han
fordrar, åtminstone för de högre klassernas
vidkommande, den enskilda familjens
avskaffande och införande av kvinno- och
barngemenskap. Kvinnorna böra vara
gemensamma för männen och icke leva
tillsammans med någon särskild. Han
menar dock icke, att det skall råda ett
alldeles regellöst könsumgänge, utan att
detta däremot skall behärskas av blott en
enda princip: könsurvalet. Endast mellan
20 och 40 års ålder skola kvinnorna få
föda barn, och männen ”avla åt staten”
endast mellan 35 och 55 års ålder. De,
som sätta barn i världen före eller efter
dessa åldersgränser, göra sig skyldiga till
en förseelse. Sådana barn skola
undanskaffas, antingen genom att missfall
framkallas eller genom att de utsättas ;
uppfödas få de icke.
De män och kvinnor återigen, som
befinna sig inom de fastställda
åldersgränserna, skola av de styrande paras ihop på
diskretaste sätt, så att de dugligaste
komma tillsammans. De av dessa avlade
barnen skola omedelbart upptagas av
vakter-skor och föras till amhuset. (Man måste
taga med i räkningen, att äktenskapen vid
denna tid i Grekland icke ingingos efter
de älskandes tycke utan efter avtal mellan
släkterna och voro fullständig köpenskap.)
I övrigt skulle kvinnorna och männen
vara likställda. Kvinnorna borde till och
med genom kroppsliga övningar stärka
och dana sig till krigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
