Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forsåker.
Konflikten vid Terberger var på sin tid
en ypperlig illustration till skrytet om den
syndikalistiska fackliga taktikens
överlägsenhet, jämfört med den reformistiska.
Den gången ledde, på grund av den
syndikalistiska ledningens oförstånd, en tvist,
som av reformistisk fackföreningsledning
med all säkerhet skulle ha ordnats genom
underhandling, till konflikt. Arbetarna
fö-respeglades att bara man gick ut i strejk,
så skulle arbetsgivaren snart bringas
på knä. Man glömde emellertid bort, att
även arbetsgivaren var organiserad och
att det blev hans organisation, som tog
hand om striden. Efter ett halvt års
konflikt var man färdig att utan resultat ge
upp striden, detta ehuru man ännu vid
denna tidpunkt genom ett förnuftigt
uppträdande sannolikt kunnat få en mer
tillfredsställande lösning till stånd.
Nu har P. J. Welinders organisation,
Syndikalistiska Arbetare-Federationen,
nere i Mölndal gjort ett likadant fiasko
som Albert Jensens organisation för två
år sedan gjorde i Stockholm. (Det är
förvånande, att icke den ena
syndikalistor-ganisationen kan lära av den andras
misstag.) Vid avslutningen av fjolårets stora
textilkonflikt lyckades Welinder lura vår
avdelning n :r 59 i Mölndal, omfattande
arbetarna vid A.-B. Forsåkers Fabriker,
över till S. A. F., detta under förespegling
att hans organisation var ett bättre
instrument i kampen mot arbetsgivarna än vår
hade visat sig vara. Nu skulle det bli
annat av. Kamp på arbetsplatsen och
full
ständig framgång. Den 15 januari 1932
gingo så Welinders nya trupper i Mölndal
ut i konflikt. Varför? Ja, uppriktigt sagt
så har Welinder icke riktigt lyckats göra
vare sig arbetsdomstolen eller någon
annan klok på den saken. Han påstår
emellertid, att det var en föreningsrättsstrid.
Arbetsgivaren bestrider detta. Faktum är
i varje fall att man gick ut i en konflikt,
som sedermera av arbetsdomstolen vid två
tillfällen förklarats vara avtalsstridig, och
att man nu skulle visa Sverges
textilarbetare hur syndikalisterna bära sig åt för att
komma tillrätta med en textilarbetsgivare.
Det skulle icke bli någon konflikt av det
slag Textilarbetareförbundet brukade
föra. Nej, här skulle man slå till snabbt och
hårt och om resultatet behövde man icke
hysa något tvivel. Det uppgives, att man
var så bergsäker om en snabb seger, att ett
av Welindersorganisationens stora ljus i
Borås strax efter konfliktens utbrott
reste ned till Mölndal enkom för att
underhandla med arbetsgivaren -— förmodligen
för att diktera villkoren. Antagligen
orkade han icke i Mölndal invänta den
förutsedda underhandlingen utan nödgades
resa hem igen.
Den enligt egen mening mycket
förståndige och mycket klarsynte Welinder
måste emellertid, liksom hans kusiner i
Stockholm, ha glömt bort en mycket
viktig sak, nämligen att arbetsgivaren var
organiserad. Det måste också sedermera
ha gått hans klara öga förbi, att
konflikten på arbetsgivarsidan fördes av
Sveri
N:O 4, 1932,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
