Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
7
ke vågar göra de små experimenten,
vågar ta de mindre riskerna.
Det är klokt att överväga alla risker,
att söka eliminera dem, men att till den
grad frukta dem, att själva
handlingskraften förlamas — det är för ett samhälles
vidkommande döden. Icke den heroiska
döden på ärans och handlingens slagfält
utan förlamningens eller
åderförkalkningens död. Den döden må vara naturlig
både för individer och samhällen, men för
en folkrörelse med socialistiskt program
är den neslig.
De visa herrar, som nu tagit till
livsuppgift att utdöma alla förslag till
förbättringar utan att känna sig skyldiga att ge
något i stället, borde kanske betänka, att
det kan komma tider då djärvare grepp
fordras, då större risker måste tagas och
då större offer måste göras än 8 timmar
i veckan. De borde fundera över om det
icke kan vara klok politik att göra de
mindre insatserna för att slippa göra de
större, om det icke är bättre att
påskynda en fredlig lösning av de sociala
problemen än att invänta tider, då deras lösning
fordrar insatser av liv och blod.
Man har talat om de två nationerna i
samhället, och de finnas. Det är illa nog.
Ännu värre är det emellertid att vi börja
få två nationer inom arbetarklassen: en
privilegierad och en icke privilegierad.
Eller tre om man avskiljer den stora
gruppen ständigt arbetslösa. Det är dumt att
blunda för sådant. I Tyskland kom man
för sent underfund med nyttan av att
fördela fattigdomen och köpkraften.
Arbetarklassens sammanhållning är så viktig
för vår rörelse att den icke får äventyras.
För den får man offra något. Den får
man icke riskera genom att skapa
monopol på arbetstillfällen och arbetstid.
Denna sammanhållning skapas icke genom
vackra teoretiska resonemang utan genom
handling, genom gärningar. Det är fråga
om solidaritet. Solidaritet icke bara från
de arbetslösa mot de arbetande utan även
från de arbetande mot de arbetslösa.
Det får icke förvåna, om de arbetslösa
börja bli utledsna på sin tillvaro, om de
fordra att få komma in i produktionen och
förtjäna sitt bröd i stället för att leva på
vad många anse vara allmosor, om deras
människovärde känner sig kränkt och
reser sig mot ett system, som dömer dem till
ständig sysslolöshet och ständiga allmosor,
medan deras kamrater ängsligt och girigt
vaka över sina 48 timmar, sin övertid och
sina biförtjänster.
Vilja icke de privilegierade eller de
andra arbetande dela med sig, så få de
skylla sig själva när syndafloden kommer.
Vill icke den politiska och fackliga
arbetarrörelsen anpassa sig efter
tidsförhållandena och utvecklingen, så får den i
slutet av denna kris eller vid nästa kris finna
sig i att överflyglas av en ny rörelse under
ledning av män med hårdare händer och
brutalare vilja än våra dagars folkledare.
Män av typen Lenin, Stalin, Mussolini,
Hitler eller Göring. Den dagen kan även
den nu så stolta och starka svenska
socialdemokratin börja skriva sina memoarer.
K. J. O—n.
Landsorganisationens
representantskap
höll den 25—27 januari extra
sammanträde för behandling av förslagen till
arbetslöshetsförsäkring och beredskapsarbeten.
Inledningsanföranden höllos av
socialministern Gustav Möller, vilken redogjorde
för grundtankarna i förslagen och för
utredningens resultat. Representantskapet
beslöt uppdraga åt Landssekretariatet att
hos regeringen tillstyrka förslagen, med
beaktande av de detaljerinringar, som
kunna göras av de till
Landsorganisationen anslutna förbunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
