Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TEXTILARBETAREN
mars minskning i arbetsveckan. Det är
fråga om huruvida och på vad sätt
arbetarna skola söka komma tillrätta med
svårigheterna redan inom det nuvarande
samhället. Trevligast vore det naturligtvis,
om man kunde ”slå spelet överända” och
resa en ny samhällsbyggnad på en röjd
tomt. Erfarenheten har emellertid visat,
att samhällen icke byggas på det sättet.
Det ena systemet växer mer eller mindre
organiskt fram ur det andra. Har man
den uppfattningen, att varje försök att
under nuvarande system lägga
förhållandena tillrätta är dumt, då skall man icke
plåstra med arbetstidsreformer o. d. utan
låta samhällsbölden mogna och brista. Då
kan man vara negativ, som
kommunisterna när de äro i minoritet. Tyvärr kunna
vi icke handla på det viset. Arbetarna
leva icke av teorier och samhällsritningar.
De måste ha föda, kläder, bostad o. s. v.
Just därför är det med beklämning man
måste konstatera, att negativismen smittat
av på en del människor, som ha stadgat
rykte för att vara oförbätterliga
reformi-ster och opportunister. Diskussionen om
40-timmarsveckan, där man sökt slå ihjäl
förslaget med hjälp av den enklaste
borgerliga argumentation utan att samtidigt
kunna bjuda det minsta lilla surrogat
i stället, är bara ett exempel på denna
negativism. Frihandelsromantiken är f. ö.
en god bundsförvant till densamma. Det
är fråga om vi icke behöva en
socialistisk nyorientering och om icke
uteblivandet av en sådan är liktydigt med att man
överlämnar åt kommunister och nazister
att sköta om arbetarklassens livsfrågor.
Exemplen Ryssland, Italien och Tyskland
borde väl ändå kunna lära oss något.
Förslag till förkortning av arbetstiden
kunna diskuteras, kritiseras och utdömas,
ehuru jag ändå tror att en dylik
förkortning måste genomföras. Man kommer dock
icke förbi den springande punkten i det
hela, att något måste göras. Man kan
skratta åt historien om bokhållaren, som
begärde löneförhöjning, fick reducering
och svarade att det gjorde detsamma bara
det blev någon ändring. I dag är
emellertid den utskrattade bokhållarens sats en
politisk paroll. Världen befinner sig just
nu i ett sådant tillstånd, att miljoner
människor resonera på samma sätt. De ha
tröttnat på att höra hur förslag göras och
förkastas, hur teorier komma och gå, hur
regeringar och majoriteter växla, men allt
ändå blir i huvudsak sig likt. Man
skrattar icke ihjäl dessa människors program,
som lyder: Något måste göras. På det
programmet har f. ö. Adolf Hitler kommit
till makten i Tyskland.
Naturligtvis är det riktigt att tänka
sig för och räkna efter, innan man gör
något. Faran ligger emellertid i att man
tänker och räknar så att ingenting blir
gjort. Det skall vara måtta även med
försiktigheten. Läget är sådant, att
utomordentliga åtgärder äro nödvändiga och
eftersom dylika åtgärder alltid äro
omstridda och till sina verkningar icke i förväg
kunna beräknas, måste under nuvarande
förhållanden all praktisk ekonomisk
politik bli mer eller mindre ett
experimenterande. Så har det emellertid alltid varit,
när något av betydelse skett. Skulle
försiktigheten och snusförnuftet alltid fått
råda, skulle ingenting ha gjorts vars
verkningar icke i förväg låtit sig matematiskt
beräknas, skulle ingenting annat gjorts än
det som de lärda vid varje tillfälle
förklarat vara förnuftigt, då vore vi i dag icke
så långt komna på framåtskridandets väg.
Vi ha i våra dagar fem stora
samhällsex-periment: Ryssland, Italien, Turkiet,
Spanien och Tyskland. Vi kunna få flera.
Dylika experiment äro icke önskvärda,
men de bli kanske nödvändiga, när man
ic
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
