Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
TEXTILARBETAREN
Socialistiska märkesmän.
in.
Charles Fourier.
Den tredje i ordningen av 1800-talets
mest framstående socialistiska utopister
är den franske socialistiske grubblaren
Charles Fourier. I olikhet med Owen, den
energiske agitatorn och filantropen, och i
motsats till Saint-Simon, det oregelbundna
grevliga geniet, som ”stormade himlen och
störtade helvetet”, var Fourier, vilken av
vännerna kallades ”Den nya socialistiska
världens Kristoffer Kolumbus”, en mycket
fridsam person, vars liv förrann i ensligt
tänkande, utan buller, men med det goda
som ständig näringskälla. Hans
jorde-vandring är långt ifrån romantisk men
väl vacker i sin enkelhet. Som socialist är
Fourier både en risare och en lisare, en
nedrivare och en uppbyggare.
”1 dag, långfredag, har jag löst
hemligheten genom alla människors förening”,
har han skrivit. Alla människors
broderliga sammanslutning i lyckliga familjer —■
”falangstärer” — det var den stora
drömmen, det enda målet för hans strävan. I
tjocka böcker beskrev han in i minsta
detalj den bild av en harmonisk värld, som
föresvävade hans inre syn, varigenom han
kom att grundlägga ett system för den
frihetliga kooperationssoeialismen.
Fourier föddes den 1 febr. 1772 i
Be-sancon i Frankrike. Han var son till en
förmögen klädeshandlare. Under
revolutionen 1789 gick familjens förmögenhet
förlorad. Den lille Charles bestämdes för
handelsbanan, ehuru han ända från de
första barnaåren visade en rättrådighet,
som föga passade ihop med handeln.
Efter att i skolan ha lärt sig att det var
skamligt att ljuga, reagerade han mot
”konsten att sälja i affären”, d. v. s. mot
färdighet att ljuga. Han varnade
kunderna, som skulle pungslås, och fick stryk.
Så svor han, endast sju år gammal, att
evigt hata handeln. Efter skolåldern kom
han till en bankir i Lyon. Det vitsord,
han där förvärvade sig, var: ”det är en
hederlig ung man, men för handeln duger
han inte”.
Av revolutionen väntade sig Fourier
aldrig något. Han insåg tidigt, att trots
alla vackra talesätt om frihet, jämlikhet
och broderskap, fortgick utplundringen
lika friskt. Han såg folkets stora massa
svälta, under det att spannmålshandlarna
och andra ockrande leverantörer samlade
sig oerhörda rikedomar. Orsakerna till
denna sakernas ordning fann han ligga i
samhällets organisation, i det sociala
tillståndet och icke i politiken. Blott man
kunde finna lagarna för den sociala
attraktionen, så hade man därmed nyckeln
till en ny värld i sin hand.
År 1803 debuterade Fourier som
skriftställare med en politisk artikel om
Europas delning, som väckte Napoleons
uppmärksamhet. 1808 utgav han sitt
första grundläggande verk: ”Läran om de
fyra rörelserna”. Och redan här har han
sina idéer i det närmaste fullfärdiga. Om
denna bok skriver Hjalmar Branting i
”Socialdemokratins århundrade”, att ”den
är skriven med den första hänförelsens eld
hos en man, som tror på sitt kall och på
sin åskådnings ofelbarhet”.
Arbetet inledes med en naturfilosofisk
betraktelse, där världsaltets principer och
krafter framställas. Så redogöres för
vilka ”rörelser” som åsyftas och av vilka
den förnämsta är den ”sociala rörelsen”,
därför att människan är det centrala i
världen. Den kritik, som han häri ägnar
de rådande samhällsförhållandena, är
storslaget bitter och bitande.
Det bestående samhället, säger han, är
alls icke inrättat för människors lycka.
Hälsan är det dåligt med, för de flesta på
grund av försakelser, för andra på grund
av överflöd. Rikedomen ligger i
händerna på ett litet fåtal, vanligen de som minst
förtjäna den. Varken rika eller fattiga få
en lämplig utveckling av sina anlag eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
