Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
21
Lewis i sin mycket läsvärda lilla broschyr
lämnat för händelserna i Marion, vinner
emellertid uppenbart i skärpa och
förskräcklighet på en jämförelse med vad
man vet om Ådalstragedin och dess
följd-händelser. I Marion var det icke en för
polistjänst oövad militär, som ställde till
med blodbadet, och inga av de
förmildrande omständigheter, som man i detta
sammanhang velat anföra som en förklaring
till händelserna i Kramfors, passa för det
amerikanska fallet. I Marion begick en
väldrillad ordningsmakt uppenbart
övervåld. Den sköt de strejkande
textilarbetarna, icke därför att dessa gjorde ett
sådant motstånd, att ingen annan utväg stod
till buds, utan under det att denna flydde,
skingrade av tårgasbomberna. Det finns
icke en gnutta till möjlighet att misstänka
sheriffen i Marion för att ha överilat sig
i en situation, som han icke behärskade.
Han begick helt enkelt rått och berått
mord. Ådalshändelsen upprörde hela det
svenska folket. Det framhölls allmänt, att
alla krafter måste inriktas på att något
sådant icke skulle få upprepas. Tar man
i beaktande den oerhörda roll
sensations-reportaget spelar inom Förenta staterna,
borde en lika kraftig opinionsstorm ha
kunnat utlösa sig där, men så skedde
ingalunda. En vanlig inbrottsstöld, begången
under förmildrande omständigheter,
skulle ha väckt betydligt större
uppmärksamhet än morden på de sex strejkande
textilarbetarna i Marion förmådde tilldraga
sig. Man märker en avgjord skillnad i
rättsmedvetande mellan det svenska och
det amerikanska folket eller — fast
skillnaden icke är så oerhört stor — mellan
den svenska och den amerikanska pressen.
Den kanske mest fruktansvärda
skillnaden mellan Ådalshändelserna och
händelserna i Marion är dock att söka på
rättsskipningens område. Det lönar sig att
höra vad Sinclair Lewis har att förmäla
om det amerikanska domstolsväsendets
sätt att fungera i detta fall.
”Rättegångens verkliga stjärna var, åtminstone för
en outsider som jag, Morgan — J. L.
Morgan från Marion. Det är en verkligt
ståtlig man, lång och mager, med järngrått
hår och grå mustasch. Det är lätt att
komma ihåg hans namn, ty när j ag tänker
på honom, får jag i minnet Morgans
”tusan djävlar” under inbördeskriget.
Morgan är en beundransvärd ”tusan djävlar”.
Han tar allting allvarligt. Under de
ader-ton till tjugo timmar, som jag iakttog
honom i rättegångssalen, drog aldrig ett
leende över hans läppar. När han
korsförhörde någon av de strejkande, gjorde han
det på ett sätt som förskräckte mig. Det
beror kanske på min bristande erfarenhet
om rättegångsreportage. Men jag kan
anföra ett uttalande från en av de
närvarande Newyorkreporterna. Han sade, att
han under ett tjugoårigt arbete som
rätte-gångsreporter aldrig hört en advokat
använda så bryskt och brutalt tilltal till ett
vittne som det vilket begagnades av
Morgan i Marion.” Man kände ju till att
amerikanarna kunde använda något som
kallas ”tredje graden” för att få anklagade
att erkänna brott, men här tillämpades
inte metoden mot en anklagad utan mot ett
av de vittnen, som den anklagande
inkallat för att få den anklagade fälld.
”Tredje graden” tillämpades inför rätta för att
en brottsling skulle kunna räddas undan
straff. Och en Newyorkjournalist måste
medge, att metoden tillämpades
hänsynslösare än någonsin. Varken rättvisan
eller det allmänna rättsmedvetandet
reagerade dock. Det är som man ser någon
skillnad mellan Ådalshändelserna och
tex-tilarbetarmorden i Marion.
Därmed är dock icke allt sagt, som kan
sägas om detta dystra kapitel i den
amerikanska textilarbetarrörelsens historia.
En av de mest försvårande
omständigheterna framgår först om man ser det
amerikanska folkets lynne inifrån.
Amerikanaren är låtgåsystemets man. Han
skryter av sin anglosaxiska börd. Han hör till
den ras, som alltid förfäktat den inbördes
konkurrensen och som i inbördes
konkurrens alltid gått fram som segrande.
Arbetarorganisationer och strejker äro
påfund av skurkaktiga utlänningar, som
haft sina rötter i östeuropeisk eller
sydeuropeisk jordmån. Den tvättäkta
amerikanaren avskyr dessa utlänningar mer
än han kan säga, men han tolererar dem
som arbetskraft. Så enastående är den
infödde amerikanarens rashögfärd, att
han nog icke ser så särskilt stor skillnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
