Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TEXTILARBETAREN
dessa regler, även om något direkt
lojali-tetslöfte icke krävts av honom. Har han
någon rätts- och hederskänsla inom sig,
måste han känna sig överflödig inom
rörelsen i samma stund han upptäcker, att
rörelsen icke passar honom, att han icke
kan eller vill efterleva rörelsens lagar.
Stannar han det oaktat kvar för att
underminera eller slå sönder
organisationen, då är han en simpel skadegörare.
Med den sunda och naturliga
självbevarelsedriftens rätt kastar organisationen
ut en sådan medlem, liksom den gör med
en som smugit sig in bara för att göra
ofog. En medlem, som icke vill arbeta
inom den ram, som organisationen själv
på vanligt demokratiskt sätt uppdragit för
verksamheten, måste anses ha förverkat
sin rätt att vara medlem. Utan disciplin
kan ingen rörelse bestå.
Tyvärr har den svenska
fackföreningsrörelsen på sista tiden varit
skådeplatsen för en del fejder, som ha litet
eller intet med ordnad
föreningsverksamhet att göra. En riktning inom
densamma har tagit sig friheter, som måste
betraktas som orimliga även inom den
mest demokratiska rörelse. Denna
riktning, som i detta nu representeras av
de s. k. sillénkommunisterna, har
åsidosatt alla vedertagna regler för
arbetet inom organisationen. Den har
sannerligen icke verkat efter regeln:
”Respekt för gällande lag men full rätt att
kräva en annan”. I stället har den öppet
predikat stadgebrottets evangelium,
uppmanat medlemmarna att bryta mot vad
stadgar och beslut föreskriva eller vad
den av medlemmarna tillsatta ledningen
i kraft därav påbjuder. Vi fingo under
textilkonflikten 1931 göra bekantskap
med de nya oppositionsmetoderna. Då
uppmanades det från visst håll till brott
mot stadgar och beslut samt propagerades
för att medlemmarna skulle vid sidan av
den ansvariga ledningen samt gemensamt
med oorganiserade bilda nya
strejkledningar. Vad som då förekom inom vårt
förbund var dock en mycket svag västanfläkt
i jämförelse med vad som sedermera
förekommit inom en del andra förbund och
nu senast inom Sjöfolksförbundet.
Jämsides med denna ohörsamhetspropaganda
har gått en mot de ansvariga ledarna
riktad smuts- och förföljelsekampanj
av det mest nedriga slag. Dessa inför
medlemmarna ansvariga funktionärer
ha utmålats som skojare, mutkolvar,
arbetsköparlakejer och allt möjligt
i den vägen. Ja, t. o. m. rena
handgripligheter ha använts som argument
mot dem.
Denna verksamhet har icke endast
skapat olust och oreda inom
organisationerna och på så sätt förminskat deras
slagkraft. Den har också satt vapen i
motståndarnas händer. Ingenting kan ha
varit mera välkommet för
fackföreningsrörelsens borgerliga vedersakare än dessa
många exempel på fackligt självsvåld,
dessa övergrepp och dessa
förvildnings-tendenser. Ur en av
sillénkommunisterna beredd mark ha reaktionens rötter
hämtat näring. Sillénkommunisterna ha
gjort den svenska reaktionen samma
tjänster som kommunisterna i Tyskland
gjort Hitler och hans nazister. Där nere
i Tyskland har den nazistiska
frammarschen till stor del möjliggjorts genom att
kommunisterna splittrat och försvagat
den fackliga rörelsen samt undergrävt
förtroendet till densamma. De tyska
kommunisterna ha icke ens dragit sig för
att gemensamt med nazisterna arrangera
lag- och stadgestridiga strejker, bara för
att komma åt ”fackföreningsbyråkratin”.
Resultatet av denna verksamhet ha vi
sett. Spåren borde avskräcka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
