Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
63
gen för det dåvarande ansåge lämpligast
att driva arbetet med stripsning på
timlön men att, så snart sådana förhållanden
förelåge, att ackord lämpligen kunde
fastställas, fabriksledningen icke hade något
emot att upptaga underhandlingar för
fastställande av nytt ackord. Någon
förhandling om nytt ackord har sedermera
trots framställningar därom från
arbetar-sidan icke kommit till stånd, och har vid
ett den 11 januari 1933 under medverkan
av huvudorganisationerna hållet
sammanträde från arbetsgivarsidan gjorts
gällande, att, sedan ackordet i fråga blivit
vederbörligen uppsagt, någon skyldighet
icke förelåge för bolaget att ingå på
förhandlingar om nytt ackord och att det
uteslutande berodde på initiativ från
arbetsgivaren, huruvida ackord skulle komma
till stånd eller icke.
Efter stämning å
textilindustriförbundet och bolaget till arbetsdomstolen hava
textilarbetareförbundet och
fackföreningen anfört: Arbetsgivarpartens vid
sammanträdet den 11 januari uttalade
uppfattning vore uppenbarligen oriktig.
Enligt avtalet skulle för arbeten, vilka
utfördes på ackord, finnas i ackordsprislista
fastställda ackordspris. I övrigt kunde
enligt § 7 punkt 2 ackordsarbete utföras
i den utsträckning arbetsledningen
ansåge lämpligt. Avtalets formulering gåve
tydligt vid handen, att vissa arbeten
betraktades som naturliga ackordsarbeten.
Det nu ifrågavarande arbetet hade denna
karaktär och hade av gammalt utförts på
ackord, och någon tvekan om arbetets
lämplighet för ackordssättning hade
aldrig yppats. När gällande ackord
uppsades av arbetarparten, vore det för att få
en av gjorda förändringar betingad
justering av ackordet till stånd. Riksavtalets
§ 7 mom. 2 angåve, när arbetsgivaren
ensam ägde avgöra om ett arbete skulle
sättas på ackord eller icke. Beträffande de
vanliga ackordsarbetena tillförsäkrade
avtalet icke arbetsgivaren en sådan rätt.
Det vore också orimligt, om arbetsgivaren
ensam ägde bestämma, huruvida ackord
skulle finnas för sådana arbeten eller icke.
Det omtvistade arbetet vore ett vanligt
ackordsarbete, och den uppsägande
parten önskade nytt ackordspris i stället för
det uppsagda. Under sådana
förhållanden ägde arbetsgivarparten icke rätt att
undandraga sig förhandling om nytt
ackordspris. Då motparterna emellertid
såväl vid förhandlingen den 11 januari
som sedermera vid skriftlig förfrågan
vägrat ingå i dylik förhandling, yrkades,
att arbetsdomstolen måtte förklara
arbetsgivarparten skyldig att träda i
avtals-enlig förhandling rörande nytt
ackordspris för arbetet i fråga.
Textilindustriförbundet och bolaget
hava med bestridande av käromålet
anfört : Sedan bolaget för något år sedan
erhållit ny ledning, upptäcktes vid av
densamma gjorda noggranna
produktionsun-dersökningar, att arbetarna i åratal
fuskat med de viktuppgifter, vilka lagts
till grund för stripsningsackordens
utbetalning, och sålunda tillgodogjort sig
högre betalning än den, vartill de varit
berättigade. Fabriksledningen hade
härigenom och efter övervägande av olika
möjligheter för effektiv kontroll kommit
till insikt om, att stripsningsarbetet icke
lämpade sig för ackord. Det vore härvid
att märka, att vid ett flertal större
bomullsväverier detta arbete ej utfördes
på ackord utan mot timlön, i vissa fall
med ett tillägg å den tariffenliga lönen.
När arbetarparten med anledning av vissa
av fabriksledningen vidtagna tekniska
förändringar under åberopande av § 7 punkt
1 b) i riksavtalet uppsade
stripsnings-ackordet, hade fabriksledningen förklarat,
att den önskade, att arbetet därefter
skulle utföras mot tariffenlig timlön, samt
förty vägrat att träda i förhandling om nya
ackord för arbetet i fråga. Någon
avtals-enlig skyldighet för arbetsgivaren att
träda i sådan förhandling förelåge icke.
Arbetsgivaren ägde självständig rätt att
avgöra, huruvida ett visst arbete, för vilket
ackord icke vore gällande, skulle utföras
mot ackord eller ej, vare sig avsaknaden
av ackord vore beroende av att ackord icke
tidigare funnits för arbetet eller att såi
dant ackord visserligen funnits men
bringats att upphöra genom vederbörlig
uppsägning. Anledning att i detta avseende
göra skillnad mellan ackord enligt § 7
punkt 1 och ackord enligt samma
paragraf punkt 2 förefunnes icke. Att
själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
