Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
TEXTILARBETAREN
Läget på internationella
bomullsmarknaden.
Representant för arbetsgivarna, som kräver
kraftiga åtgärder.
Den sextonde internationella
bomulls-kongressen hölls i juni månad i år i Prag.
I densamma deltogo över 500 delegerade
från ett tjugotal länder. På kongressen
förelåg en synnerligen intressant
berättelse, författad av en polsk industriman
vid namn Otto Bankwitz. I denna
berättelse behandlades orsakerna till
depressionen inom världens bomullsindustri och
medlen för densammas bekämpande.
Bankwitz pekade på den ständiga
tillbakagången under de sista fem åren och ansåg
att industrins utvandring från Europa
och Amerika till Asien var orsaken
därtill. Han framhöll, att det är att befara,
att Afrika följer Asiens exempel och
inom kort bygger upp en egen
bomullsindustri. Han erinrade också om att
världens bomullsförbrukning under de sista
tio åren uppgått till i genomsnitt 22
miljoner balar, eller samma som under
föregående år. Förbrukningssiffrorna för
bomull i Europa, Förenta Staterna och
Asien under åren 1913 och 1932 utgjorde
i antal balar följande:
1913 1932
Europa............. 12,082,000 8,672,000
Förenta Staterna . 6,565,000 5,667,000
Asien .............. 4,065,000 7,723,000
Med utgångspunkt från det faktum
att Asiens handel ökat med i genomsnitt
250—300,000 balar per år kan man räkna
med att Asien inom två eller tre år hunnit
upp Europa. Bankwitz tror, att Kina en
dag förmår överträffa både Japan och
Indien. Det snabba framåtskridandet där
låter sig delvis förklaras av att en
tredjedel av fabrikerna tillhöra japaner. Han
förutser också den möjligheten, att
konkurrensen tvingar Indien till införande
av skiftsystem, men ger uttryck för den
förhoppningen, att detta icke skall ske,
utan att Indien skall låta nöja sig
med Ottawaöverenskommelsen och högre
skyddstullar.
Med avseende på den under år 1932
genomsnittligt arbetade tiden per vecka
lämnar Bankwitz följande siffror:
30 timmar och därunder i England,
Frankrike och Tjeckoslovakien; 40—46
timmar i vissa andra europeiska länder;
över 46 timmar i Ryssland, Italien, Sverge,
Norge, Danmark och Ungern; 48 timmar
i Amerika; 102 timmar i Japan; 132
timmar i Kina.
Den kortare dagliga arbetstiden
underlättar betydligt införandet av tvåskift.
Tillätes det företagen att fritt utveckla
sig i detta hänseende så bestode snart över
hela världen tvåskiftsystem, och
spindlarna i världen kunde producera garn från
35 milj, balar bomull, ehuru hela
världen icke förbrukar mer än 22 milj, balar.
Som botemedel mot missförhållandena
föreslår Bankwitz en koncentration i de
gamla industriländerna i syfte att avskilja
överflödiga spindlar och modernisera
företagen. I England har man redan börjat
slå in på denna väg. Där hade man år
1913 över 58 miljoner spindlar och nu har
man blott 52 miljoner. Sannolikt kommer
man att skaffa ur vägen ytterligare några
miljoner spindlar. Vidare
rekommenderar han industrin att förhindra
införandet av flera spindlar och tillägger:
dem, som påstå att man därmed dömer
ett ännu större antal arbetare till arbetslöshet,
kan man svara, att dylika åtgärder icke ta bort
något arbete utan tvärtom bygga upp företagen,
så att det ständigt förefinnes arbete. Jag är ingen
anhängare av 40-timmarsveckan men måste dock
medgiva, att det för ett land, som vill befria en
del av sitt folk från umbäranden, icke gives någon
annan väg än ransoneringens. Det gäller
arbetet såväl som näringsmedlen.”
Visar det sig, som sannolikt är,
omöjligt att i hela världen införa lika
arbetsmöjligheter, måste man börja rörelsen
nationellt. Tjeckoslovakien, Österrike och
Polen känna redan till dylika
överenskommelser, Tyskland och Italien ha liknande
åtgärder under övervägande.
Internationella överenskommelser äro mycket
svårare att få till stånd, interkontinentala är
för ögonblicket icke fråga om. Följande
anmärkningar äro så intressanta, att vi
efter ”Textile Recorder” återger dem:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
