Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
71
”Vi kunna blott hoppas, att Japan och Kina
frivilligt och av egen drift skola uppge
dubbel-skiftsystemet för att stödja Europa och Amerika
vid försöken att åstadkomma en jämnare
fördelning av uppgifterna. Indien visar kanske den väg,
som leder dessa länder till samma ståndpunkt.
Enligt indisk uppfattning ger tvåskiftarbetet
Japan en illojal fördel gentemot de indiska
företagen. På grund därav måste en motsvarande
högre tull läggas på japanska varor. Följa andra
länder detta exempel, så kanske Japan frivilligt
avstår frän denna ojusta fördel, enär det vet, att
dess bomullsindustri icke kan existera, om alla
länder på detta sätt höja skyddstullarna mot dem,
som fasthålla vid dubbelskiftsystemet.
Bemödanden från företagarna att begränsa tvåskiftarbetet
skola vidare röna starkt understöd från
fackföreningarna.
Bankwitz fäster uppmärksamheten på några
huvudländer, som på grund av likartade
förhållanden ägna sig för samarbete och betraktar
England med kolonier som en grupp för sig. England
säkerställer genom Ottawa-överenskommelsen den
inhemska marknaden och kolonierna. Det oaktat
måste dock England och Indien exportera. Hur
långt de härutinnan kunna åstadkomma resultat
hänger pä deras förmåga att konkurrera med
Japan och Kina. Den europeiska konkurrensen
har för England mindre betydelse, då kontinenten
icke har någon fördel med avseende på
produktionskostnader. Vore England icke huvudsakligen
exporterande land, kunde det t. o. m. ansluta sig
till den kontinentala gruppen.
Amerika måste behandlas separat, då det
halvarken konkurrenter på hemmamarknaden eller är
beroende av export. Där skulle en enhetlig
organisering med enkelskift helt igenom kunna
genomföras. Asien utgör ett kapitel för sig. Indien med
sina 60 arbetstimmar och mindre dugliga arbetare
har betydande nackdelar gentemot Japan med 102
och Kina med 132 arbetstimmar. En
överenskommelse mellan dessa länder vore mycket önskvärd,
enär Indien annars måhända övergår till
tvåskiftarbete. Det synes nödvändigt att lämna
Asien med sin ”exportsjukdom” någon tids ro.
Kanske uppstå om någon tid utsikter för en
överenskommelse. En liknande utveckling ha vi
möjligen att räkna med i Afrika. Även Ryssland
kräver separat behandling. Där kan befolkningen
konsumera alla industrins produkter, men
regeringen använder en del bomullsvaror för anskaffande
av utländsk valuta. Man dumpar varor. Sålunda
kan man t. ex. i Egypten köpa en del ryska varor
billigare än japanska. En dag kommer Ryssland
att översvämma de europeiska marknaderna, om
dessa icke skyddas genom tullar.”
Bankwitz tror, att det är behövligt
med ett förbund av bomullsspinnerierna
på den europeiska kontinenten som början
till en internationell sammanslutning,
önskar England ansluta sig från början, så
skall kontinenten hälsa det välkommet.
Hand i hand med detta förbund måste i
varje land gå organiseringen av ett
kvotsystem, vilket säkerställer samma
arbetstid för alla företag. Detta kvotsystem
betraktar han som den grund, på vilken
hela byggnaden skall vila.
Tvist om lönetariff för Jonsered.
I början av innevarande år blevo
arbetarna vid Jonsereds Fabrikers A.-B.,
textilavdelningen, organiserade i Svenska
Textilarbetareförbundet. Någon tid
därefter inträdde arbetsgivaren i Sveriges
Textilindustriförbund, och fråga uppstod
om riksavtalets tillämpning på
arbetsplatsen. Underhandling hölls mellan
huvudorganisationerna, men någon
överenskommelse kunde icke träffas, enär
arbe-tarparten krävde att Jonsered skulle
hänföras till andra tariffen i textilavtalets
lönetabeller, medan arbetsgivarparten
gjorde gällande, att lönetariff redan fanns
bestämd för Jonsered, i det att Partilie
finnes upptaget i tariff 3. Jonsereds
mu-nicipalsamhälle är nämligen beläget inom
Partilie socken, och arbetsgivarparten
förmenade nu, att med begreppet Partille
avsågs icke endast Partille
stationssamhälle utan hela Partille socken. Då
enighet icke kunde vinnas, hänsköt Sveriges
Textilindustriförbund tvistefrågan till
arbetsdomstolen och yrkade, att
arbetsdomstolen måtte förklara, att därest
Jonsereds Fabrikers A.-B., på yrkande av
endera parten, för sin textilavdelning bleve
inordnad under riksavtalet för
textilindustrin, tariff 3 i avtalets lönetabeller skulle
äga giltighet för nämnda företags
vidkommande. Arbetsdomstolen ogillade i
utslag den 12 juni käromålet. Dess utslag
har följande lydelse:
’’Av utredningen i målet finner
arbetsdomstolen det tydligt framgå, att man vid upprättan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
