Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
79
Hammarspik.
Högerns icke överdrivet imponerande
ungdomsorganisation, Nationella Ungdomsförbundet,
har förklarat krig. Åtminstone om man får tro
titelbladet på en av förbundet utgiven broschyr,
författad av en viss löjtnant Uno Hammarström.
Det heliga kriget lär ha förklarats mot följande
fruktansvärda fiender:
Roffarkapitalism och penningförgudning.
Liberalism och klassisolering.
Marxism och klassförhävelse.
Alla goda ting äro som bekant tre. I
anledning därav hade jag väntat mig att finna den
heliga treenigheten företrädd på den rätta sidan. Nu
finner jag, att den hamnat på fiendesidan.
Kanske hade korstågets predikare råkat tänka på tre
andra ting, som inte lära vara fullt så goda:
djävulen, världen och vårt eget kött. Dessa lära ju
svårligen anfäkta t. o. m. så heliga män som
löjtnant Uno Hammarström.
Det lyster mig att i all enkelhet säga några
ord om ovannämnda krigsförklaring, alldenstund
densamma väl även skall vara riktad mot mig.
Jag förstår ju visserligen inte, vad jag skall ha
med roffarkapitalism och penningförgudning att
göra, då Hammarströms partivänner ha hand om
kapitalet och jag aldrig haft så mycket pengar,
att de kunnat bli någon gud för mig, men av
sammanhanget i broschyren förstår jag dock, att
krigsförklaringen avser även mig. Alltså skall jag
stå på en annan sida av barrikaden än löjtnant
Hammarström. Nåväl, det sistnämnda gläder mig.
Hade jag kommit pä samma sida som
Hammarström, så hade jag nog haft ungefär samma
känslor som den, vilken är omgiven av ohyra.
Löjtnant Hammarström hör nämligen till de
sliskigaste uppenbarelserna i det ”nationella” lägret. Om
det nu är därför eller beror pä något annat, sä
har han blivit upphöjd till ombudsman och
därmed realiter ledare för kryptonazlsternas stora
korståg mot de tre ovan nämnda stormakterna.
Mot roffarkapitalism och självförgudning var
valdes W. Citrine samt till respektive
förste och andre sekreterare Walter
Scheve-nels och Georg Stoltz. Även övriga
ledamöter av styrelsen omvaldes. I stället för
tysken Theodor Leipart invaldes
österrikaren Johann Schorsch.
Det beslöts att nästa kongress skall
hållas i London år 1936.
det. Det är svårt att hålla sig allvarlig, när
Nationella Ungdomsförbundet kastar ut den parollen.
Det skall bli roligt att se rikemanssönerna och
be-fattningsjägarna i detta ungdomsförbund kämpa
mot kapitalism och penningförgudning. I
årtionden ha vänsterkretsarna i det här landet
bekämpat roffarkapitalismen, och denna har försvarats
av — högern. Av Nationella Ungdomsförbundets
upphov. Och penningförgudningen har av dessa
högermän drivits så långt, att deras arbetare fä
svälta, medan de själva stäta i taxeringskalendern
för inkomster pä upptill flera hundratusen kronor
om året. Om man nu får vara så elak, att man
tar några exempel, så är det frestande att nämna,
att högerns två högsta ledare i Sverge, Ernst
Trygger och Arvid Lindman, år 1931 voro upptaxerade
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för
resp. 321,360 och 208,420 kr. Eftersom jag inte
hört, att ens någon del av dessa inkomster gått
till de fattiga, så förmodar jag att herrarna ifråga
äro mera kära i penningen än vi ”marxister”.
Det betyder väl också, att Hammarströms
krigsförklaring avser de båda högerledarna. Fast
märkvärdigt är det, att ingen av dem och ingen
annan kapitalist f. ö. heller känt sig utmanad.
Skulle möjligen de penningbidrag, som Nationella
Ungdomsförbundet fått och får från
”roffarkapita-listerna”, hava den verkan, att de verkliga
roffar-kapitalisterna beviljats dispens, och alltså slippa
deltaga i kriget?
’’Härhemma blottade Kreugerkraschen
skoningslöst ett vildvuxet, för moraliska hänsyn
främmande kapitalistiskt system”, heter det pä ett
ställe i broschyren. Hammarström har så rätt så.
Men är det inte ett uttryck för den svartaste
otacksamhet att förklara krig mot det systemet.
Amiral Lindman har ju själv erkänt, att högerpartiet
fått pengar av Ivar Kreuger. Och Hammarström,
som varit studieledare i Nationella
Ungdomsförbundet, bör väl inte vara ovetande om förre
för-bundsombudsmannen Borgströms erkännande, att
Nationella Ungdomsförbundet mottagit 12,00’0 kr.
i reda pengar från samme Ivai’ Kreuger, från hans
”vildvuxna system”. För vilket ändamål har
Nationella Ungdomsförbundet fått dessa pengar?
Var det kanske för kamp mot det ”vildvuxna
systemet”? Otroligt. Var det inte snarare för kamp
mot det ”vildvuxna systemets” motståndare?
Dessa pengar ha aldrig betalats tillbaka till
Kreugers konkursbo i och för utdelning till de av
”systemet” lurade stackars offren. Tänker
Hammarström behålla Kreugerpengarna? Borde det
inte i så fall kännas litet klibbigt i fingrarna?
El
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
