Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TEXTILARBETAREN
eningsinternationalens styrelse i uppdrag
att redan under innevarande år
igångsätta en internationell kampanj i och för
genomförande av kravet på 40-timmars
arbetsvecka. I resolutionen protesteras
även mot de försök, som gjorts i en del
länder att införa tvångsskiljedom och att
tvinga arbetarna till att underkasta sig
dess beslut. Kongressen förklarar sig
som orubblig motståndare till sådana
lagar och framhåller, att det är
Landsorganisationernas uppgift att genom energiska
aktioner ådagalägga den organiserade
arbetarklassens fasta ståndpunkt i denna
fråga. Med hänsyn till att regeringarna
i vissa länder infört eller uttryckt sin
önskan att införa tvångsarbete eller
arbetsplikt förklarar kongressen att det är alla
de anslutna Landsorganisationernas plikt
att göra det starkaste motstånd mot detta
system. Kongressen anser vidare, att det
är dess plikt att rikta de anslutna
Landsorganisationernas uppmärksamhet på den
stora betydelsen av den Internationella
Arbetsbyråns i Genève arbete.
Arbetarklassen måste inrikta sina ansträngningar
på att icke endast försäkra sig om avtal
utan även att få dessa avtal ofördröjligen
ratificerade i alla länder, att få dem
erkända i den nationella lagstiftningen och
strängt tillämpade i praktiken.
Bland huvudpunkterna på
dagordningen märktes även frågorna om kampen
mot kriget och kampen mot fascismen.
Beträffande kampen mot kriget och för
avrustning antogs en resolution, vari
framhålles att antikrigspropagandan
måste föras oavbrutet och med allra
största energi och att den utgör en av den
organiserade arbetarklassens allra
viktigaste uppgifter. Alla medel måste prövas
i denna propaganda. Målet är den
privata rustningsindustrins fullständiga
avskaffande och genomförandet av en
verksam nationell och internationell kontroll
över krigsmaterialfabrikationen liksom
över handeln med vapen och ammunition.
Kongressen förklarar sig medveten om
det faktum, att generalstrejken utgör
arbetarklassens avgörande vapen mot kriget
men även att arbetarklassens aktion, om
den skall bliva framgångsrik, måste
företagas i det psykologiskt riktiga
ögonblic
ket. Enligt kongressens uppfattning
måste varje ekonomisk, politisk eller annan
konflikt underställas skiljedomstol, därest
Nationernas Förbund icke är i stånd att
lösa konflikten. Varje land, som icke
underkastar sig skiljedomstolsförf arande,
måste av den internationella
arbetarklassen betraktas som angripare. Det är de
organiserade arbetarnas i den angripande
staten skyldighet att genomföra
generalstrejk. I de andra länderna är det
organisationernas plikt att understödja denna
strejkrörelse och organisera bojkott mot
angriparstaten.
I debatten om kampen mot fascismen
lämnade flera representanter för
grannländer till Tyskland upprörande exempel
på de övergrepp, som dagligen och
stundligen ske i detta land. Det är, förklarade
en representant från Saarområdet,
oerhörda saker som förekomma i Tyskland.
Saarområdets arbetare ha särskilt
känning av detta, då Saar-området f. n. är
den enda utposten på tysk jord mot
nazistregimen. På några månader har
Saarområdet mottagit 25,000 tyska flyktingar.
Arbetareorganisationernas i Saarområdet
ekonomiska resurser räcka helt enkelt
icke till för att hjälpa alla dessa flyktingar.
Han vädjade till alla världens arbetare att
ekonomiskt bispringa arbetarna i
Saarområdet, när det gäller hjälpen till de
tyska flyktingarna. F. ö. framhöll han,
att varje medel måste vara tillåtet i
kampen mot en sådan regim som den tyska
nazistregimen. Han stack icke under stol
med att den tyska arbetarrörelsen begått
fruktansvärda misstag. Den 5 mars i år
var det i varje fall för sent att göra
något. Den 30 januari var det också för
sent och kanhända det redan i juli 1932 var
för sent. Det stora misstaget ligger
måhända så långt tillbaka i tiden som 1920.
Händelserna i Tyskland böra lära
världens övriga arbetarorganisationer hur
nödvändigt det är att taga hand om
ungdomen. Det är tack vare denna som de
tyska nazisterna vunnit slaget. En
resolution antogs, vari uppmanas till bojkott
av tyska varor och hjälp åt terrorns offer.
Resolutionen återges på ett annat ställe
i detta nummer.
Till Internationalens ordförande åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
