Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
81
“8-timmarslagen“
av John Nordin.
Ännu vid detta århundrades början gingo
industrimännens speciella problem icke nämnvärt
utöver privatekonomins och teknikens områden.
Samhällelig och ekonomisk utveckling har sedan
dess gjort kännedomen om och anpassningen efter
de legala bestämmelser, som alltmer ingående
reglera näringslivets förhållanden, till en ny och
betydelsefull arbetsuppgift. Industrin har
synnerliga skäl att med tacksamhet ta emot all praktisk
handledning, som i nämnda avseende kan lämnas
dess personal. I regel har denna helt naturligt
icke tid eller förutsättningar i övrigt att sätta
sig in i motiveringen för detaljbestämmelser i
lagar och förordningar. Lättfunna hänvisningar
till de konkreta fall, som bruka möta i praktiken,
ge lekmannen däremot ofta en klarare
uppfattning av bestämmelsernas innebörd än vad han på
annat sätt kan vinna. Det är tydligen från
sådana synpunkter, som chefen för Arbetsrådet lagt
upp sin redogörelse för arbetstidslagen och den
tillämpning, som denna erhållit genom
Arbetsrå-dets beslut. Detta är så mycket mer berättigat,
som den svenska arbetstidslagens text är
synnerligen kortfattad och allmänt hållen. Medan man
i andra länder sökt att genom direkta
författningar reglera arbetstiden för olika
verksamhetsområden och yrkesgrupper, ha våra svenska
lagstiftare valt den ojämförligt mera praktiska och
smidiga utvägen att låta en dylik reglering växa fram
i samarbete emellan de närmast intresserade,
arbetsgivare och arbetare, under opartisk ledning.
Det av tvenne representanter för arbetsgivarna,
tvenne för arbetarna och tre opartiska ledamöter
sammansatta svenska Arbetsrådet har sålunda
genom sina beslut och avgöranden i realiteten
utformat arbetstidens reglering på lagtextens
knappa underlag. Här föreligger tydligen en
tillämpning på rätt plats av den vidsträckta makt under
ansvar åt domaren, som är känd ifrån och säregen
1 engelsk rättskipning. Under sådana
förhållanden blir den ingående redogörelse för
lagtillämpningen, som den Nordinska boken utgör, nästan
oumbärlig för envar, som i sin verksamhet har
med arbetstidslagen att göra. Bokens praktiska
användbarhet förhöjes av de tre omsorgsfullt
utarbetade register, som den innehåller, såväl
yrkes-som sakregister och utförlig Innehållsförteckning
enligt lagens egen uppställning. Från vilken
utgångspunkt en föreliggande arbetstidsfråga än
upptages, bör även en icke jurist kunna söka fram
tillämpliga prejudikat.
Arbetstidslagen av år 1919 betecknade
uppfyllelsen av önskemål, som sedan årtionden legat
svensk såväl som internationell arbetarklass
alldeles särskilt om hjärtat. Ur allmän social
synpunkt ej mindre än de närmast berörda parternas
är det därför av stort intresse att författaren
utöver handledningen i lagtillämpningen
sammanställt ett mycket värdefullt material till belysande
av den utsträckning i vilken lagen under snart
gångna fjorton år av dess existens motsvarat de
förhoppningar, som ställts på den, liksom i vad
omfång hänsyn till näringslivets intressen efter
vederbörlig prövning befunnits påkalla vissa
eftergifter. Av ett belysande diagram framgår, att
bland 716,000 arbetare i industri, skogshantering,
handel och samfärdsel 73 % falla under lagen
medan 27 % äro undantagna från dennas
tillämpning. Dessa 27 % falla i huvudsak pä
skogshantering, handel och transport, inom vilka områden
svårigheterna att fixera arbetstiden givetvis äro
nästan oöverkomliga. I övrigt är det blott ett
förhållandevis ringa antal arbetare, väsentligen
småföretagens och vid statliga företag anställda,
som formellt icke beröras av arbetstidslagen. I
verkligheten följer emellertid hantverkets och
småindustrins arbetstid oftast den stora industrins.
Detsamma är förhållandet beträffande
statsföretagen. Detta framgår av de ingående redogörelser
för den genom Kungl. Maj:ts kungörelser
bestämda arbetstid vid statens järnvägar, postverket och
tullverket, som komplettera handledningen
rörande den lagbestämda arbetstiden. Av ett annat
diagram framgår, att en genomsnittlig eller fixerad
arbetstid utöver 48 timmar i veckan enligt
Arbets-rådets beslut år 1932 tillämpas för c:a 4,8 % av
hela det arbetarantal, som lagen berör, varjämte
för dagsarbetare till ett antal av c:a 2 % av
nyssnämnda totala en veckoarbetstid av 48 timmar blott
genomsnittligt tillämpas. Ett tredje diagram ger
vid handen, att utsträckt övertid enligt
Arbets-rådets beslut under år 1932 medgivits för blott c:a
% % av hela arbetarantalet. Sistnämnda låga
siffra hänger naturligtvis samman med rådande
depression. Bokens detaljerade tabell över de
medgivanden till övertid, som Arbetsrådet lämnat, ger
på sitt sätt en intressant konjunkturkurva för
ett stort antal näringsgrenar. Liksom åtskilligt
annat i bokens talrika statistiska tabeller vittnar
den också om de möjligheter till praktisk
anpassning efter näringslivets växlande förhållanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
