Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
TEXTILARBETAREN
ja t. o. m. ödmjuk mot den tyska
regeringen.
Om också känsloskälen spelat en stor
roll vid bojkottens tillkomst, så vore det
orätt att påstå, att man varit blind för
svårigheterna. Sanningen är nog den, att
man, åtminstone här i landet, varit starkt
medveten om dessa svårigheter. Det är
svårt att få en köpstrejk effektiv, när det
gäller ett land som Tyskland och en
konsumentkår, som dels i stor utsträckning är
lindrigt sagt likgiltig inför sådana saker
och dels har mycket svårt att kontrollera
varornas ursprung. En bojkott är också
ett tveeggat vapen, vilket kan skada även
den som hanterar det. När man ändock
funnit sig böra ge ut denna paroll om
köpstrejk, så är det efter vunnen övertygelse
om att medlet kan vara verksamt, om det
kan göras effektivt, och i känslan av att
något måste göras. I en situation som
denna kan man icke gärna sitta med
armarna i kors. Man måste våga något.
Det är ingen skam att förlora en strid,
men det är en skam att icke våga bjuda
till. I våra dagar är den en föraktlig
varelse, som vänder det vänstra kindbenet
till efter slaget på det högra.
Nazisterna ha själva visat vägen. Det
är icke genom hövlighet och
hänsynstagande, som nazismen marscherat upp till
makten. Segern har icke vunnits med
diplomatins hjälp. Hitlers väg till makten
kännetecknas av en serie djärva och
riskabla grepp, en rad av hänsynslösa
attacker icke blott mot motståndarna inom det
egna landet utan även mot andra folk.
Vi höra icke till dem, som vilja påstå, att
Hitler därigenom försvagat sin ställning.
Snarare har han, enligt vår mening, stärkt
den. I den blandning av hat och fruktan,
som omger ”det tredje riket”, är inmängt
en icke föraktlig portion respekt. Om
Hitler vore begåvad med humor, skulle
han i sitt stilla sinne kunna le gott vid
tanken på att hans framgång beror lika
mycket på andras flathet som på egen
djärvhet. Naturligtvis kan det icke vara
honom emot, att de som begåvas med hans
örfilar fortsätta att vara artiga, bocka sig
och fjäska för honom. De, som betrakta
nazismen som en fara, borde dock ha
kunnat lära något av Hitler. De borde kunna
inse, att den starkare vinner även i
kampen mellan världsåskådningar. De borde
kunna konstatera, att nazismen hittills
visat sig starkare än de andra -ismerna, och
de borde kunna förstå, att så länge de
själva regeras av flatheten, kommer
nazismen att vara starkast. De borde
verkligen ha hunnit komma till insikt om att
för nazismens övervinnande fordras något
av Dexippos’ anda hos dess motståndare.
Emellertid har bojkotten kommit en
hel del buller åstad. Högerpressen är
förgrymmad — naturligtvis. Det förefaller
ibland rent av som vore dess paroll: Köp
tyska varor! Denna press ledes av sitt
outsläckliga hat till fackföreningsrörelsen
och dess ställningstagande förvånar oss
icke. På sista tiden har även
utrikesminister Sandler funnit sig föranlåten att
säga sitt tungt vägande ord — mot L. 0.
och bojkotten. Oss förvånar icke heller
detta. Vi förstå så väl, att en
utrikesminister måste ta större hänsyn och
resonera på annat sätt än menige man. Vi
kunna också förstå, att denna bojkott
måste te sig fasaväckande för en
diplomati, som kan förmå en svensk
arbetarregering att representera sig vid en tysk
nationalsocialistisk partidag, förmå den att
genom ombud deltaga i nationalsocialistiska
segerfester, samtidigt som tyska
socialdemokrater torteras i fängelser och
koncentrationsläger. Däremot ha vi svårt att
förstå, att fackföreningsrörelsen skulle
vara skyldig att förvandla sig till en bric-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
