Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
3
Den fascistiska smittan har under de
senaste åren spritt sig med förfärande
hastighet. I Tyskland såg det länge ut, som
om Hitler och hans drabanter skulle
anstränga sig förgäves. Men
arbetslösheten tilltog, eländet växte och med detta
desperationen.
— Vem och vad är det som bär skulden
till vårt elände, vår svält, vår nöd, ropades
det ur de tyska arbetslösas miljonarmé.
Jo, svarade nazisterna, det är
Versailles-fördraget, det är de internationella
penningmatadorerna, främst judarna, det är
marxisterna, ”novemberförrädarna”. Slut
er därför till oss. Vi skola riva
Versail-lesfördraget i bitar, vi skola fördriva de
internationella utsugarna, straffa
novemberförrädarna och sätta en stark man att
leda Tyskland. Han skall återupprätta
Tysklands ära, sörja för att envar icke
bara får utan måste arbeta och se till att
ingen behöver lida nöd.
I början ryckte man på axlarna åt
dessa floskler, men desperationen tilltog och
med den mottagligheten för den nazistiska
agitationen och splittringen inom
arbetareleden. Miljoner tyskar råkade snart in
i ett tillstånd, då de icke längre voro
mottagliga för sakskäl och förnuftiga
resonemang — då de utan att reflektera lystrade
till och slogo följe med den, som skränade
värst och gav de fetaste löftena. Det var
Hitler och hans hej dukar, som skriade
värst. Så kom nazismen till makten i
Tyskland.
Sedan dess har drygt ett år gått. Ett
år fyllt av bittra missräkningar för de
många miljonerna upphetsade, som
därunder haft god tid att nyktra till, ett år, då
Tysklands folk lidit ohyggligt. Men det
reaktionära stormangreppet rasade vidare
under oavbrutna heilrop, och anfallet
riktades främst mot Österrike, som låg där
som en ö, omgivet av hel- och
halvfascistiska statsbildningar.
Länge trotsade Österrikes arbetare och
demokrater anloppet, men slutligen måste
de vika för list och övermakt.
Dollfuss-fascisternas ställning förvirrade dem.
Dollfuss vägrade ju att taga order från
Hitler, han talade vackert om ett fritt
Österrike, förbjöd den tyska nazistpressen
och slog genom en rad andra åtgärder blå
dunster i ögonen på hundratusentals
österrikare. Samme Dollfuss stod
emellertid i livlig kommunikation med Mussolini
och det fascistiska Italien. Under
förebärande av att han ytterst syftade till att
mota nazismen, genomförde ”den lille
kanslern” en rad åtgärder, vilka berövade
demokratins, frihetens och rättens
väktare det ena försvarsmedlet efter det andra.
Parlamentet sattes ur funktion,
arbetarnas försvarsorganisationer förbjödos och
avväpnades och församlings-, tryck- ocb
yttrandefriheten förvandlades till en
chimär.
Då detta skrives är Österrike i
fascismens våld. Frågan är nu om det är
Mus-solinis fascism eller Hitlers nazism, som
skall få övertaget i landet. Telegrammen
ha förmält, att både Mussolini och Hitler
dirigerat trupper till gränszonerna mot
Österrike. Kanske skall den nya
världsbranden tändas just inom den stat, som
1914 avgav den första krigsförklaringen.
Men den reaktionära stormvågen
rasar vidare. Dess anlopp märkes tydligt
även hos oss här uppe i Norden. ”Sverge
vakna”, skräna redan svenskar i
hundratal ; svenskar, vilka både ifråga om manér
och metoder icke äro annat än trogna
kopior av Hitlers tyskar. Svenskar, som icke
sky några medel, då det gäller att bringa
oss in i en sådan situation, att vi tappa
all sans och bli mottagliga för den
folkpest de sprida. Lögn och provokation äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
