Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TEXTILARBETAREN
de vanligaste medlen i deras kamp mot
frihet och demokrati.
Det vore felaktigt att överdriva faran
för att Norden skall nazifieras, men det
vore ännu felaktigare att icke med all
makt söka göra Nordens folk
uppmärksamma på att fara är för handen. Envar
vaken fackföreningsmedlem, envar
anhängare av frihet och demokrati skall säkert
utan tvekan skriva under därpå, om han
har förmåga att tyda tidens tecken.
Man får, då det gäller att bedöma
förhållandena i Sverge och övriga nordiska
stater, icke mäta de reaktionära, mot
demokratin och arbetarerörelsen riktade
krafternas styrka genom att räkna antalet
medlemmar i de rent fascistiska eller
nazistiska ligor, som utåt åstadkomma det
mesta gnyet. Man måste göra klart för
sig, att fascismen smittat utav sig inom så
gott som samtliga borgerliga
sammanslutningar. Nationella ungdomsförbundet i
Sverge är härvidlag ett talande exempel.
Man får vidare icke glömma, att
Mussoli-nis och Hitlers metoder och ”ideal” i allt
högre grad börjat verka inspirerande på
de borgerliga partierna här hemma. Den
iver, vilken representanter för samtliga
borgerliga partier här i landet ådagalagt,
då det gällt att till årets riksdag frambära
motioner om lagstiftning mot
fackföreningsrörelsen, är något som icke kan
missförstås. Dessa motioner äro
präglade av samma anda som Mussolinis,
Hitlers och Dollfuss’ otaliga, mot respektive
staters arbetarerörelse riktade dekret. De
vittna klart och tydligt om att den
svenska borgerligheten är infekterad av
fascismen, de äro riktade icke blott mot
fackföreningsrörelsen utan även mot den
demokrati vederbörande annars vid
högtidliga tillfällen förklarat sig beredda att
värna. Att man på borgerligt håll här i
landet icke heller är främmande för den
mera renodlade kupp-politiken, därom
vittna bl. a. de omständigheter, som
kom-mo i dagen under byggnadskonfliktens
sista skede.
I en situation sådan som den nu
rådande är det viktigare än någonsin att
arbetarna slå vakt om sina organisationer
och vinnlägga sig om att in i minsta
detalj handla och vandla så, att de
reaktionära krafternas spekulationer gå om intet.
Faran för en nazifiering av Nordens
folk och stater är, som redan sagts, för
handen, därest man icke ser upp i tid,
men medvetandet därom får icke verka
förlamande på arbetarna utan i stället
samlande och enande. Arbetareklassen,
frihetens och demokratins förespråkare
och förkämpe, står här i landet trots allt
bättre rustad att möta det reaktionära
följets stormanlopp än Centraleuropas folk
gjorde. Vi ha för det första kunnat följa
händelsernas utveckling där nere. Vi ha
därvid haft tillfälle att lära känna
motståndarnas metoder och att taga varning
av våra meningsfränders felgrepp. Vi
falla väl icke heller så lätt offer för
demagoger. Tyranner och envåldshärskare
ha aldrig blivit gamla vid makten på
våra breddgrader. Men att hemfalla åt den
uppfattningen, att fascismen och
reaktionen enbart på grund härav icke skulle få
rotfäste här och bli mer än en fara, vore
lättsinnigt. De goda förutsättningarna
att mota den reaktionära stormvågen böra
i stället utnyttjas.
Vi ha sett hur fascismen vetat begagna
den desperation och det elände, som en
omfattande arbetslöshet medför.
Klokheten bör därför bjuda oss att med alla
lämpliga medel begränsa arbetslösheten.
Varje fackföreningsmedlem, varje
politiskt intresserad arbetare kan härvid
aktivt deltaga genom att medverka till en
fördelning av arbetstillfällena, en
förkort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
