Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
7
Rationaliseringen.
Då skråväsendet här i landet under
1300-talet började lägga hinder i vägen
för en utveckling av hantverket i riktning
mot stordrift, framträdde vid sidan av
detsamma en form av varuproduktion, som
gjorde det möjligt för enskilda personer
att åstadkomma masstillverkning av vissa
varor — d. v. s. masstillverkning enligt
den tidens begrepp. Denna arbets- och
produktionsform fick beteckningen
för-lagssystem. I tillämpningen framträdde
detta system under skiftande former.
Förläggarna eller uppköparna upphandlade
den färdiga varan eller också läto de
tillverka densamma under tillhandahållande
av råmaterialet. Förläggaren anskaffade
även i många fall för varans
framställning nödiga redskap.
Man kan säga att detta system i all
synnerhet lämpade sig för
vävnadspro-duktionen och av allt att döma uppstod
också denna produktionsform först inom
textilbranschen. Förläggaren
tillhandahöll därvid dels nödvändigt råmaterial och
utlämnade dels vävstolar till låns.
Av vad sålunda i korthet anförts
framgår, att man redan vid denna tid var inne
på att rationalisera produktionen. Undan
för undan rationaliserades så
textilindustrin och man kan om denna industri
säga att den så gott som ensam, ända in på
1800-talet, representerade den verkligt
fabriksmässiga produktionen.
Det som främst bidrog till
textilindustrins rationalisering var givetvis
uppfinningarna, de tekniska framstegen, vilka
inom denna verksamhetsgren följde slag i
slag.
Först i raden av de tekniska
förbättringarnas märkesmän inom
textilbranschen märkes en timmerman och vävare
från Standhill nära Blackburn i England
vid namn James Hargreave, vilken 1770
uppfann spinnmaskinen. Därpå följde
1771 mekanikern Richard Arkwright med
sin s. k. waterspinnmaskin, som gjorde
det möjligt att uppnå hårdare tvinning på
garnet, och prästen Edmund Cartwright
från Kent, som 1785 konstruerade en
mekanisk vävstol. 1805 presenterade J. M.
Jacquard sin mönstervävnadsapparat, tack
vare vilken det blev möjligt att få vilka
mönster som helst i ett tyg. 1802
fullbordade William Radcliffe en maskin för
varpens klistring och torkning före dess
införande i vävstolen. Lägga vi så härtill
att skotten James Watt år 1769 uppfunnit
en praktiskt användbar ångmaskin så är
det klart att alla förutsättningar för en
storindustri inom textilbranschen
före-lågo.
I början mottogos de olika
uppfinningarna synnerligen onådigt av arbetarna,
vilka i desamma främst sågo ett medel till
de gamla yrkenas utrotande, något som
skulle medföra arbetslöshet och nöd.
Maskinerna, som arbetade med fruktansvärd
fart och precision, skapade hos arbetarna
förbittring och fruktan. Skräcken för och
förbittringen mot maskinerna tog sig
också på många platser de mest påtagliga
uttryck. I England t. ex. antog den
lagstiftande församlingen 1812 en lag, riktad mot
de s. k. maskinstormarna, och påföljande
år avrättades icke mindre än 18 personer
enbart därför att de deltagit i
förstörandet av arbetsmaskiner. Arbetarna ansågo
att de kämpade ett heligt krig mot
maskinerna, för liv, frihet, bröd och rättvisa.
Vår tids arbetare se icke på samma
sätt på de tekniska framstegen. Dock
förekomma ännu strider, låt vara av
lindrigare art, om maskinernas utnyttjande.
Den oerhört snabba rationalisering vi
stiftat bekantskap med måste helt
naturligt leda till irritation och friktion.
Arbetsgivarna utnyttja de tekniska
förbättringarna uteslutande för sina speciella
syften. Så snart arbetsbesparande maskiner
införts eller flera maskinenheter påförts
varje arbetare ha arbetsgivarna passat på
att pressa ned ackordslönerna. Detta
tillvägagångssätt måste självklart medföra
bitterhet och motstånd från arbetarnas
sida. Visserligen ha, för att nu hålla oss
till textilindustrin, arbetsgivarna rätt
enligt gällande avtal att under angivna
förutsättningar påyrka ändringar i
ackörds-priserna, men å andra sidan kunna
arbetarna givetvis icke godkänna, att
arbets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
