Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
TEXTILARBETAREN
givarna ensamma skola tillgodogöra sig
all vinst av de tekniska förbättringarna;
detta så mycket mindre som dessa
rationa-liseringsåtgärder så gott som
undantagslöst medföra merarbete och ökad hets för
de anställda. För detta måste arbetarna
givetvis kräva kompensation.
Arbetsgivarna uraktlåta i de allra flesta fall att
anlägga sociala synpunkter på
rationaliseringsprocessen. En sund rationalisering
skulle annars medföra bättre arbets- och
levnadsvillkor för folkets stora massa. Vi
ha emellertid ännu icke fått några som
helst bevis för att arbetsgivarna anlägga
sådana synpunkter på rationaliseringen.
Det finnes tvärtom många arbetsgivare,
vilka utnyttjat sin makt och sin
bestämmanderätt därhän att massor av arbetare
tagit skada, både psykisk och fysisk sådan,
i det allmänna rationaliseringsjäktet.
Skall utvecklingen i fortsättningen gå
i denna stil kan man befara att det hela
slutar med en katastrof. Allt går igen,
har en vis man sagt, och ingen kan
garantera för att icke maskinkrossarnas
desperata metoder åter komma under
diskussion.
Samhället måste enligt vår mening i
fortsättningen mer än hittills ägna sin
uppmärksamhet åt hithörande spörsmål.
Det är med tillfredsställelse man
konstaterar, att vid årets riksdag en motion väckts
rörande undersökning av rationaliseringen
och dess följdföreteelser och vi hoppas
livligt att den lagstiftande församlingen skall
ägna frågan tillbörlig uppmärksamhet.
Ett medel att motverka de skadliga
följderna av rationaliseringen vore att
förkorta arbetstiden. I denna tidnings
spalter har det tidigare pekats på huru
nödvändigt det är att genomföra en allmän
förkortning av arbetstiden, varför vi i
detta sammanhang nöja oss med att
understryka, hurusom förhållandena med all
makt aktualisera denna fråga. En annan
sak som bör beaktas är att arbetare under
18 år icke under några omständigheter
böra få sättas till arbete på skift.
Vidare att alla arbetare, som på grund av
rationaliseringen bli sysslolösa, böra
tillförsäkras en pension, vilken tillåter dem
att draga sig fram på ett
människovärdigt sätt.
Någonting som står i samband med
och ingår som ett led i
rationaliseringsprocessen är det system för arbetskontroll
och löneberäkning, som under den senaste
tiden låtit tala om sig inom
textilindustrin — dét s. k. Bedauxsystemet,
uppkallat efter sin ”pappa”, amerikanen Bedaux.
Ehuru ifrågavarande system icke är nytt
för utlandet och icke heller för vissa
industrier här hemma, har det icke förrän
under den allra senaste tiden varit
aktuellt inom vår industri.
Nu ha några arbetsgivare sökt
tillämpa detta system vid sina fabriker. I sitt
nit för profiten och sin kärlek till
allehanda flåsystem ha dessa arbetsgivare
struntat i gällande avtal och arbetarnas
uppfattning rörande lämpligheten av att
införa systemet ifråga. Enligt vår mening
kan man icke få mera övertygande bevis
för arbetsgivarepartens egoistiska syn på
rationaliseringen än i detta fall.
Bedauxsystemet, rätt fattat, skulle egentligen
innebära, att alla i ett företag skulle
samarbeta för en ökning av produktionen.
Arbetsgivarna dokumentera sig såsom
mycket klena psykologer då de tro, att
Bedauxsystemet skall kunna genomföras utan
arbetarnas medverkan. Vi ha fattat att man
med rationalisering menar att någonting
skall ordnas förstånds- eller
förnuftsmäs-sigt. Då nu vissa arbetsgivare söka att
med tvång genomföra Bedauxsystemet
förstå vi sannerligen icke deras
uppfattning av vare sig rationaliseringen eller
detta Bedauxsystem. Man frestas inför
detta att liksom gumman, som stoppade en
maräng i munnen, utropa: ”vart tog
tuggan vägen!”
Om ovannämnda arbetsgivaretyp skall
få husera med den mänskliga
arbetskraften som den vill och fortsätta
rationaliseringen efter sin linje, blir denna
rationalisering en draksådd vars skörd säkerligen
icke kan utnyttjas till samhällets bästa.
Som det nu ligger till kan det väl icke
förvåna någon att arbetarna långt ifrån äro
övertygade om rationaliseringens
välsignelser. I stället se stora grupper av
arbetare i denna rationalisering en sorts
Pandoras ask, som förorsakar olyckor och
elände av olika slag. Vi äro emellertid
övertygade om att den dag skall komma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
