Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
37
I och med att denna förändring kom
till stånd överflyttades ansvaret för
stridens övervakande, för dirigerandet av den
ekonomiska hjälpen etc. från
strejkutskotten till förbundsstyrelserna.
Den 2 september hade antalet i
striden indragna arbetare, fortfarande enligt
officiella uppgifter, sjunkit till i runt tal
240,000, d. v. s. att cirka 46,000 återgått
till arbetet sedan stridens sjätte dag, den
11 augusti. Av de som återgått voro cirka
6,500 textilarbetare. Dessa 6,500 voro
dock, med undantag för ett fåtal
organiserade, vilka voro anställda vid företag
som icke voro anslutna till Svenska
Arbetsgivareföreningen, samtliga
oorganiserade.
Det kan ha sitt intresse erinra om, att
även mitt under denna brinnande
storstrid anslöto sig arbetare i tusental till de
olika fackförbunden. Intill den 6
september hade strejkutskotten till den
centrala strejkledningen inrapporterat icke
mindre än i runt tal 19,000 nya medlemmar.
Till vårt förbund hade från storstridens
utbrott och intill samma datum anmälts
2,863 nyinträdande.
Enligt en sammanfattning av den 10
september kvarstodo då i strid cirka
140,000 arbetare, därav cirka 13,000
textilarbetare.
Den 12 september beslöt regeringen
uppdraga åt förlikningsmannen Allan
Cederborg att söka sammanföra parterna
till underhandlingar. Sådana ägde
också rum under tiden den 17—28 i samma
månad. Arbetsgivarna voro emellertid
fullständigt oresonliga och något resultat
kunde sålunda icke uppnås. L. O. beslöt
nu, att striden mot Sv.
Arbetsgivareföreningen skulle fullföljas efter vissa,
närmare angivna riktlinjer. Samtidigt
beslöts, att de arbetare vilka komme att stå
utanför de sålunda uppdragna gränserna
och vilka återginge till arbetet på
arbetsgivarnas villkor, icke skulle betraktas
såsom osolidariska.
Situationen blev nu synnerligen
kritisk. Det fanns icke ringaste utsikt att
få striden bilagd genom förhandlingar och
de ekonomiska resurserna började sina.
Ett visst missmod grep omkring sig i
arbetareleden. Allt flera anmälde sig för
återgång till arbetet, bland dem även
tusentals lockoutade, och inom
textilindustrin återgingo under tiden 25 september
—10 oktober i runt tal 9,500 arbetare.
Samtliga dessa tvingades helt
naturligt acceptera de stränga villkor, som
arbetsgivarna uppställde. De fingo sålunda
avlämna en förbindelse, gående ut på att
de för framtiden icke skulle tillhöra
Landsorganisationen och icke på något
sätt stödja denna organisation eller till
densamma anslutna medlemmar.
Sedan följde i denna väldiga
kraftmätning, vars utbrott arbetarna och deras
organisationer icke velat och beträffande
vilken de än mindre kunnat avvakta en
för dem lämplig tidpunkt, en period som å
ena sidan karaktäriserades av missmod,
förtvivlan och fanflykt, men som å andra
sidan också lystes upp av tusendens
heroiska och tappra ansträngningar att
ännu in i det sista hålla trupperna samlade,
ljuta mod i de missmodiga, trösta de
förtvivlade och egga de vankelmodiga till
fortsatt kamp.
Efter den stora drabbningen kom en
tid då de flesta vilade ut efter slaget.
Många försjönko under denna tid i
dådlös slöhet. Andra gingo helt upp i att
kritisera stridsledningen på
arbetaresidan, taktiken o. s. v. Trots
arbetsgivarnas svarta listor, som drevo hundratals
bland dem många av de allra bästa, i
landsflykt, som tvingade tusentals till lång
tids arbetslöshet och trots allt annat fanns
det emellertid en kärntrupp av män,
vilka väl egentligen aldrig vilade. Män som
i stället genast kastade sig över
uppgiften att med det snaraste läka de sår
striden vållat, att ur vad som återstod av de
formationer, vilka gingo till kamp den 4
augusti 1909 — och det var beträffande
en hel del fackförbund endast spillror —
skapa nya, starkare organisationer.
Det är dessa få men starka män vi ha
att tacka för, att svensk arbetarerörelse
så snart samlade sina krafter efter den
hårda dusten och reste sig på nytt,
fastare, målmedvetnare, mera genomsyrad av
de socialistiska idéerna än förut. Det är
i första rummet dessa kraftkarlar vi
måste hylla då vi nu gå att fira minnet av
den stora bataljen 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
