Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TEXTILARBETAREN
industrierna samt träsliperierna, trädde i
kraft. Tidigare hade redan arbetarna
inom pappersmasseindustrin, vid
skrädderierna samt i väg- och
vattenbyggnadsbranschen vräkts ut från sina
arbetsplatser. I sin proklamation om lockouten den
26 juli förklarade arbetsgivarna, att
lockouten skulle utvidgas till att omfatta även
järnbruken, därest icke till nyss angivet
datum arbetarna kapitulerat för
arbetsgivarnas krav. Man varskodde samtidigt
om ytterligare utvidgningar, till andra
fack. Arbetsgivarestyret hade fått
fullmakt in blanco beträffande
stridsåtgär-derna.
Dessa lockoutförklaringar voro, som
redan antytts, icke de första för året.
Redan tidigt på våren hade Centrala
Arbetsgivareförbundet avgivit
krigsförklaring mot byggnadsarbetarna och hotat
med lockout. Denna lockout hann
emellertid aldrig träda i kraft, enär
uppgörelse träffades. Även inom
byggnadsindustrin hade de organiserade företagarna
ungefär samtidigt tagit till
lockoutklubban. Denna konflikt löstes dock, efter
några dagars krigstillstånd, genom
förhandlingar.
Skall man emellertid fastställa ett
datum för den stora bataljens början, så
måste det bli den 26 juli. I och med de
lockoutproklamationer som då trädde i
kraft voro förpostfäktningarna avslutade.
Arbetsgivarnas attack riktade sig fr. o. m.
nu icke blott mot enstaka förbund utan
mot hela Landsorganisationen. Den 26
juli bör alltså minnet av
”krigstillståndets” inträdande firas.
De tvister som arbetsgivarnas
högkvarter tog som förevändning för att fr.
o. m. den 26 juli vräka cirka 50,000
arbetare på gatan voro egentligen endast
små-tvister, företrädesvis inom väg- och
vattenbyggnadsfacket, pappersmasseindustrin, skrädderibranschen,
järnbruks-och sågverksindustrierna. Inom
textilindustrin förelåg vid denna tidpunkt icke
en enda olöst tvist. Likväl blevo den 26
juli i runt tal 17,500 textilarbetare
drabbade av lockoutukasen. Av dessa voro
endast cirka 4,200 organiserade, medan över
13,000 voro oorganiserade.
Den 19 och 20 juli var
Landsorganisa
tionens representantskap samlat till
överläggningar. Redan då stod det klart för
representantskapet, att
Landsorganisationen nu stod inför en oundviklig
storstrid. Men beslöt också att, därest icke
dessförinnan en antaglig uppgörelse
kunde träffas och om arbetsgivarna
fullföljde sitt hot om lockout den 26 juli,
bemyndiga Landssekretariatet att utarbeta en
proklamation, utmynnande i en vädjan till
Landsorganisationens samtliga
medlemmar att nedlägga arbetet fr. o. m. den
4 augusti.
Någon uppgörelse kunde icke träffas.
Den 26 juli gick lockouthotet mot bl. a.
arbetarna inom textilindustrin i
verkställighet och den 2 augusti stängde även
järnbruken sina portar. Lockouterna
omfattade därmed i runt tal 80,000 arbetare.
Den 26 juli var Landssekretariatet
klart med sin proklamation om allmän
ar-betsnedläggelse fr. o. m. den 4 augusti.
Påföljande dag blev proklamationen
offentliggjord i tidningarna. Därmed hade
arbetarna givit sitt svar och därmed var
den stora striden i full gång.
Storstrejken hade begynt och 1909 blev
storstrejksåret. Enligt officiella uppgifter voro
efter sex dagars strid i runt tal 286,000
arbetare indragna i fejden. Enligt till vårt
förbunds ledning ingångna rapporter voro
av dessa 19,481 textilarbetare, sysselsatta
vid 105 fabriker.
Storstridens ledning blev, som
naturligt var, förlagd hos Landssekretariatet.
Lokalt stodo för ändamålet tillsatta
utskott för ”rusthållet”. En väldig apparat
skapades för att uppehålla förbindelserna
mellan de olika stridsorganen.
”Så fortgick”, skriver vårt förbunds
dåvarande förtroendeman, Gustav
Jan-zén, i förbundets årsberättelse för år
1909, ”den allmänna arbetsnedläggelsen
— med en i stort sett mönstergill hållning
och enighet från arbetarnas sida — under
en tid av nära fem veckor eller närmare
bestämt 33 dagar, fr. o. m. den 4 augusti
till den 6 september, då den s. k. rationella
klyvningen kom till stånd och vilken
innebar, att arbetet skulle återupptagas hos
alla arbetsgivare med undantag av de som
voro medlemmar av Svenska
Arbetsgivareföreningen”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
