Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
45
Ur den österrikiska textilarbetarerörelsens
historia.
En f. d. funktionär inom det av
Dolfussfascisterna raserade
österrikiska textilarbetareförbundet, en av
dem som under de kritiska
februaridagarna i Wien tog aktiv del i
arbetarnas heroiska motstånd mot
fas-cisthorderna, har sänt oss följande,
som vi äro förvissade om skall
intressera våra läsare.
Efter de italienska och tyska
förbunden har nu även den österrikiska
textiiar-betareorganisationen fallit offer för den
rövande och mördande fascismen. En
gammal, stark och kampduglig
organisation har genom februarihändelserna i
Österrike, vilka framkallades av de
fascistiska maktinnehavarnas i detta land
politik, upplösts, dock endast för tillfället,
vilja vi hoppas. Vi vilja i samband med
denna mer än tragiska händelse giva en kort
överblick över bildandet av det
österrikiska textilarbetareförbundet, dess
utveckling, strider och undergång.
Grundandet av denna organisation
ligger långt tillbaka i tiden. Redan på
80-talet hade några av de vid de österrikiska
textilföretagen sysselsatta arbetarna
kommit till insikt om att en förbättring av de
förfärliga förhållanden, under vilka
textilarbetarna då måste leva, endast kunde
uppnås genom facklig sammanslutning,
övertygade därom försökte de, som hade
kamraternas läge klart för sig, att få
textilarbetarna att sammansluta sig i
fackförbund eller lokala organisationer, en
strävan som genom undantagslagarna
icke endast motarbetades utan förkvävdes.
Efter upphävandet av
undantagstillståndet och Hainfeldpartidagen, som
sammanförde de hittills i radikala och
moderata formationer splittrade arbetarna i det
gamla Österrike i en enhetlig rörelse,
förnyades försöken att fackligt organisera
textilarbetarna. I en hel mängd städer
och platser, i synnerhet i det på
textilindustri så rika Nordböhmen, i Schlesien,
Mähren, Nedre Österrike och Wien
bildades platsförbund och fackföreningar.
Med
lemsantalet inom alla dessa
organisationer, som ännu icke trampat ut
barnskorna, var mycket ringa. Av de omkring
500,000 arbetare, som i fabrikerna eller i
hemmen sysselsattes med framställning av
textilprodukter, voro icke en gång 5,000
—■ alltså 1 proc. — fackligt organiserade.
Åter var det de upplysta, som insågo att
detta missförhållande endast kunde
avhjälpas genom bildandet av en
centralorganisation, vari alla de små förbunden
skulle uppgå. De arbetade av alla krafter
för att nå detta mål.
År 1901 sågo de sitt arbete krönas med
framgång. Det var då den centrala
organisationen, ”Die Union der
Textilarbei-ter österreichs” (österrikiska
Textilarbetareförbundet) som nu efter
februarihändelserna upplösts av fascisterna, såg
dagens ljus.
Textilarbetarerörelsens centralisering
medförde för organisationen ökning av
medlemsantalet. Ett särskilt stort
uppsving i detta hänseende åstadkommo de
strider, som åren 1905—1907 för
arbetareklassen i det gamla Österrike medförde
allmän, lika och direkt rösträtt. Det
visade sig redan nu, att den dåvarande
politiska situationen hade ett betydande
inflytande över den fackliga utvecklingen.
Det var dock icke endast antalet
medlemmar i förbundet som ökades, utan
förbundet blev alltmer aktat och fruktat av
arbetsgivarna, och detta återigen hade till
följd att organisationen fick stort
inflytande vid fastställandet av
textilarbetarnas levnadsvillkor. Såväl vid fredliga
förhandlingar som vid svåra, på offer rika
konflikter kunde organisationen förmå
arbetsgivarparten att öka textilarbetarnas
löner och, vad som vid denna tid var
särskilt viktigt, minska den långa
arbetstiden, som vid de flesta textilfabriker
uppgick till minst 11 t:r pr dag. Dessutom
nedlade organisationen ett ansenligt
arbete på ordnandet av ekonomiskt understöd
åt sina medlemmar, som under
förkrigsåren i genomsnitt uppgingo till c :a 50,000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>