Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
65
ver visserligen: ”där det finnes lämpligt,
må ordföranden förelägga svaranden att
inom viss tid före målets handläggning
inkomma med skriftlig förklaring”, och i
de flesta fall har man nog också funnit
detta förfaringssätt lämpligt, men icke
dess mindre skulle en mera kategorisk
bestämmelse på denna punkt bättre svara
mot rättvisa, och billighet. Det har visat
sig, att domstolen i vissa fall lämnat
svaranden tillfälle till skriftlig förklaring,
men samtidigt utmätt tiden för
svarsskri-velsens ingivande så knappt, att en
utförlig förklaring omöjliggjorts. En tid av
tre eller fyra dagar för en förklarings
avlämnande är, i fall då svaranden är
tvingad konferera med kommittenter på
annan ort, absolut för kort. Åtminstone ur
lekmannasynpunkt kan en dylik forcering
icke vara till någon som helst nytta.
Arbetsdomstolens anseende skulle säkerligen
härvidlag icke förlora på en annan
tingens ordning.
Någonting annat, som man har all
anledning att vända sig emot, är att rätten
till uppskov med ett måls avgörande
strängt taget icke finnes. Detta
förefaller icke stå i överensstämmelse med
modern rättsuppfattning i övrigt. Ett
upp-skovsyrkande måste naturligtvis byggas
på starka sakskäl och något missbruk
kunde det under sådana förhållanden icke
bli fråga om. Som lagen nu är
formulerad kan en kärandepart forcera ett mål
till avgörande inom loppet av några få
dagar. Om en svarandepart t. ex. kan
bevisa att den med stöd av gällande
avtal ämnar företaga åtgärder, ägnade att
på annan väg bringa den föreliggande
tvisten ur världen, borde domstolen ha
möjlighet att utan vidare bevilja härför
erforderligt uppskov. Vi skola här taga
ett exempel, för att belysa hur en
upp-skovsvägran kan verka.
Vårt förbund anhöll vid ett tillfälle,
på grunder som här antytts, om uppskov
med handläggning av ett mål. Enligt
förbundets mening voro de åberopade skälen
för uppskovet mycket starka. Anhållan
blev emellertid avslagen med påföljd att
målet kom före och tvisten ytterligare
komplicerades. Under målets
handlägg
ning behagade kärandeparten framställa
ett yrkande som icke förekom i
stämningsansökan och som gick ut på att domstolen
skulle tolka en avtalsbestämmelse, som
enligt svarandeparten icke hade direkt
samband med den föreliggande tvisten.
Trots svarandepartens bestridande fann
domstolen icke hinder möta, att till
prövning upptaga svarandepartens nya
yrkande. Resultatet blev, att svaranden, som
icke var varskodd om och beredd att ingå
på diskussion av detta nya yrkande, drog
det kortaste strået. Om uppskov i detta
fall kunnat beviljas är det sannolikt, för
att icke säga säkert, att det hela fått en
annan utgång. För det första hade
troligen huvudtvisten gjorts upp i godo och
sålunda icke dragits inför
Arbetsdomstolen, men om, trots allt, domstolen fått sig
förelagt att slita tvisten, så hade båda
parterna fått tillfälle att på ett fullt
tillfredsställande sätt delgiva domstolen sina
synpunkter på den i sista ögonblicket
väckta tolkningsfrågan. Detta exempel
visar att lagen om arbetsdomstol icke
skulle förlora på att utökas med en
bestämmelse om rätt för part att erhålla
uppskov.
Arbetsdomstolens i och för sig
grann-laga och svåra arbete bör icke ytterligare
försvåras genom att utredningar och
avgöranden forceras. Det är icke alltid
domstolens ledamöter sitta inne med
ingående kännedom om de
arbetsförhållanden och problem som måste bedömas.
Parterna måste därför lämnas tillfälle att
utförligt redogöra för sina synpunkter.
Den omständigheten att Arbetsdomstolens
ledamöter i regel äro mångbetrodda män
med många uppdrag, som också måste
skötas, understryker ytterligare vikten av
att parterna lämnas tid och möjlighet att
så grundligt som möjligt belysa
föreliggande tvistefrågor.
Arbetsdomstolen blev 1928 påtvingad
den svenska arbetareklassen.
Genomsyrad av de demokratiska idéerna, som vår
arbetarklass är, har den, om också under
protester, funnit sig i de förordningar
som domstolens tillkomst medförde. Ett
faktum torde emellertid vara, att det
stora flertalet av Sverges organiserade arbe-
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
