- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXI. 1934 /
74

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

TEXTILARBETAREN

Estlands textilarbetare svältavlönas.

Estland var till slutet av 1800-talet ett
agrarland, som stod under den ryska
tsarregimens hårda tryck. Flertalet av
befolkningen var sysselsatt inom jordbruket,
medan städernas befolkning
huvudsakligen bestod av hantverkare och
industriarbetare vid små företag. Vid mitten av
1800-talet uppstodo några större
industriföretag, särskilt inom textilindustrin. År
1857 grundade man i Narva en stor
textilfabrik, Grenholm, där man vid
världskrigets början sysselsatte ända upp till
17,000 arbetare.

Det är klart att Estlands
industriarbetare fingo pröva på det kapitalistiska
systemets hårdhet på samma sätt som
arbetarna i andra industriländer. Vilka
arbetsförhållanden, som rådde vid de första
industriföretagen, går ej att bedöma nu,
enär material saknas för ett dylikt
bedömande, men de borgerliga tidningarna
från den tiden skrevo, att
industriarbetarnas förhållanden och levnadsvillkor
voro sämre än negerslavars!

Världskriget gjorde slut på all facklig
verksamhet i Estland, men efter
revolutionen 1917 och den tyska ockupationen
1918 började man på nytt med facklig
verksamhet. På initiativ av
handelsarbe-tamas fackförening sammankallades
fackföreningarna till kongress i Tallin 1927.
Kongressen betonade nödvändigheten av
koncentration av
fackföreningsverksamheten i landsomfattande förbund inom
alla industrigrenar och sammanslutning av
dessa i en landsorganisation. Kongressen
beslöt också att bilda en landsomfattande,
facklig organisation.

tare alltjämt ha anmärkningar att göra
mot denna lagstiftning och ingen torde
kunna bestrida dem rätten att med legala
medel sträva till att förbättra detta
numera så viktiga rättsinstrument. Må
därför också alla demokratiska krafter enas i
arbetet på att avhjälpa de brister som
ostridigt vidlåda lagstiftningen på
hithörande område.

E. R.

Inom textilindustrin hade vid flera
tillfällen bildats fackföreningar, men dessa
voro icke starka nog att hävda sig i
kampen mot arbetsgivarna, utan blevo
upplösta. Den nuvarande
textilarbetareorganisationen grundades 1932 i Tallin och
hade vid starten omkring 125
medlemmar. Förhållandet har sedan dess
förbättrats väsentligt, men ännu återstår
mycket att göra.

Arbetslönerna inom Estlands industri
ha alltid varit lägre än i något annat
europeiskt land. Enligt uppgift från
Internationella Arbetsbyrån voro i januari
1930 de estniska arbetarnas reallöner
23 % av de amerikanska, 45 % av de
engelska samt 39 % av de svenska
arbetarnas. Endast de portugisiska
arbetarnas löner voro lägre än de estniskas.

Enligt uppgift från Internationella
Textilarbetarfederationen måste
textilarbetarna i Österrike arbeta 17 timmar för
att kunna betala en månadshyra, i
Tjeckoslovakien 20 timmar, i Tyskland 23,
England 25 och i Sverge 27 timmar. I Estland
(Tallin) måste de emellertid arbeta hela
100 timmar för att förtjäna till
månads-hyran. Textilarbetarnas löner ha varit
mycket lägre än de övriga arbetarnas
löner. År 1930 var industriarbetarnas
genomsnittslön 32,5 cent, motsvarande
omkring 30 öre pr timme, medan
textilarbetarnas medeltimlön, inklusive
naturaförmåner, uppgick endast till 23 cent.
Lönerna inom textilindustrin voro under
tiden 1929—32 cirka 20—30 % under
andra industriarbetares löner.

Under samma tid minskades antalet
arbetstimmar inom den estniska industrin
från 62,7 milj, år 1929 till 46,1 år 1932,
d. v. s. med 27 %. Inom textilindustrin
minskades arbetstiden med 31 %.
Antalet sysselsatta arbetare var där 9,654 år
1929 och 7,102 år 1932. På sista tiden
har emellertid arbetarantalet stigit och
arbetstiden utökats till det normala. Man
har förmärkt ett litet uppsving inom
trikå-och konstsilkeindustrin.

År 1933 lämnade Estland
guldmyntfoten, vilket hade till följd att
livsmedels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:07:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1934/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free