- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXI. 1934 /
74

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66 TEXTILARBETAREN Estlands textilarbetare svältavlönas. Estland var till slutet av 1800-talet ett agrarland, som stod under den ryska tsarregimens hårda tryck. Flertalet av befolkningen var sysselsatt inom jordbruket, medan städernas befolkning huvudsakligen bestod av hantverkare och industriarbetare vid små företag. Vid mitten av 1800-talet uppstodo några större industriföretag, särskilt inom textilindustrin. År 1857 grundade man i Narva en stor textilfabrik, Grenholm, där man vid världskrigets början sysselsatte ända upp till 17,000 arbetare. Det är klart att Estlands industriarbetare fingo pröva på det kapitalistiska systemets hårdhet på samma sätt som arbetarna i andra industriländer. Vilka arbetsförhållanden, som rådde vid de första industriföretagen, går ej att bedöma nu, enär material saknas för ett dylikt bedömande, men de borgerliga tidningarna från den tiden skrevo, att industriarbetarnas förhållanden och levnadsvillkor voro sämre än negerslavars! Världskriget gjorde slut på all facklig verksamhet i Estland, men efter revolutionen 1917 och den tyska ockupationen 1918 började man på nytt med facklig verksamhet. På initiativ av handelsarbe-tamas fackförening sammankallades fackföreningarna till kongress i Tallin 1927. Kongressen betonade nödvändigheten av koncentration av fackföreningsverksamheten i landsomfattande förbund inom alla industrigrenar och sammanslutning av dessa i en landsorganisation. Kongressen beslöt också att bilda en landsomfattande, facklig organisation. tare alltjämt ha anmärkningar att göra mot denna lagstiftning och ingen torde kunna bestrida dem rätten att med legala medel sträva till att förbättra detta numera så viktiga rättsinstrument. Må därför också alla demokratiska krafter enas i arbetet på att avhjälpa de brister som ostridigt vidlåda lagstiftningen på hithörande område. E. R. Inom textilindustrin hade vid flera tillfällen bildats fackföreningar, men dessa voro icke starka nog att hävda sig i kampen mot arbetsgivarna, utan blevo upplösta. Den nuvarande textilarbetareorganisationen grundades 1932 i Tallin och hade vid starten omkring 125 medlemmar. Förhållandet har sedan dess förbättrats väsentligt, men ännu återstår mycket att göra. Arbetslönerna inom Estlands industri ha alltid varit lägre än i något annat europeiskt land. Enligt uppgift från Internationella Arbetsbyrån voro i januari 1930 de estniska arbetarnas reallöner 23 % av de amerikanska, 45 % av de engelska samt 39 % av de svenska arbetarnas. Endast de portugisiska arbetarnas löner voro lägre än de estniskas. Enligt uppgift från Internationella Textilarbetarfederationen måste textilarbetarna i Österrike arbeta 17 timmar för att kunna betala en månadshyra, i Tjeckoslovakien 20 timmar, i Tyskland 23, England 25 och i Sverge 27 timmar. I Estland (Tallin) måste de emellertid arbeta hela 100 timmar för att förtjäna till månads-hyran. Textilarbetarnas löner ha varit mycket lägre än de övriga arbetarnas löner. År 1930 var industriarbetarnas genomsnittslön 32,5 cent, motsvarande omkring 30 öre pr timme, medan textilarbetarnas medeltimlön, inklusive naturaförmåner, uppgick endast till 23 cent. Lönerna inom textilindustrin voro under tiden 1929—32 cirka 20—30 % under andra industriarbetares löner. Under samma tid minskades antalet arbetstimmar inom den estniska industrin från 62,7 milj, år 1929 till 46,1 år 1932, d. v. s. med 27 %. Inom textilindustrin minskades arbetstiden med 31 %. Antalet sysselsatta arbetare var där 9,654 år 1929 och 7,102 år 1932. På sista tiden har emellertid arbetarantalet stigit och arbetstiden utökats till det normala. Man har förmärkt ett litet uppsving inom trikå-och konstsilkeindustrin. År 1933 lämnade Estland guldmyntfoten, vilket hade till följd att livsmedels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 12 01:47:26 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1934/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free