Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
TEXTILARBETAREN
tre sträckmaskinei’ skall bedömas enligt § 7 mom.
2 i riksavtalet och, vilket är det allra märkligaste
i detta utslag,
3) att denna avtalsbestämmelse innebär, att
arbetet skall utföras mot timlön, om
arbetsledningen föreskriver detta.
Vidare resolverade domstolen, att
arbetareparterna skulle ersätta motparternas
rättegångskostnader med 300 kronor.
Fredagen den 17 augusti blev, som
visst någon tidning uttryckt det, ”en stor
dag i Arbetsdomstolens historia”. Även
nu var det Sveriges Textilindustriförbund
och Borås Wäfveri A/B, som kunde taga
åt sig äran av att vara initiativtagare, i
det de stodo som kärande i hela fem mål,
av vilka emellertid ett icke alls berörde
oss. I samtliga de fyra andra målen hade
såväl vårt förbund som dess
ifrågavarande avdelningar, n :r 50, Skene, och n:r 19,
Borås, instämts av rent formella skäl.
Någon talan mot oss och avdelningarna
fördes sålunda icke. Däremot fördes
talan mot mellan två- och trehundra
medlemmar eller f. d. medlemmar i vårt
förbund och avdelningarna 50 och 19, av
vilka storparten iakttagit personlig
inställelse. Då speciellt dessa mål varit
föremål för dagspressens intresse skola vi här
inskränka oss till ett omnämnande av vad
de gällde och utslagens innebörd. Vi
nämna då de olika målen i den ordning de
förekommo inför domstolen.
I första målet denna dag yrkade
arbetsgivareparterna, att Arbetsdomstolen
måtte förklara att treskiftsarbetarnas i
Skene tilltag, att på lördagsaftnarna lämna
arbetet kl. 6 e. m. i stället för att stå kvar
till kl. 10 e. m., som fabriksledningen
givit order om, innebure avtalsbrott och
vidare förplikta arbetarna att till bolaget
utgiva skadestånd med belopp varierande
mellan 25 och 150 kronor. Mot
organisationerna fördes som sagt ingen talan,
då dessa tagit avstånd från
arbetsinställelserna på lördagarna och ålagt
arbetarna att upphöra med desamma.
Däremot hade direktör Paues panna att inför
domstolen och de talrikt närvarande
press-representanterna yrka särskilt
skadestånd, med 30 kronor per man, av de
arbetare, som iakttagit personlig inställelse
inför domstolen.
Domstolens utslag i detta mål innebär,
att de arbetare, som deltagit i allenast
arbetsinställelsen den 30 juni, skola till
bolaget utgiva skadestånd med 10 kronor per
man, de som deltagit i allenast en
arbetsinställelse annan lördag med 25 kr. per
man, de som deltagit i två
arbetsinställelser med 60 kr. pr man och de slutligen
som deltagit i arbetsinställelser två andra
lördagar än den 30 juni med 75 kr. per
man. Dessutom skall envar av arbetarna,
såsom bidrag till ersättning för
rättegångskostnaderna, utgiva kr. 2:75 per
man. Yrkandet om skadestånd för
inställelsedagarna blev, som naturligt var,
avvisat av domstolen. Utslaget var
enhälligt.
Härefter förekom ett mål vari
arbetsgivareparterna yrkade att domstolen
måtte förklara en av ett 20-tal
väftspinner-skor vid fabriken i Kungsfors den 14 maj
igångsatt strejk avtalsstridig och ålägga
envar av de bland spinnerskorna som den
19 mars 1931 varit eller därefter blivit
medlemmar av Svenska
Textilarbetareförbundet, att till bolaget utgiva skadestånd
med vardera 200 kronor. Icke heller i
detta mål fördes någon talan mot
organisationerna.
Arbetsdomstolens utslag innebär ett
bifall till arbetsgivareparternas yrkanden.
Skadeståndet för de 9 spinnerskorna
fastställdes till 200 kr. för var och en av dem.
De skola dessutom var och en utgiva 3 kr.
i rättegångskostnader.
I det därpå följande målet yrkade
arbetsgivareparterna skadestånd av de i ett
här ovan refererat mål omnämnda
arbetarna vid sträckmaskinerna i Kungsfors.
Sedan Arbetsdomstolen i sitt tidigare
utslag ålagt sträckarna att arbeta på tre
maskiner hade dessa lojalt fogat sig i
domstolens föreläggande. Borås Wäfveri
A/B och Textilindustriförbundet voro
emellertid icke nöjda därmed. Nu ville
man ha skadestånd för sträckarnas
tidigare vägran, som påstods ha åsamkat
bolaget en förlust på kronor 507:99. (Att
summan slutade på ett så ”udda” belopp
får väl tagas som bevis för
samvetsgrann-heten vid densammas uträknande!?)
Domstolen biföll
arbetsgivareparternas yrkande så tillvida att den ådömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
