Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
69
ner samt att det följaktligen åligger
arbetareparterna att ingå i förhandling om fastställande av
nya ackord för dessa arbeten.”
Domen var enhällig.
I det andra målet, vilket handlades vid
samma tillfälle som det föregående, stod
som kärande utom
Textilindustriförbundet Mölnlycke Väfveriaktiebolag. I detta
mål fördes ingen talan mot vårt förbund,
men väl mot avdelning n:r 12, Mölndal.
Mellan bolaget och avdelningen hade tvist
uppstått om när arbetet på pingstaftonen
i år skulle sluta. Bolaget hade först
tillkännagivit att arbetet nämnda dag skulle
pågå till kl. 18, men kort därefter ändrat
sina dispositioner dithän att arbetet
skulle avbrytas kl. 14. Från
avdelningsstyrelsens sida hade, under hänvisning att
stadgandena i riksavtalets § 4 mom. 6 a),
att arbetet påsk-, pingst-, midsommar- och
nyårsafton skall sluta vid samma tid som
lördagar, måste tolkas så, att även
skift-arbetarna dessa dagar skola sluta vid
samma tid som dagarbetarna, gjorts gällande
att skiftarbetarna hade avtalsenlig rätt
att pingstafton lämna sitt arbete kl. 13,
i år liksom tidigare. I ett i
fabrikslokalerna uppsatt anslag tillkännagav
avdelningsstyrelsen också denna sin
uppfattning. Förbundsstyrelsen hade uppmanat
avdelningen, att i avvaktan på
förhandlingar rörande tolkningstvisten ålägga
arbetarna att arbeta till kl. 14.
Arbetsdomstolen resolverade:
”Avdelningens uppgift att dess styrelse med
Ifrågavarande anslag icke velat utöva inverkan pä
arbetarna utan allenast giva tillkänna sin mening
om avtalets tolkning förtjänar icke avseende.
Arbetsdomstolen finner det uppenbart, att
styrelsen genom anslaget velat uppmana skiftarbetarna
att i strid med fabriksledningens order sluta
arbetet kl. 1 e. m. Därigenom har styrelsen
handlat i strid med §§ 2 och 17 i avtalet. Pä grund
härav kan avdelningen, å vars vägnar styrelsen
handlat, icke undgå att utgiva ersättning för den
skada bolaget lidit genom att avtalet icke hållits
i helgd, och prövar Arbetsdomstolen rättvist
förplikta avdelningen att genast till bolaget i sådant
hänseende utgiva ett skäligt befunnet belopp
av-ettusen kronor.
Det åligger därjämte avdelningen att ersätta
motpartens rättegångskostnader med
etthundrafemtio kronor.”
Domen var enhällig.
I tredje målet stod på kärandesidan
Textilindustriförbundet och Borås
Wäfveri A/B. Vid bolagets fabrik i Kungsfors
hade påbjudits övergång från arbete på
två (rätteligen fyra) till tre (rätteligen
sex) sträckmaskiner, i samband varmed
bolaget uppsagt tidigare sträckackord.
Uppsägningen hade icke godkänts av vårt
förbund och dess avdelning n:r 50 i Skene,
som gjort gällande, att härvidlag inga
sådana förändringar företagits, som avses i
riksavtalets § 7 mom. 1 b). Tvisten
komplicerades därigenom att de berörda
arbetarna, under förmenande av att
skyldighet för dem att övergå till arbete på tre
maskiner icke kunde anses föreligga
förrän frågan om ackordsuppsägningens
giltighet avgjorts, vägrade att arbeta på tre
maskiner. Härvidlag hade vårt förbund
och avdelningen, sedan
arbetsgivareparten förklarat sig beredd att t. v. till
sträc-karna utbetala genomsnittet av vad de
tidigare förtjänat på två maskiner,
förklarat, att det ålåge arbetarna, att i
enlighet med bolagsledningens order övergå
till det nya arbetssystemet. Arbetarna
hade emellertid det oaktat vidhållit sin
vägran. Inför Arbetsdomstolen gjorde
arbetsgivaresidan gällande, att bolaget
egentligen icke haft skyldighet att
uppsäga sträckackordet, övergången från två
till tre maskiner innebure, förklarade
man, att arbetet på tre maskiner vore att
betrakta som nytt, icke prissatt sådant.
Då man från arbetaresidan anknöt till
detta resonemang och förmenade att
arbetareparten under sådana
omständigheter, därest icke uppgörelse om nytt
ackordspris för tre maskiner kunde
träffas i godo, vore oförhindrad att vidtaga
stridsåtgärd, bestred arbetsgivaresidan
detta.
Arbetsdomstolens utslag innebar i
huvudsak följande:
1) att arbetarna vid sträckmaskinerna enligt
avtalet varit skyldiga att, oavsett om
överenskommelse rörande nytt ackordspris icke kunnat
träffas, övergå till arbete pä tre maskiner;
2) att frågan om betalningen för arbetet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
