Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
TEXTILARBETAREN
Då textilarbetarlöner kunde fastställas
”för all evighet”.
Hur förebilderna till det svenska skråväsendet togo sig ut.
Äldre tiders textilarbetare lydde som
bekant under skråväsendet och voro att
betrakta som hantverksgesäller och
lärlingar. Nu var det ju så, att
skråorganisationen överfördes till Sverge från de
delar av Europa med vilka vårt land stod
i kommersiell och politisk förbindelse, och
studerar man närmare de utländska
förebilderna till våra gamla skråämbeten,
skall man finna att sammanslutningarna
inom textilindustrin höra till de allra
äldsta.
Den tidigaste underrättelse vi äga om
någon sammanslutning inom
hantverkarnas krets ger ett brev utfärdat år 1099
för vävarna i Mainz. Att dessa redan vid
denna tid bildat ett slags korporation är
uppenbart, då de visa sig samfällt äga
bestämda rättigheter och förpliktelser.
Av vilken art denna deras
sammanslutning var, får man dock inte närmare reda
på. Så mycket är emellertid fullt
tydligt, att deras förening stod de kyrkliga
myndigheterna mycket nära och i hög
grad måste ha dirigerats av kyrkliga
intressen.
Från Worms omtalas ett vävarnas
yrkeslag år 1114. Och
myndighetspersonerna i Köln betyga 1149 under stadens
sigill, att de offentligen i stadshuset
stadfästat bolstervarsvävarnas brödraskap.
Det fastslås i denna gamla urkund som
rättsligen gällande, att alla
bolstervarsvä-vare inom staden skola vara skyldiga att
ansluta sig till deras brödraskap. Detta
vävarlag har man, i motsats mot t. ex.
vävarnas brödraskap i Mainz, rätt att
kalla för ett hantverksämbete. Det får motta
stadsstyrelsens bekräftelse på sin
ställning som målsman för ett visst hantverk,
och för detta hantverk införes skråtvång.
Vävarna i Etampes erhöllo av Filip II
August 1204 ett privilegiebrev, vari han
fritog dem från alla offentliga bördor och
avgifter med vissa undantag. Härför
skulle de emellertid erlägga till honom 20
pund silver årligen. De få rätt att själva
bland sig utse fyra rättskaffens män,
vilka må äga att skipa rätt för dem och
förordna om vad som nödigt är.
I Basel utfärdade biskop Henrik år
1268 en skråordning för vävarna, vilka
fingo rätt att själva efter flertalets val åt
sig utse en förman (magister, mästare).
Denne skulle med sex valda
förtroendemäns råd leda ämbetet.
Den tidigaste hantverksförening, om
vilken vi äga någon kännedom — det
ovannämnda vävarnas brödraskap i
Mainz ■— ägde en rent kyrklig karaktär
utan att några som helst världsliga
intressen där kommo till synes. Och vävarna i
Köln hade redan länge bildat brödraskap
med kyrklig prägel, när de på 1100-talet
erhöllo en offentlig ställning.
Snart fingo sammanslutningarna mom
vävnadsindustrin över lag världsliga
intressen. Flertalet av de äldsta skråbreven
uppta också bestämmelsen om
skråtvångets genomförande. Så är fallet hos
vävarna i Köln (1149), vävarna i Wien
(1208), vävarna i Stendal (1233),
yllevävarna i Chartres (1194) m. fl.
Inom de skråsammanslutningar, som
sålunda tidigt uppstodo inom
textilindustrin, fanns ingen starkare
arbetsfördelning genomförd. Lärlingar funnos väl,
och bestämmelser om dem förekommo till
ej ringa antal. Det föreskrevs
exempelvis, att vävaren hade rätt att tukta sin
lärpojke, om också inte med väpnad hand.
Lärlingarna synas ha bundits genom
formliga överenskommelser att tjäna en viss
tid. Några större svårigheter mötte det
inte för dem att efter slutad lärotid
inträda i ämbetet som självständiga
medlemmar. Något gesällstånd fanns ännu
inte i Tyskland, men väl hade det börjat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
