Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avskedad.
Varje fackföreningsmän har
säkerligen någon gång erfarit hur rättslösa
arbetarna äro då det gäller ett företaget
avskedande. Det finns i regel ingen
möjlighet att åstadkomma rättelse. Att tala
om orättvisa avskedanden, att söka leda i
bevis att trakassering föreligger, att
vädja till humaniteten brukar vara lönlöst;
arbetsgivarens ”rätt” att leda och fördela
arbetet hävdas hänsynslöst. § 23 i
Svenska Arbetsgivareföreningens stadgar
sätter nämligen alltjämt sin prägel på nästan
alla viktigare kollektivavtal. Som en
följd därav ha, som nämnt, arbetarna
blivit praktiskt taget rättslösa ifråga om
avskedanden. Om man skulle närmare
undersöka alla de avskedanden, som
innebära en kränkning av föreningsrätten och
beträffande vilka man enligt avtalet
borde ha rätt att kräva den avskedades
åter-intagande i arbetet, skulle man finna hur
resultatlöst det varit att någon gång ens
försöka erhålla rättelse. De flesta fall
ha strandat på arbetsgivaresidans
uppläggning av saken. Ingen skall tro att
arbetsgivaren eller dennes organisation
erkänt att kränkning av föreningsrätten
förelegat. Tvärtom säger man att man
icke har något att erinra mot
vederbö-randes arbete i fackföreningens tjänst,
och ändå är det kanske uppenbart att det
just är på grund av dylikt arbete som han
eller hon blivit avskedad.
Vi ha inom vårt förbundsområde haft
många upprörande fall. För något år
sedan avskedades vid ett företag i
Göte
borg en vår avdelnings ordförande. Intet
arbete fanns åt honom vid fabriken, men
detta hindrade icke att man tog in ny
arbetskraft till och med så gott som
omedelbart efter avskedandet. Underhandlingar
fördes utan att något resultat kunde
uppnås. Den avskedade ”passade icke för
arbetet”, sades det. På samma sätt hade
det gått för en tidigare ordförande i
avdelningen. Styrelseledamöterna hade
trakasserats, men arbetsgivaren stod där
oantastlig, ty officiellt och i avtalets
mening var han ingen motståndare till
fackföreningen. Numera existerar ingen
fackförening på arbetsplatsen, detta av
lätt förklarliga skäl. Under den senaste
tiden ha ett par andra anmärkningsvärda
avskedanden ägt rum. I det ena fallet
hade den avskedade påpekat
fabriksledningens uraktlåtenhet att utbetala
avtals-enliga löner och i det andra fallet hade
den avskedade lyckats åstadkomma en
produktionsstatistik, som på ett effektivt
sätt vederläde bolagets uppgifter och
som därför minskade arbetsgivarens
utsikter att kunna reducera lönerna. Även
i dessa fall har det, åtminstone hittills,
visat sig omöjligt att få de avskedade
återtagna i arbetet på grund av det sätt,
varpå avskedandena företagits.
Vi vilja givetvis icke påstå, att
arbetsgivarorganisationen alltid försvarar dessa
föreningsr" ttskränkningar, men å andra
sidan kan man inte underlåta förvåna sig
över hur hopplöst det är att även i sådana
fall, där det enligt arbetarpartens
upp
N:r 1. 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
