Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEXTILARBETAREN
rats och dårats. En eljest allvarlig
tidning kunde t. ex. meddela att några
överklassherrar i Paris ordnat en tävling för
kvinnor, där den skulle premieras, som
hade den vackraste näsan. Till all lycka
blev juryn den gången så oense, att
tävlingen måste avbrytas. Vilka karlar!
Inom arbetareklassen går det icke så
vanvettigt tillväga, då det gäller att
”uppvakta” kvinnorna, men ibland kan vi få
bevittna ett rätt så äckligt fjäsk för
hennes majestät kvinnan även inom
arbetare-sammanslutningar. Man kan ibland få
höra ”populära” män hålla tal för
kvinnan, drypande av smicker. Vid sådana
tillfällen borde kvinnorna erinra sig
skaldens ord:
Tro ej dem som mot dig buga.
Tro ej smickrets tungor hala,
ödmjukt buga de som ljuga,
de som dubbeltungat tala.
Männen böra behandla kvinnorna som
vanliga människor, med sådanas fel och
förtjänster, vilka måste vägas och
bedömas rättvist och sanningsenligt.
Fackföreningsrörelsen kan icke
undvara kvinnornas insatser i arbetet för
högre löner och bättre levnadsvillkor.
Det gäller att aktualisera frågan om
kvinnornas arbete inom fackföreningarna.
Vårt förbund har anledning att göra allt
som kan göras, för att få kvinnorna med
i arbetet. Alla strävanden i denna
riktning böra uppmuntras. Må parollen
därför bli: kvinnor och män sida vid sida i
arbetet för fackföreningsrörelsens
framgång! Fram för en verklig jämlikhet
mellan könen; för jämlikhet i kampen för
högre löner och bättre arbetsförhållanden!
E. R.
Ingenting är absolut hopplöst,
icke ens den av allsköns larv,
provoka-tionslusta och oförskämdheter
överflödande fria-ordsavdelningen i mäster
Ljunglunds Allehanda. Någon dag efter det
ålderspresidenten i första kammaren,
gamle magsure herr Trygger, hållit sitt
jämmerliga hälsningstal, vari han som
bekant bland annat kom in på den
numera nästan till leda stötta och blötta
befolkningsfrågan, kunde man på
nazi-frälsta N. D. A:s fria-ordsavdelning läsa
följande, som väl motiverar påståendet i
rubriken här ovan:
öppen fråga till vis man.
Phidippos bor själv 1 en präktig villa strax
utanför staden, säkerligen innehållande ett tiotal
rum. Han har allt av livets goda och vet
knappast vad kamp för brödet vill säga. Men han har
mod att framträda på Forum och säga —• bland
annat naturligtvis till stadens fattiga proletärer
inom arbetar- och medelklass — att
ansvarskänslan måste höjas, vilket skulle resultera i större
omsorg om folkets framtid, d. v. s. i detta fall
flera barn. Vet han vad han säger? Vet han,
att dessa proletärer — vilka vilken dag som helst
kunna mista sina platser och för vilka ett
äktenskaps Ingående möjliggjorts endast genom att
hustrun bidrager till hemmet genom arbete utom
detsamma — bo i ett rum och kök eller kokvrå med
diminutiva utrymmen? Vet han, att hyresvärden
— måhända klokt nog för övrigt, då
trångboddheten och lyhördheten är sä stor •— i många fall
vägrar att ta emot en fattig hyresgäst med bam?
Vet lian, att många arbetsgivare helst välja till
kontorister ogifta och med oblida ögon se att
dessa gifta sig, dä löneanspråken genast höjas
och bli svårare att avvisa?
Om han vet allt detta och Inte har annat att
komma med än talet om ansvarskänslans höjande
kunde han lika gärna tiga och tänka på sitt eget
ansvar. Hans tal i denna punkt har sårat mången
som just på grunå av sin ansvarskänsla måste
undvara glädjen att ha barn. Han borde rannsaka
samhällsförhållandena och fråga om det inte är
hos honom själv och hans gelikar —- t. ex. bland
arbetsgivare och husvärdar — som
ansvarskänslan för samhällsutvecklingen borde vara större.
Men han är troligen oförmögen därtill.
”Lagerkransa åldringarna, men fråntag dem ämbetena”,
sade visst de gamla. Medborgarnas svårigheter
lösas icke genom att de rikaste få makten. Ej
heller lösas de av upproriska lyckodrömmare.
Framtidens frågor komma nog att lösas av vår
präktiga ungdom, av nya friska viljor. Vägen
till lösandet måste gå genom folkgemenskapens
idé, utan de överdrifter i ett eller annat avseende
som kommit till synes på andra häll. Ungdomen
förstår instinktivt var det ondas rot ligger.
”Richesse oblige.” Månne Phidippos tänker
personligen göra uppoffringar för att flera barn
mä kunna födas åt staten. Att prata pä Forum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
