Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
11
sträckning än som skett skulle visa sin
uppskattning av det fackliga arbetet.
Anslutningen från kvinnornas sida tyder
emellertid snarast och tyvärr på
motsatsen. Låt oss se på anslutningen inom
textil- och beklädnadsindustrin.
Enligt kommerskollegii
industriberättelse 1932 sysselsattes inom textil- och
beklädnadsindustrin 41,036 kvinnor, vilka
representerade 70,8 procent av hela
antalet arbetare inom dessa
verksamhetsgrenar. Av dessa voro 1933 31,597
organiserade. Närmare 10,000 voro alltså
oorganiserade. Bland de manliga arbetarna
finna vi emellertid vid samma tidpunkt
endast 1,455 oorganiserade. Undersöker
man förhållandena inom andra
verksamhetsgrenar göra sig samma förhållanden
gällande. I många fall kan man t. o. m.
konstatera en ännu mera utpräglad
likgiltighet från kvinnornas sida.
Kvinnornas intresse för det praktiska
organisationsarbetet är också minimalt i
förhållande till männens. Man får belägg
härför genom att undersöka vilka som
deltaga i styrelsearbetet inom
organisationerna. Endast i undantagsfall äro
kvinnor med i fackföreningsstyrelserna.
Trots att kvinnorna i en mängd
fackföreningar äro i majoritet, överlåta de
styrelsearbetet åt männen. Var har man att
söka orsaken härtill? Ja, i många fall
beror det säkerligen därpå att kvinnorna i
allmänhet icke räkna med att stanna i sitt
arbete någon längre tid. De flesta räkna
med att deras arbete vid fabriken och
medlemskap i fackföreningen skall
upphöra då de, som de hoppas, bli gifta och
få ett eget hem, trevligt och fint, helst
”funkis”. Statistiken visar även att
kvinnorna stanna i ett yrke fram till en
genomsnittsålder av 27 år. Därefter
försvinna de, d. v. s. gifta sig. De finnas
t. o. m. som gå och nära en stilla
förhoppning om att de skola bli ”upptäckta”
samt därefter komma in vid filmen eller
teatern. Att under sådana förhållanden
ödsla tid och arbete på fackföreningen
framstår för dem såsom någonting
meningslöst, ja, rentav löjligt.
Fackföreningsarbetet överlämnas därför åt
männen, vilka måste räkna med att hela sitt
liv stå kvar på fabriken eller
arbetsplatsen och som därför med ett helt annat
intresse ägna sig åt de fackliga frågorna.
Kvinnorna hålla i detta avseende icke så
strängt på jämlikheten.
Man har många gånger förvånats
över att de speciella
kvinnoorganisationerna icke lyckats skapa denna vilja till
arbete inom fackföreningarna, som dessa
organisationer så väl behöva. Hur
många kvinnor läsa t. ex. våra fackliga
tidskrifter? De äro säkert snart räknade.
Däremot läsa tusen och åter tusen
arbetarekvinnor regelbundet de mer eller
mindre kolorerade veckotidningarna. Dessas
själsdödande, drypande sentimentala,
verklighetsfrämmande och fördummande
innehåll slukas av kvinnorna. På denna
de arbetande kvinnornas svaghet leva
åtskilliga storföretag i tidskriftsbranschen
och tjäna miljoner. I utbyte giva
förläggarna ett kvantum löjliga, av fadd
erotik färgade ”berättelser” ur
överklassens liv och leverne.
Men — rättvisan bjuder oss
erinra om att det gives undantag även
bland kvinnorna — t. o. m.
lysande sådana. Däremot kan det slås fast
att det stora flertalet arbetande
kvinnor präglas av en konservatism, som
i här berört avseende ger
förklaringen till mycket. Flertalet kvinnor inom
arbetareklassen skulle helst vilja leva
överklassens liv i helg och söcken. Hur
ofta får man icke bevittna hurusom
arbetarekvinnor göra förtvivlade försök att
i allt efterlikna filmernas och ”de sanna
berättelsernas” överklassfigurer ? Sådana
träffar man emellertid icke på
fackföreningsmötena och då så...
Fackföreningarna böra emellertid
mera än förut gå in för att vinna kvinnornas
medverkan i det fackliga arbetet.
Männen ha nog trots allt stor skuld i
kvinnornas likgiltighet härvidlag. Kvinnorna ha
ofta blivit smickrade och bortskämda av
männen. De ha fått veta att de äro ”söta”
och ”rara” — ibland har det varit
tillräckligt att en kvinna visat ett välskapat
ben för att vissa män skulle råka i
hänförelse. Män ha ordnat
skönhetstävlingar, där kvinnorna mätts, bekikats,
smick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
