Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
19
Ett blad ur den svenska textilarbetarekårens
historia.
Några interiörer från Jonas Alströmers Alingsås.
i.
De textilarbetare, som Jonas Alström
(sedermera Alströmer) på sin tid
skaffade till Alingsås, utgjorde en mycket
brokig blandning av folktyper. Svenska
textilarbetare stodo ju inte att få i
tillräcklig omfattning, utan Alström fick
in-förskriva sådana utifrån. Dock var han,
enligt 1724 års privilegiebrev, ”förbunden
att låta antaga och i förbemälte
manufakturer jämte vad därtill hörer lära och
undervisa svenske infödde, som till sådant
böjelige äro och någon lust hava”.
De införskrivna främmande
textilarbetarna av den reformerta läran fingo
inte tillträde till våra kyrkor och skolor,
men de voro oförhindrade att ”begå och
öva sin gudstjänst med vad densamma
fordrar uti de hus och härbärgen, som de
bebo, på de här i riket till det allmänna
Guds dyrkande utsatte tider och stunder
och det i tysthet utan tecken med
klockor”, och denna gudstjänst borde ”ske
uppå deras eget modersmål, men
ingalunda på svenska”.
Alla de textilarbetare, som Alström
anställde — svenskar såväl som
utlänningar — voro enligt privilegiebrevet
befriade från ”alla ordinarie eller extra
ordinarie kontributioner, båtsmanshåll,
utskrivningar, vakt och inkvarteringar samt
flere borgerlige besvär av vad namn de
ock vara måga”, och det utsäges särskilt
i brevet, att ”alla viktualiepersedlar,
spannmål, kol, ljus och ved samt annat
dylikt”, som erfordrades till arbetarnas
”behov och förtäring, skola för all tull,
accis och annan publik avgift fritt till
staden få införas”. Av övriga
bestämmelser märker man en som stadgar att
”icke heller någon värvare i freds- ellei
krigstider skall vara tillåteligt att någon
av samma arbetsfolk, det vare sig inom
eller utom staden, att angripa eller mot
principalens vilja till krigstjänsten
antaga”.
Alström hade i Amsterdam inväntat
resolutionen på sin privilegieansökan.
Under tiden hade han gjort flera uppköp av
maskiner och råvaror samt anställt flera
arbetare och lyckats få alltsammans
väl-behållet till Alingsås. Och här hade
arbetet på fabriksanläggningarna tagit sin
början.
De främmande arbetarna funno
tydligen inte förhållandena i Alingsås i allo
sådana, som de väntat sig dem. De voro,
såsom redan antytts, sammanskaffade
från vitt skilda länder och folk. Många
tröttnade och ville bege sig härifrån, och
många utförde denna sin avsikt.
Medan Alström i slutet av 1724 och i
början av 1725 befann sig på resa uppåt
landet för att söka skaffa pengar till sina
manufakturverk, pågick i Alingsås
arbetet med anläggningarna.
Strumpvä-veriet hade nu kommit igång och
tillverkade av silke, ull och bomull flera slags
strumpor, tröjor och mössor. Ett
band-väveri var också igångsatt, likaså ett
eta-min- och stofftväveri. Ett klädesväveri
och ett frisväveri voro även i gång, men
arbetade endast med en vävstol vardera.
En kinkig fråga, som nära nog stjälpt
hela det beramade företaget, var den om
de införskrivna arbetarnas
religionsövningar — på den tiden var ju slikt av stor
betydelse, åtminstone i de makthavandes
ögon. Hur denna fråga på rätt tidigt
stadium löstes, ha vi nyss sett. Bland de
inflyttade textilarbetarna fanns emellertid
ett icke ringa antal tyskar av
evangeliskluthersk trosbekännelse. Vad dessa
beträffar, förelåg ju inga betänkligheter
ifråga om religionen. Det ansågs dock
med hänsyn till språket och mindre
skiljaktigheter i gudstjänstbruk nödvändigt,
att det tyska industrifolket erhöll sin egen
präst. Och så fick en tysk präst vid namn
Bolerup (även stavat Bielderup) 1730
k. m:ts tillstånd att ”förrätta prästeäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
